Vi bad folk visa sin riktigt fula första tatuering

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Nederländerna

Ibland får man en andra chans i livet, fast inte när det kommer till ens allra första tatuering. När man skaffat den sitter den där. Du var ung, nervös, möjligtvis lite full, du visste att du ville göra en tatuering men inte exakt vad, och nu är du fast med resultatet för all evighet. Du kanske gör en cover-up på den i framtiden eller ser till att skaffa en bättre andra tatuering – men du kommer aldrig helt komma undan den där första tatueringen. Om du har otur kommer du leva med en skamstämpel för resten av livet.

Jag bad några personer berätta om sin första hemska tatuering och fick höra hjärtskärande historier om fulla tatuerare, bläck som gått ut och dåligt ritade könsorgan.

Hej Merlijn. Berätta för mig vad som hände där runt din bröstvårta.
Merlijn: Min första tatuering var inspirerad av David Bowie och mitt gamla smeknamn "Thunder Tits". Jag hade några kompisar som var med i ett band, och de hade en sång om en superhjälte som hette Thunder Tits som sköt ut blixtar från bröstet. De bad mig spela henne på scen under en konsert, och så blev det mitt smeknamn.

Några månader senare bestämde jag mig för att skaffa Bowies ikoniska blixtsymbol på mitt bröst, med min bröstvårta i stället för hans öga. Min kollega ställde upp på att göra den på mig med ett tatueringskit vi fick låna, i utbyte mot två sexpack öl och en flaska vodka.

Hur gick det till?
Vi träffades hemma hos snubben som lånade ut sitt tatueringskit och fick en lite dålig start då det röda bläcket tydligen hade gått ut. Jag var tvungen att vänta på att han skulle åka till andra sidan stan för att skaffa nytt bläck, vilket tog tre timmar. Under den tiden blev jag bara mer och mer nervös och började dricka vodkan jag tagit med.

Till slut när vi satte igång insåg jag rätt snabbt att min design var lite väl komplicerad för en person som aldrig tatuerat sig förut – jag stod inte ut med smärtan. Så vi fick sluta mitt i. Det har gått ett och ett halvt år nu, och jag har bara skjutit upp att göra färdigt den.

Ångrar du att du gjorde den?
Jag vet inte riktigt – i efterhand fick jag reda på att blixten bara var den tredje tatueringen min kollega nånsin gjort. Dessutom hade han tydligen inte sovit natten innan.

Har du lärt dig nånting från den här upplevelsen?
Typ inte. Vid ett senare tillfälle lät jag en kompis stick-n-poke-tatuera en tandborste på min vad – fast en riktig tatuerare hjälpte mig att fixa till den efteråt.

Hej Megan. Ajajaj!
Megan: Ja, jag vet. Det ser ut som en treåring med en bläckpenna gått bananas på mina revben, eller hur?

Hur gick det här till?
Jag jobbade på en bar i Laos, och mina kollegor och jag hade planerat att tatuera in barens logga. Vi drog lott om vem som skulle bli först ut, och jag förlorade. Eftersom tatueringar är olagliga i Laos var vi tvungna att göra det på en skum bar. Jag gick runt och var nervös hela dagen, så tatueraren gav mig massa whiskey och några shottar för att lugna ner mig. När vi väl började var jag dyngrak, och jag märkte inte ens att tatueraren också var rätt full. Efteråt när mina polare såg hur det blev drog sig alla ur. Så nu är jag den enda med den här fula tatueringen.

Blev du inte sur på dem?
Egentligen inte – jag hade nog gjort samma som sak. I början ångrade jag att jag gjort det, men nu tycker jag det faktiskt är rätt kul. Jag kanske gör en cover-up när jag kommer hem till Nederländerna, men det är också ett fint minne av min tid här i Laos.

Hej Manon. Vem är Henk?
Manon: Det är namnet på mitt ex, skrivet i det fulaste typsnittet nånsin.

Berätta mer.
Jag var 18 och på semester med några kompisar. Jag hade varit tillsammans med min kille i fyra månader och saknade honom så mycket. Jag ringde honom varje dag och grät hela tiden. Patetiskt, jag vet, men jag var 18. På en av stränderna låg det en tatueringsstudio som var full med 18-åringar som stod och köade för att få gadda sig för första gången. Jag var en av dessa, och givetvis trodde jag att den här killen var mitt livs stora kärlek. Inga av mina kompisar försökte stoppa mig.

Ångra du det?
Vi hade ett jättebra förhållande i nästan fyra år och när vi gjorde slut var det som vänner. Jag får inte så mycket ångest när jag ser tatueringen, men jag ångrar det lite – det går liksom inte att komma runt det faktum att det står "Henk" på min fot. Jag har tur som kommer från Nederländerna eftersom solen bara tittar fram typ tre dagar om året här, så större delen av tiden syns inte tatueringen.

Du har en andra tatuering också?
Helt ärligt ångrar jag den ännu mer. Det är ett dåligt ritat peace-tecken på min vänstra handled. Jag skulle nog hellre ta bort den än "Henk", för jag kan inte riktigt dölja den.

Skulle du inte hellre täcka den med nånting annat?
Nej, för det kommer sluta med att jag ångrar min cover-up också. Jag känner mig själv.

Relaterat: De före detta gängmedlemmarna som tar bort sina tatueringar

Hej Jonna! Hur gick det här till?
Jonna: När jag var 19 pluggade jag för att bli illustratör, och vi hade en uppgift då vi skulle göra en väggmålning för en teater i Groningen i norra Nederländerna. Vi projicerade en sketch på väggen, och vid nåt tillfälle när stod jag framför den här väggen projicerades en del av sketchen på min rygg. En av mina vänner såg det här lilla huset som syntes på min kropp, ritade av konturerna med en penna och föreslog senare att jag skulle tatuera in det.

Vad sa människorna på tatueringsstudion om det?
De bara skrattade åt mig. Först trodde de inte på mig när jag sa att jag faktiskt ville göra den, så de bad mig betala i förskott bara för att försäkra sig om att det inte var nåt slags skämt. Jag blev lite irriterad och började till och med bråka med dem om att konst inte alltid behöver vara estetiskt tilltalande.

Så du ångrar det inte?
Nej, jag är fortfarande nöjd med den. Varför ska tatueringar behöva vara fina? Jag startade till och med ett Instagramkonto för min tatuering, för mina konstnärliga vänner (och till och med främlingar på fester) gillar att rita alla möjliga saker runt den.

Hej Nicole! Vad händer här?
Nicole: För ungefär ett år sen hade en tatuerare en tävling på Facebook då man kunde vinna en tatuering för ett värde av 25 euro [250 kronor]. Min kompis vann, men jag frågade tatueraren om jag fick följa med och få en för samma pris, och han var okej med det.

Vad hände sen?
Vanligtvis jobbar han på en tatueringsstudio, men den här gången fick vi åka hem till honom. Han frågade inte om mitt leg, han antog väl bara att jag var lite äldre. Min kompis var först ut, och hennes blev helt okej så jag litade på honom. Men halvvägs in i min sa han, "Hoppsan, jag klantade mig lite." Han försökte fixa den genom att göra bokstäverna och symbolen lite tjockare.

Blev du nöjd med den?
När jag kom hem tyckte jag den såg okej ut – men den hade en del misstag, det som det där random lilla i:et. Det suger, men jag kommer försöka fixa till den en vacker dag.

Hej Martijn. Vad är det där du har på din vad?
Martijn: Jag var på en hemmafest en gång där en snubbe hade tagit med sig sin tatueringsmaskin. Jag ba, "En gratis tatuering, varför inte?" Jag ville ha nåt som jag visste att jag skulle tycka om resten av mitt liv, så jag bestämde mig för en vulva.

Vem gjorde designen?
Jag hittade en bit papper på festen och lät alla göra ett bidrag. Den enda instruktionen jag gav var att jag ville att blygdläpparna skulle vara så stora som möjligt. I slutändan fick jag välja mellan min egen teckning och den som min kompis Lisa gjorde. Efter att ha rådslagit med mina systrar via sms valde jag Lisas.

Ångrar du det alls?
Nej, för jag visste om från början att tatueringen var riktigt bränd. Jag kan garva åt den, och det är det som spelar roll. De flesta ser bara att det är en vulva efter jag berättat det för dem. Och om jag nånsin skulle ångra den kan jag göra om den till nån slags insekt antar jag.