När européer och flyktingar festar tillsammans

FYI.

This story is over 5 years old.

Nya Grannar

När européer och flyktingar festar tillsammans

När man firar högtider från olika kulturer känns det som att festen aldrig tar slut.

Den här artikeln är en del av vår serie Nya Grannar i vilken unga flyktingar från Europa är gästredaktörer på VICE.com. Läs vår introduktion här.

–––

Mahmoud Al-Abdallah är 18 år och kommer från Damaskus i Syrien. Nu bor han i Wien i Österrike.

Jag kommer från en stor familj. Jag har åtta bröder och systrar så när jag växte upp i Syrien var jag alltid omgiven av familj och vänner. När kriget bröt ut i mitt hemland ville min familj att jag skulle hoppa av skolan. De var rädda eftersom det var sannolikt att de starkaste killarna i skolan skulle skickas ut i kriget. Eftersom jag inte ville stanna hemma och göra ingenting kompromissade vi: Jag lämnade Damaskus och flyttade till en liten by i södra Syrien där jag bodde med en vän i några år och började på en ny skola.

Annons

I december 2015 flydde jag till Österrike där min storebror redan hade bott i tre år. De flesta av mina vänner stannade kvar i Syrien eller flydde till Libanon. Innan jag kom till Österrike gjorde min bror så gott han kunde för att förbereda mig på de kulturella skillnaderna, men trots det blev ankomsten första gången i mitt liv som jag kände mig riktigt ensam. Jag kände ingen förutom min bror och saknade verkligen mitt hemland.

Inom kort fick jag asyl och jag blev väldigt motiverad att lära mig tyska för att kunna integrera mig så fort som möjligt. Lärarna i min tyskakurs var alla studenter som jobbade frivilligt. De var så vänliga och det slutade med att vi tillbringade mycket tid tillsammans – inte bara på lektionerna, men också på fritiden. Ganska snabbt blev min tyskagrupp som min andra familj. Det var en hjärtevärmande överraskning att se att alla de här människorna som bara hade känt mig i några veckor var så måna om att få in mig i sitt samhälle.

Alla foton med tillstånd av skribenten.

Mina två bästa kompisar är båda österrikare. Vi träffades på tyskakursen och jag är så tacksam för allt de lärt mig om Österrikes kultur. Förra sommaren åkte vi på musikfestivalen Donauinselfest tillsammans – jag hade aldrig sett så många människor på samma ställe som dansade och hade kul tillsammans.

Vi går också på många hemmafester tillsammans. Det kanske inte låter så speciellt för dig, men för mig är fester helt fantastiska. Hemma i Syrien var jag för ung för att gå på fest med folk som var i min ålder. Den enda typen av fest jag hade varit på var släktkalas. Nuförtiden när jag blir inbjuden till ett event där jag kan träffa ännu fler människor får jag alltid en underbar känsla av acceptans, av att vara en del av den här världen som är ny för mig.

Annons

Förresten är jag utövande muslim och dricker inte alkohol, ett faktum som inga av mina österrikiska kompisar gjort en grej av. Ingen har försökt tvinga mig att dricka eller fått mig att känna mig utanför på grund av att jag inte dricker. Snarare det motsatta – jag tror att våra skillnader gör våra relationer starkare. Om vi lagar något tillsammans ser vi alltid till att det finns något som inte innehåller fläsk på bordet. I gengäld har jag introducerat mina vänner till några syriska specialiteter.

Förra påsken bjöd en av mina kompisar hem mig till sina föräldrar. De gav mig ett par lederhosen och en rutig skjorta och introducerade mig till österrikisk folkdans. Det var såklart första gången jag hade på mig deras traditionella folkdräkt och jag hade så kul i det. Vi gömde till och med ägg i trädgården och gick på äggjakt.

För egen del har jag introducerat mina vänner till mina egna kulturella högtider – Eid al-Fitr och Eid al-Adha, som är lika viktiga för syrier som jul och påsk är för österrikare. Vi firade båda tillsammans och det var kul att se alla gå in för det – när man firar högtider från olika kulturer känns det lite som att festen aldrig tar slut!

Mitt liv har förändrats så drastiskt sedan jag flydde till Österrike. Det har definitivt inte varit lätt och jag oroar mig fortfarande konstant över min familj och gamla vänner. Men mina nya vänner har gjort det mycket trevligare och mycket mindre främmande att leva i ett nytt land. Jag kunde inte vara mer tacksam.

Skriv under UNHCR:s namninsamling som uppmanar regeringar att se till att människor på flykt får en säker framtid här.

Klicka här för att stötta Vita Nova, en österrikisk organisation som hjälper flyktingbarn.