rave

Flyers från 90-talets rejvscen

Ett urval av informationsblad om svenska technofester från 1993 till 1997.
21.4.17

Det fanns en tid innan internet – för en sådär 20 år sedan – innan man fick notiser om Facebookevenemang varje helg; långt innan Elle guidade om starter packs för att du enklare skulle smälta in på technofest. Under den här tiden, i början och mitten av 90-talet när techno fortfarande klassades som underground, var man tvungen att få tag på flyers för att kunna gå på rave.

Flyers var informationsblad om undergroundfester som fick folk att vallfärda till skiv- och klädbutiker i stället för att logga in på Reddit för att ta del av det, enligt Socialstyrelsen, "extremt höga ljudet samt överdoser av strob".

Annons

Andreas Franzén var med när de första rejvfesterna kom till Stockholm. Förutom att besöka var och varannan fest samlade han på sig flera hundra flyers från rejvens första år – många från Stockholm, men även från andra städer i landet. Första gången jag tittade i pärmen var för ett par år sedan i samband med en artikel för VICE om svartklubben Docklands. Men nyligen slog det mig att Andreas samling egentligen är ganska anmärkningsvärd . Jag kontaktade därför Andreas igen för att ta reda på mer om informationsbladen från en svunnen tid.

"Summer of 95"

VICE: Varför började du samla på flyers?
Andreas Franzén: Det var så man fick reda på festerna. Och sen ville jag inte slänga dem – de var roliga minnen. Man fotade inte så mycket på festerna då. Så det var med hjälp av alla flyers man kom ihåg festerna. Några är så pass snygga att jag satte upp dem på väggarna hemma och nu har de hamnat i en pärm.

Var hittade man flyers på den här tiden?
De är från 1993 till 96-97. Då fick man gå till skivbutiker, Pitch bland annat. Även Planet Rhythm, Mega, Skivakademin och en som hette Space. Det var väl de vanligaste. De fanns också i vissa klädbutiker. Saturn Return, en psytrance-butik i Gamla Stan som sålde kläder – skivor också – till exempel.

Docklands

Vet du hur många du har?
Nej, jag har faktiskt inte räknat. Några hundra kanske? Jag har haft fler också, det där är inte alla, men några hundra har jag i alla fall. Har du några favoriter?
Ja, det har man ju. De gamla från Docklands gillar jag. "Police Repellent" är såklart en favorit. Sen är det The Universe – min första fest jag var på, den var ute på Gärdet i ett Cirkus Skott-tält.

Annons

"Police repellent," Docklands

Har du något speciellt minne som slår dig?'
Ja, det är ju den där första då. Universe, det var så sjukt hög volym kommer jag ihåg, så att näsvingarna fladdrade av basen – det var helt sinnessjuk hög volym. Det är det enda jag kommer ihåg från den festen. Det gav ett visst intryck. Sen har vi Ocean of Dreams i Vallentuna, en stor lagerbyggnad. Typ två till tretusen pers. Den var riktigt bra. Jag kommer ihåg att tv var där och filmade och intervjuade Eie och Braxen om festen.

The Universe, Andreas första rave

Sen kommer jag ihåg när Adam Beyer körde skivbolagsfest tillsammans med Cari Lekebuschs skivbolag. Det var Hybrid och Planet Rhythm som körde fest tillsammans och Adam Beyer spelade. Han låg på Planet Rhythm. Planet Rhythm var väl också en skivbutik på Fridhemsplan, vid Sankt Eriksgatan, och det var där man hämtade flyers också. Det här måste varit i september 1995.

Var du på Docklands under första polisrazzian? Hur upplevde man det som dansare då?
Ja. Det var inte kul, för vi blev utkastade i snön liksom. De bara stormade in. Det var rena gestapofasonerna. Det var som om vi vore terrorister. Det var bara aggressivitet och ingen kommunikation alls.

Docklands

"Segerfest" efter polisens första razzia i februari 1996, Docklands (klicka här för att förstora)

Var det något särskilt man skrev på dem som man inte gör längre?
Det här är så här klassiskt – man skulle alltid skriva in hur starkt ljudet var och hur mycket watt allting drog. Jäkligt klassiskt. Det fanns alltid bussar, antingen från Slussen eller Gullmarsplan.

Hur viktigt var det med flyers för festerna?
De var ju väldigt stor del, eftersom det var så man fick reda på festerna. Det fanns ju inget internet. Och man hade ju ingen mobil heller liksom, så det var så man fick reda på festerna – genom att springa runt och leta. På vissa fanns det telefonnummer – infonummer – man kunde ringa en viss tid för att få reda på saker.

Annons

Man pratade inte direkt om hur de såg ut. Visst var det tufft när det kom ut en riktigt snygg, men man kollade mest efter vilka som skulle spela och var det: "åh wow det står att stället tar 3000 pers! Det där måste man ju gå på." Det var ju jättestort.

Natural Born Ravers

40 000 watts ljudsystem på Spectrum i Malmö

"Raveworriors come join us in the sunrise"

Strobe that!

40 000 watt, 3000 pers.
Ja, exakt. Det var viktigt. Sen stod det alltid vad det skulle vara för scanner strobes, lasersimulatorer, UV:s, special effects, magic effects.

Men hur tycker du att scenen har förändrats från då till nu?
Jag skulle nog vilja ha tillbaka flyers på ett sätt. Jag tycker att Facebook har pajjat hela grejen. Scenen har ju blivit mer mainstream och undergroundgrejen har ju försvunnit lite tyvärr. Den där undergroundkänslan. Det finns ju lite sånt fortfarande. Men förut var det bara folk som verkligen ville gå på festerna som gick. Nu är det många som går för att det ska vara tufft eller nånting. Det har kommit fram folk när jag spelat på nån fest och frågat efter Håkan Hellström. Då vet man ju inte var fan man är nånstans. Jag fattar inte hur det är möjligt ens. De är ju helt fel ute.

När slutade man med flyers?
Det är en bra fråga. Det var väl i takt med Facebook. Det fanns ju det där Badboll till exempel, några andra communities. Men nej, jag vet inte riktigt när det försvann.

Scrolla ner för fler flyers:

Läs också: Hur 90-talets rejvscen i Stockholm banade väg för dagens svartklubbar

Hugo Anderholm finns på Twitter