Tio frågor du alltid velat ställa en knarklangare

I söndags uppmärksammade statsminister Stefan Lövfen narkotikafrågan i SVT:s partiledardebatt. Bland annat vill Lövfen skärpa straffen för de som säljer droger, trots att lagen senast i juli förra året uppdaterades med en ny straffskala. Det innebär att man numera kan bli dömd för synnerligen grovt narkotikabrott om man säljer stora mängder droger på internet, exempelvis. Samtidigt på andra sidan Atlanten har USA:s justitieminister Jeff Sessions förklarat att han vill driva på the war on drugs ännu hårdare och få tag på de som langar.

Man undrar ju såklart vilka det är som Lövfen och Sessions vill komma åt?

Uppenbarligen är inte majoriteten knarklangare gängledare eller kingpins som Lövfen och Sessions verkar tro att de är. Såklart finns det folk som fuckar upp livet fullständigt för alla som inte spelar efter deras regler, men väldigt många langare är helt normala människor som lever rätt normala liv som endast förser den svarta marknaden med det den efterfrågar. De lever efter samma rutiner som du och jag, trots att de tjänar pengar på en olaglig affärsmodell.

Jag pratade med "Stefan," en mellannivå-langare som har sålt kokain och MDMA i Kalifornien i sex års tid, och frågade honom alla frågor du alltid varit lite för återhållsam för att palla ställa.

Relaterat: Kokainlangaren som finner möjligheter i Londons bostadskris:

VICE: Berätta om hur det kommer sig att du gör det du gör. Tog du ett medvetet beslut eller ledde det ena till det andra tills du vaknade upp en dag och insåg att "jag är en knarklangare"?
Stefan: Det är lite av varje. Jag träffade min kran lite för ofta så till slut frågade han: "Varför tar inte du på dig ansvaret för att göra det här?" i stället för att möta upp honom fyra gånger om dagen på grund av mina mindre laglydiga kompisar. Sen, när familjeföretaget gick åt helvete, blev det en heltidsgrej för att jag var tvungen.

Vad är det värsta som kunder gör och hur hanterar du människor med beroendeproblem?
Jag hatar när folk kommer hit för att köpa kola, tar en lina och chillar en stund. Sen går de och skiter sönder min toalett. Jag var tvungen att sparka ut en snubbe som konstant kom hit och spred sina gaser överallt. Det var som att han började gå runt och fisa så fort en molekyl koks träffade hans näsborre – till och med i mitt kök. Jag sa till honom att han får skita utomhus om han inte ville ta emot mina nävar med sitt ansikte.

Förutom det ringer folk mig när de är helt väck och dyker upp hos mig mitt i natten. Man märker när vissa håller på att tappa det. Då blir det påfrestande och det kan komma från ingenstans. Det är människor du ofta stöter på och typ respekterar, och plötsligt är de inne på en femdagars maratonfest. Jag tar upp det med dem innan det går för långt och säger till dem: "Jag säljer inte mer till dig för ditt eget bästa. Det är bättre för både dig och mig." Personen som fick in mig på den här banan lärde mig att göra så, men det är också typ min egen moral.

Har du någon gång varit i en arbetsrelaterad situation där du har fruktat för ditt liv?
Det har väl hänt nån gång. När folk inte gör som de ska och inte drar sitt strå till stacken får det mig att se kass ut. Och jag är inte alltid säker på hur andra hanterar såna nyheter. Vissa snubbar lite högre upp kan vara smått aggressiva, speciellt när det handlar om större kvantiteter och mycket pengar. Lyckligtvis har inget alltför galet hänt. Jag har inte blivit rånad eller något sånt. Jag håller min näsa ren, om du fattar. Vad blandar du ut dina grejer med?
Ingenting faktiskt. Jag får bara in det och stoppar det i påsar, redan utblandat med vad de än stoppar i det högre upp i kedjan. Men jag känner folk som drygar ut med fucked up prylar. Jag har sett sånt som toalettpapper – en kille i Vegas gjorde det. Jag har många frågor om det. Är det vikt, pulveriserat, två lager? Provade du det efteråt?

Förutom att det är olagligt, vad hatar du mest med ditt jobb?
Timmarna är galna. Det finns aldrig en stund när man känner att man har stämplat ut. Det är dygnet runt. Varje dag är en måndag och varje fredag är som måndagarnas stora måndag. Det beror också på storleken på ens verksamhet. Vårt har förändrats och vuxit en del under åren. Förut sålde jag ungefär 15 gram kokain i veckan – nu kanske det är 300 gram på en vecka. Så jag kan förutse mina arbetstimmar lite bättre men det tar ändå aldrig slut. Jag börjar jobba samma stund jag vaknar. Vissa dagar är det klockan nio, andra dagar är det klockan ett på dagen, några dagar är det typ skit samma, jag sover inte.

Hur mycket tjänar du, har du någonsin slagit ut det för att se om det är värt risken och balansen mellan arbete och fritid?
Mina omkostnader ligger på ungefär 9000 dollar i veckan och jag tjänar kanske tio i månaden… 120 000 dollar per år grovt räknat. Jag skulle säga att det är värt det men jag borde bokföra bättre. Men det här är att hålla det ganska säkert i stället för att gå ut och pusha med alla tillgängliga medel. Det här är ungefär så bra det blir utan en massa drama. Jag menar, det är dramatiskt, men det kunde varit "folk dör"-dramatiskt. Jag är bara glad att det där inte är en del av mitt liv.

Har du någonsin sålt till någon anmärkningsvärd?
Ja. Jag kommer naturligtvis inte att säga vem, men det har varit dagar då fyra eller fem miljonärer suttit här och snackat om: "Åh, har ditt företag precis börsnoterats? Hur gick det till?" och sen sitter de och utbyter idéer och information.

Vilket är det konstigaste exemplet på en byteshandel en kund försökt sig på? Finns det andra oväntade fördelar med jobbet?
Det händer vanligtvis inte förrän de är skyldiga en pengar och jag försöker undvika det. Så fort du öppnar den dörren kommer någon direkt att vara skyldig dig. Om alla som var skyldiga mig pengar betalade mig precis nu skulle jag antagligen ha 11 000 dollar i näven, bara från småskit. Och det är bara från de skulderna jag kommer ihåg.

Via byteshandel har jag fått kameror, en tv, några "jag tar den här, du tar nästa" sortens byten när jag har varit ute. En del erbjudanden om sexuella tjänster här och där men det är alltid sketchy. Jag gillar inte det. Det är som "Hej, jag ger dig herpes mot en påse." Nej tack. Du kan ändå inte köpa en Tesla med fitta.

Droger är en fantastisk valuta däremot. Man kan komma riktigt långt med dem. Jag har använt dem för att hjälpa folk med deras karriärer. Smörjt några kuggar åt musiker på gig och fixat spelningar åt dem vid senare tillfällen. Dessutom finns det alltid gratis alkohol vart jag än går. Och en sak som är säker med kockar är att de festar hårdare än alla andra, så jag får alltid bra mat.

Har du mycket ångest på grund av jobbets illegala natur? Hur manifesterar det sig och hur hanterar du det?
Mycket ångest. Jag tror jag tappade allt mitt hår på grund av det. Jag dricker lite och tar droger för att hantera det, men i huvudsak försöker jag bara vara aktiv och inte tänka på det. Som tur är har jag ett långsiktigt mål som håller mig fokuserad. Jag gör inte den här skiten för att vara cool.

Vad har du för långsiktiga mål? Vad vill du göra i stället för att sälja droger?

Jag vill vara pionjär för ett nytt sätt att leva i stan. Jag skulle älska att ha mitt eget lilla kvarter, ett litet coolt konstnärligt område. Någon sorts omvänd gentrifiering för mina vänner. Det skulle kosta en del, men det skulle komma tillbaka på ett positivt sätt. På dagarna skulle jag verkligen vilja lära barn att rita.

Justin Caffier finns på Twitter.