Invandrare pratar om det som chockade dem mest med svensk kultur

Svenskar sitter så långt ifrån varandra som möjligt i kollektivtrafiken, vi skriver passivt aggressiva lappar till våra grannar i stället för att konfrontera dem direkt och är besatta av vädret. Vi tar allt det där för givet eftersom det är så vi är. Men om du tänker efter så är det väl ändå rätt konstigt. Varför äter vi så jävla mycket kvarg till exempel? Vad är det ens?

För att få en bättre förståelse för hur exotisk den svenska kulturen kan vara bestämde jag mig för att fråga ett gäng människor som flyttat hit från olika ställen runt om i världen om vad som chockerade dem mest när de först kom hit.

"I USA bygger hela mentaliteten med the American dream på konceptet 'var man för sig själv'. Någonting som jag minns att jag la märke till när jag kom till Sverige var det faktum att du kunde köpa och reservera platser på bion i förväg. Det kanske inte verkar som en stor grej, men i USA är vi vana vid att först till kvarn först får mala – och det gäller till och med när du vill gå och se en film. Där köper man en biljett i förväg och väljer sen en ledig plats när du väl kommer dit. Så man måste vara där i god tid för att få en bra plats. Det kändes så stereotypiskt svenskt att du kunde reservera en specifik stol i förväg – och jag menar det på ett bra sätt. Det stämmer in med konceptet att 'alla ska ha en rättvis och jämlik chans till allting' – till och med när det kommer till någonting så vardagligt som platser på bion." – Cherie, USA

"När jag först fick mitt svenska personnummer blev jag väldigt imponerad av hur effektiv den typen av tjänster var. Till exempel behöver du knappt göra något med din deklaration eftersom allt i princip redan är ifyllt åt dig när du väl registrerat dig på Skatteverkets hemsida. Du bara klickar på tre knappar för att du ska få den där ljuvliga skatteåterbäringen. Jag skulle vilja säga detsamma om statens socialistiska bostadsförmedling som ger varje person bosatt i Sverige chansen till en hyreslägenhet. Dessvärre är väntelistan du hamnar på för att ta del av förmånen, som kostar 190 kronor per år i Stockholm, så lång att det kommer ta mig 14 år att få en lägenhet någonstans i stan. Tur att jag kommer vara kvar här ett tag." – Miles, Australia

"När jag först kom hit gick jag till mataffären och väntade i en evighet på att kassapersonalen skulle packa ner mina varor i plastpåsar. Det visade sig att jag var tvungen att göra det själv. I Sydafrika har de specifikt anställt folk som gör det åt dig. Jag blev också förvånad över att man bestämmer i förväg när man ska besöka vänner. Man kan inte bara knacka på hos dem. Dessutom är alkohol väldigt dyrt på barer och klubbar, medan Systembolaget stänger för tidigt och ölen är varm – det räcker för att få folk att sluta dricka helt och hållet. Ingen vill köpa varm öl. Till sist har jag aldrig sett män krama varandra så ofta någon annanstans som i Sverige, vilket är härligt." – Sakhele, Sydafrika

"När jag kom till Sverige bodde jag i ett gruppboende. Min första kväll där fick jag höra att folk i Sverige äter middag klockan sex, vilket vi skulle göra från och med nu. Jag trodde det var ett skämt. För mig är klockan sex fortfarande på dagen. Vem äter middag klockan sex? Hönor är fortfarande vakna vid den tiden. Dessutom fick vi höra att vi skulle äta sallad, vilket jag trodde bara skulle vara några hackade grönsaker. Det enda jag kunde tänka var 'Herregud, jag kommer ha svultit ihjäl klockan tio.' I Kenya var jag van vid att äta middag vid åtta eller nio. Det kanske är väldigt vanligt för många andra, men det var en riktig kulturkrock för mig och det tog ett tag för mig att vänja mig. Jag har varit här i sju år nu och äter fortfarande middag runt åtta." – Maichael, Kenya

"Folk är så otroligt tysta i tunnelbanan i Stockholm förutom när det är fredagskväll då folk är berusade. Svenskar är bra på vardagligt kallprat så länge det inte blir för personligt. De säger vad de har att säga, inget mer, inget mindre än det, och de pratar inte såvida de inte måste. Till och med folk du känner frågar dig hur du mår, men gör det mer för att vara artiga än för att de faktiskt bryr sig. Folk verkar lite isolerade, alla gör sin egen grej väldigt strikt och strukturerat, som robotar inställda på sina rutiner. Folk här är inte spontana – även den minsta grejen ska planeras flera veckor i förväg. Och ja, ni gillar verkligen ert snus." – Liam, Australien

"Svensk pizza är fortfarande ett djupt obehagligt och väldigt känsligt ämne för mig på grund av flera anledningar. För det första, vem bestämde att bananer och curry är acceptabla pålägg? Det är de inte. Inte på pizza, aldrig någonsin. Samma gäller för bearnaisesås. Jag har sett alla de påläggen på en och samma pizza och har fortfarande mardrömmar. För det andra, varför är inte färdigskuren pizza en grej? För det tredje, namnen på pizzorna låter ofta som porrfilmer med väldigt låg budget. Jag skulle känna mig smutsig om jag beställde en Banana Special, Big Ben, eller Golden Horn.

Att lära mig svenska har varit särskilt kul på grund av de överlappande ord som svenskan och engelskan har, fast med extremt olika betydelser. Att vänja mig vid att se engelska ord i en annan kontext (kock, vag, puss) och att försöka associera dem till svenskan har varit intressant, minst sagt. Mina svenska vänner tillät mig att uttala ordet slut fel väldigt mycket längre än vad som borde vara rimligt, och jag fnissar fortfarande när jag ser det i skriven form. Svenskar är så trevligt folk, men jag känner mig alltid som klassens weirdo när jag är med dem." – Kallie, USA

"Jag hade tur nog att ha en svensk fru när jag flyttade hit, så det var lättare för mig att integrera mig i det svenska samhället. Min fru introducerade mig till sina vänner, de visade runt mig och tog med mig på fester. Jag minns att det var väldigt svårt att hitta alla ingredienser och kryddor som jag behövde för att laga alla rätter jag var van vid. Jag var tvungen att gå till en särskild affär i stan för att hitta saker som kassava, sötpotatis, habanero och chili. Jag lagade mest gambianska rätter i början – den första svenska rätt jag lagade var sill med potatismos. Jag älskade det, och gör det fortfarande." – Sarjo, Gambia

"På fester och klubbar finns de alltid de där konstiga killarna som kommer och säljer lustgas i ballonger. Jag har aldrig sett det någon annanstans i världen. I och med att jag kommer från Australien tyckte jag ert lönesystem var konstigt – du börjar ett jobb och får betalt två månader senare. Vi får lön veckovis i Australien. Jag hade aldrig ätit bara en enkel brödskiva med ost och kanske lite hackad gurka eller paprika innan jag kom till Sverige. Ni gillar verkligen era simpla men goda saker. Ni firar massor av särskilda dagar och det är väldigt strikt om vilka dekorationer som hör till just den dagen. Alla hus har samma dekorationer och alla är så mån om att sätta upp dem på rätt sätt. Det är verkligen en enorm känsla av samhörighet i hur ni anammar och firar er särskilda kräftdag." – Stratton, Australien

Den här artikeln publicerades ursprungligen i oktober 2016.