Langarna som säljer krossade Panodil som kokain

När jag ramlade runt i leran på Roskilde förra året såg jag två killar i publiken som det såg ut att gå rätt bra för. Jag kände igen den ena från Köpenhamns klubbscen där han brukar sälja droger. Det var sent på natten, och duon gick triumferande omkring med sedelbuntar i sina magväskor.

"Du fattar inte hur lätt det är. Folk är fucking dumma här nere," sa en av dem till mig då, vars kokainrus var tydligt i hans vidgade pupiller.

Deras metod? Hitta en festivalbesökare som är villig att slänga en femhundring eller mer på en påse ladd. De säljer ett gram "kokain" (vilket i själva verket är krossade huvudvärkstabletter) till någon och skyndar sen därifrån innan hen hunnit ta första linan. Ett så enkelt och cyniskt trick, och uppenbarligen funkar det mycket bättre än vad man skulle kunna tro. Än så länge hade det gått felfritt för dem, och på två timmar hade de två gossarna tjänat runt 10 000 danska kronor [13 000 kronor].

De flesta som köpt knark på Roskilde kan nog nicka igenkännande om att den här typen av bedrägeri förekommer; det är nästan en del av festivalupplevelsen att komma tillbaka till sitt camp med ett eller flera gram pulver i fickan som sen visar sig vara tvättmedel utblandat med något receptfritt läkemedel. För varje snortvillig näsa finns det en hustler som ser det som en möjlighet att sälja skit.

Och här har vi två av dem. Jag har nu, ett år senare, lyckats få tag på de två snubbarna som langade Panodil.

VICE: Hur kom ni på den här idén?
Hasse*: Det var väldigt impulsivt. Vi ville så gärna gå på Roskilde men var rövpanka.
Danni*: Och sen tänkte vi att vi skulle kunna tjäna lite extra cash på att sälja nåt till några som var fulla. Vi gick in på Netto och köpte tio förpackningar Panodil som vi sen krossade och la ner i små zip-bags som man brukar få droger i.
Hasse: Det var faktiskt rätt svårt att få köpa så många huvudvärkstabletter. Vi fick svara på massa frågor om självmord och såna saker. Folk trodde att vi ville ta livet av oss, så vi var tvungna att säga att vi jobbade i en butik och att vi behövde Panodil på hyllan. Sen la vi ner lite tid på att dela upp det, tog oss dit och hoppade över staketet.

Vad gjorde ni sen?
Danni: Vi bara stod där och langade skiten. Vissa ville smaka på produkten, så det fick de göra. De flesta tror att de vet att man blir domnad i munnen av Kokain. Men vi vände på det och sa till alla: "Det är inte utblandat med massa skit, så det är därför du inte kommer märka den där vanliga avdomningen. Vänta bara, det här är riktigt bra grejer."
Hasse: Vi hade också varit noga med att se till att lite var hackat lite grövre, och det kallade vi för superkvalitet. Det fanns en standardversion för 500 [kronor] sen det riktigt bra för 900. De flesta ville ha den dyra. Folk är ju så godtrogna och naiva [på Roskilde], speciellt när man kommer och börjar prata och är trevlig mot folk och skålar med dem.

Hur mycket pengar tjänade ni totalt?
Danni: Vi tjänade minst 5000 var – och det var på två timmar. Men vi festade upp rätt mycket av pengarna, så jag kommer inte riktigt ihåg hur mycket vi fick med oss hem. Men vi gjorde en bra affär. Vi sålde mer senare.

Gick det aldrig snett?
Danni: Nej, faktiskt inte. Det var ett par gånger där köparen var lite skeptisk, men då stod en vän vid sidan om och pushade på och ba: "Kom igen, vi har letat i 100 år, vi kör bara."
Hasse: Vi blev lite nojiga av att det var några stycken som ville swisha pengar. Jag gick bara med på det för jag var full. Dagen efter såg jag att det var nån snubbe som fört över 900 spänn till mig under natten. Det var väl rimligt att noja över det, men inget hände.

Var det ni som sökte upp folk eller kom de till er?
Hasse: Vi behövde inte riktigt [leta efter folk]. Vi gick liksom bara runt och märkte av på folk om de letade efter nåt. Så vi kunde bara fråga dem: "Läget, kompis? Du ser väck ut, dricker du bara ikväll eller är du sugen på nåt annat?" Så det var många som kom och frågade om vi hade nåt. Och sen kom deras vänner.

Det är inte så bra stil att lura folk på det här sättet.
Hasse: Moraliskt är det riktigt illa, det är det. Det är svårt att försvara det.
Danni: Men är det mer moraliskt att sälja dåligt kokain som är utblandat med alla möjliga kemikalier? Vi kanske har lurat folk, men vi har inte gett dem giftiga ämnen som kan förstöra ens immunförsvar till exempel. Jag är rätt säker på att det är sämre att ta en påse fulkokain än krossad Panodil. Vi googlade faktiskt om det var skadligt att snorta krossade huvudvärkstabletter, och det är det inte. Självklart är det inget någon skulle rekommendera, men man dör verkligen inte av det i de mängderna. Återigen, om alternativet är att ta dålig kokain så är jag säker på vad som är mest riskabelt. Paracetamol är i alla fall ett lagligt läkemedel.

[Vi hörde av oss till Kim Dahlhoff från Giftinformationscentralen i Danmark, som bekräftade att det inte finns någon särskild risk kopplad till att snorta smärtstillande medel i måttliga mängder, utöver att näsans slemhinnor kan bli irriterade]

Men ni har ändå lurat folk?
Hasse: Ja, och det är helt sjukt dålig stil. Men ärligt talat bryr jag mig inte. Vi testade det, och det var ju inte som att vi rånade folk eller hotade någon med misshandel. Alla köp var frivilliga.

Sprang ni inte på några missnöjda kunder senare?
Danni: Jo, det hände en gång. Han kom bara över och klagade och ville ha pengarna tillbaka, men då sa jag till honom: "Hallå, vad tror du det här är, BR Leksaker?" Och så drog han.

Funderade ni någonsin över att ni gjorde något olagligt?
Danni: Jo, men det finns inte så mycket att noja över när man faktiskt inte har olagliga droger på sig. Och polisen vi såg sprang bara runt och tog selfies med folk och var glada.

Säljer ni riktiga droger?
Hasse: Jag har gjort det.
Danni: Inte just nu.

Hade ni tänkt göra det här på Roskilde i år igen?
Hasse: Jag tror det. Men den här gången skulle jag också vilja ta med lite riktigt kola, så om någon är väldigt skeptisk så har jag den äkta varan.
Danni: Nä, jag tror fan inte det. Jag tycker fortfarande att det är lite för taskigt, och jag är också mitt i en rättegång som jag måste tänka på. Även om det inte är ett narkotikabrott att sälja smärtstillande medel skulle det inte se så bra ut tror jag. Jag ska försöka hålla mig borta från problem.

Finns det någon ni inte skulle sälja till?
Hasse: Ja, folk vi känner.

Hur är det med folk som ser ut som nån som skulle kunna hämnas?
Hasse: Vi sålde till en som hade ansiktstatueringar som såg ut som en rocker. Men det var inga problem, han köpte två gram.
Danni: Folk är i ett festival-mode, och de har lagt sitt kritiska tänkande på hyllan. Och det faktum att folk faktiskt fick smaka på produkten gjorde att det mesta såldes. Det inger förtroende. Och helt seriöst, de flesta är kapabla att få några sekunder att bedöma vad det är det får upp i näsan. Först fem minuter senare går det upp för dem att de fått skit.
Hasse: Och då är vi borta. Så vi står med en vodka i handen och tar från en påse med riktigt ladd någon annanstans.

*Namn har ändrats för att skydda personernas identitet.