Kan sponsorer till VM i Ryssland verkligen säga att de stöttar hbtq-personer?

Det är VM. Tusentals fotbollsfans från hela världen har boardat sugiga budgetflyg för att trängas på arenor och se matcherna spelas IRL. Ryssland, landet där de landat, är ökänt för att kränka invånares mänskliga rättigheter och har en "antigay-lag". Nu under VM är det dock inte bara fans som pumpar in pengar i en av världens mest repressiva länder. Det finns samtidigt en mängd officiella "partners" och sponsorer som är med och finansierar denna enorma tillställning.

Många av företagen som är inblandade har flytt undan kritiken om att de håller hand med ett land som har så förlegade attityder gentemot hbtqi-personer. Så frågan är då hur de själva rättfärdigar det här beslutet? Det visade sig vara näst intill omöjligt att försöka reda ut. Varenda sponsor jag ringde upp vägrade att bli citerade on the record. Och en del ville inte ens ge ut kontaktuppgifterna till sin pressavdelning. Företag som Visa och McDonalds avböjde intervjuförfrågningar från press och de som inte svarade alls – Adidas, Budweiser, Coca-Cola, Hyundai – gav alla liknande svar.

Alla svar jag fick hade en del otippade likheter: majoriteten av företagen uttryckte sin övertygelse om att fotboll har förmågan att förena olika grupper, medan Adidas och Coca-Cola återigen tog upp sitt eget fokus på "mångfald". Budweiser förklarade att deras roll som sponsor inte innebär att de stöttar en viss regering eller politik. Och Hyundai nämnde att etiska frågor och transparens är väldigt viktigt för dem.

Men hur man än vrider och vänder på det är ett partnerskap en form av godkännande och stöd. Fifa förstod uppenbarligen det här och visste att det skulle komma negativa reaktioner, vilket även företagen gjorde som förra året lovade att de skulle se över sina beslut att sponsra VM – men i slutändan var det såklart ingen som backade ur.

Så vad kan man göra att göra åt saken? Inte särskilt mycket egentligen. Den strikta censuren i Ryssland innebär att så lite som en mapp på datorn full med memes, eller att man har en stor uppblåsbar anka ståendes i sitt fönster, kan räcka för att man ska bli gripen. Putin står även bakom förbud som hindrar enskilda individer från att demonstrera. Det här hindrade dock inte aktivisten Peter Tatchell (som bland annat uppmärksammats när han blev nedslagen av livvakter till Zimbabwes president Robert Mugabe) från att genomföra en fredlig demonstration på röda torget. Han greps kort därefter.

Förutom att protestera mot mästerskapet var hans demonstration även en påminnelse om att det fortfarande inte skipats rättvisa för offren i vad som rapporteras som "en utrensning" av hbtqi-personer i Tjetjenien. Stimul, en ideell rysk organisation, vet det här bättre än någon annan. När resten av världens medier tröttnade på att skriva om kränkningar av mänskliga rättigheter var Stimul en av få organisationer som kämpade för att samla in pengar och hjälpa tjetjenska flyktingar att omplaceras.

Aktivisten Anton Petrunin har svårt att tro att protester under VM kommer leda till en faktisk positiv förändring i slutändan. Enligt honom är de hatbrott som rapporterats än så länge "inte är värre än det brukar vara". Han berättar att hans samtal med olika aktivistgrupper i Ryssland har gjort det tydligt att det finns en motvilja till att demonstrera på ett sätt som innebär att man syns och hörs. "Det är en väldigt konstig situation", säger Anton. "Den ryska regeringen säger att det inte sker några kränkningar av mänskliga rättigheter, för att sedan gå och ta bort Peter Tatchell och hans plakat om homosexuella i Tjetjenien från röda torget."

Och företagen som går in som sponsorer då? "De kränkningar av mänskliga rättigheter som sker i Ryssland är uppenbarligen inte så viktiga som de annars hävdar att de är i sina officiella uttalanden", säger Anton. "Även om vi bara tittar på hbtqi-personers rättigheter – i år anordnas VM i Ryssland där diskriminerande lagar upprätthålls. 2022 kommer det vara i Qatar, där samkönade relationer kan leda till dödsstraff. Så vi som aktivister känner oss pessimistiska – men beredda. Vi fortsätter med vårt dagliga arbete."

Låter det deppigt? Det är just vad det är. Många företag som är sponsorer under VM har tidigare gladeligen varit med och profiterat på hbtqi-rörelsen, till exempel genom användandet av regnbågssymboler eller särskilda Pridekollektioner. Dessa ställningstaganden är såklart bättre än ingenting och många företag stöttar hbtqi-organisationer på olika sätt. Men hur kan vi lita på deras roll som allierade när de samtidigt inte har några problem att finansiera tillställningar som direkt leder till att hbtqi-personer utsätts för fara?

Matt Beard, vd på den ideella organisationen All Out, menar att det finns en simpel förklaring: "Tyvärr gör uppmärksamheten och uppståndelsen som stora sportevenemang genererar det lättare för företagssponsorer att blunda för verkligheten i värdländerna."

Hans organisation har bland annat gjort kampanjer där de bett fans att posera med "gay-propaganda" och tagga sig själva i Moskva för att öka medvetenheten och synliggöra närvaron av hbtqi-personer. Matt berättar om sin rädsla för att VM direkt kommer leda till att hbtqi-fans råkar illa ut. "Flera länders myndigheter har rekommenderat fans att undvika att visa ömhet till någon av samma kön som en själv på offentliga platser. Vilket de har belägg för att göra: våldsamma och homofobiska antigaygrupper i Ryssland har varit tydliga med sin avsikt att 'jaga rätt på' och attackera hbtqi-personer som besöker Ryssland."

Situationens allvar kan inte ignoreras. Inte heller sponsorers försök att rättfärdiga att de stöttar ekonomin i ett land vars kränkningar av mänskliga rättigheter regelbundet hamnar i tidningsrubriker världen över. Någonting måste förändras. Men svaret kanske inte är så simpelt som att det räcker med att uppmana sponsorer till en bojkott. Ryan Atkin, Storbritanniens första öppet homosexuella fotbollsdomare menar att företagssponsorer behöver använda sin plattform för att förespråka förändring. "De har så mycket makt. Och de har förmågan att arbeta för förändring och påverka sportvärlden på en internationell nivå", säger han. "De kan påverka besluten som de styrande aktörerna inom sport fattar."

Må så vara, men nyheten om att Qatar kommer anordna VM 2022 tyder på att det är osannolikt att det kommer bli så. I slutändan har varumärken inga som helst problem med att posera som allierade i hbtqi-rörelsen när det passar dem – men en del affärsmöjligheter är helt enkelt för bra för att tacka nej till. Även om det innebär att man kastar in pengar i ett land vars homofobiska lagar blir internationella nyheter.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK.