Jag älskar mitt jobb som professionell bajsdykare

Om du bryter ner livet till en mängd olika aktiviteter kommer en del av dem objektivt sett kännas helt orimliga. Typ som att frivilligt dyka ner i avloppsvatten. Varför skulle nån göra det? Vi älskar att prata om märkliga saker och personerna som gör dem, så därför kontaktade vi Brendan Walsh.

Brendan bor i Melbourne, Australien, och äger företaget East West Dive and Salvage, som i princip går ut på att han och hans anställda dyker ner i alla möjliga sorters syrefattiga miljöer. En av dessa miljöer är kloaker, så jag kontaktade Brendan för att ta reda på vad det är som gör det här jobbet nödvändigt, och varför han började jobbar med det från första början.

VICE: Hej Brendan, varför gör du det där?
Brendan Walsh: Därför att i avloppsvatten i Australien inte behandlas med kemikalier. Vi använder bakterier för att bryta ner saker genom att syresätta det med hjälp av maskiner 24 timmar om dygnet. Det är en väldigt aggressiv miljö och maskindelar går sönder hela tiden.

Så vad är det som är trasigt här?
En av motorerna. Motorerna är i bassängerna och det finns inget sätt att nå dem utan att själv hoppa i. Och det är helt svart där nere, så vi har bara vår känsel att förlita oss på. På rötslamsanläggningar tar man tusentals foton av anläggningen innan bassängerna fylls upp, så vi tittar noggrant på bilderna innan vi går ner. Dykaren gör sen reparationerna i mörkret samtidigt som hen pratar med sina kollegor på ytan. Dykdräkterna är ihopkopplade via radio, så vi kan hjälpa till med råd i realtid.

Borde det inte finnas ett lättare sätt?
Man skulle kunna tro det, men å andra sidan innebär det att jag har ett jobb. Jag måste ju tjäna pengar åt exfrun på nåt sätt.

Så hur är det egentligen när du är där nere?
Det är kolsvart och man går oftast mer än man simmar. Det luktar ingenting. Allt ens syre kommer från dräkten, så det är faktiskt värre för de som måste sanera en när man är klar.

Får du aldrig klaustrofobi?
Nej, i så fall skulle jag inte göra det här. Man behöver utbilda sig i två år för att bli dykare, man sållas bort om man har klaustrofobi. Och vi kan sätta på musik via dräktens radiosystem, så vi spelar nånting som de där nere vill höra. Man blir glad av det.

Vad brukar du lyssna på?
Jag lyssnar på AC/DC. "Back in Black" är min absoluta favoritsång, men man kan inte spela luftgitarr när man jobbar.

Vad har du lärt dig om bajs?
Det är det bruna guldet – ingen vill röra det, så det blir rätt bra med cash. Och man kan hitta alla möjliga saker där nere. Massa kondomer, massa gamla gubbkalsonger. Jag tror de råkar spola ner dem på äldreboenden av misstag. Och folk tuggar inte sin majs.

Har du någonsin mått illa efter du gjort det här?
Nej, men däremot är det något visst med kyckling. Vi låter inte folk dyka efter de käkat kyckling. Så fort någon får rännskita (och vi har undersökt det här noga) visar det sig alltid att de åt kyckling innan ett dyk. Jag vet inte varför, men kyckling och avlopp gifter sig inte så väl.

Hur brukar det kännas när man ska äta efter en dag på jobbet?
Det är inga problem. Rengöringsprocessen och saneringen är otroligt noggrann. Som jag sa är det de som måste göra rent en som har det värsta jobbet. När man dyker i avlopp kommer man inte egentligen i direkt kontakt med avloppsvatten.

Hur förklarar du ditt jobb till en potentiell partner?
Det är inte direkt en raggningsreplik, det kan jag säga. Generellt berättar jag inte för någon vad jag jobbar med förrän jag lärt känna personen.

Är det för att du har världens äckligaste jobb?
Nej, för att de inte förstår. Jag älskar mitt jobb och har alltid gjort det. Jag har älskat att dyka sedan länge, och jag är mekaniker. Jag har aldrig jobbat en enda dag i mitt liv eftersom jag kombinerat det jag brinner för. Det gäller alla oss. Man kan inte vara bra på ett jobb såvida man inte älskar det.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien