Hur en brottarklubb blev mitt nya hem i Tyskland
Foto: Nicolas Schwaiger

FYI.

This story is over 5 years old.

Nya Grannar

Hur en brottarklubb blev mitt nya hem i Tyskland

Mina lagkamrater och jag är ett team även fast vi pratar olika språk.

Den här artikeln är en del av vår serie Nya Grannar i vilken unga flyktingar från Europa är gästredaktörer på VICE.com. Läs vår introduktion här.

–––

Mustafa är 22 år gammal och kommer från Damaskus i Syrien. För ett år sedan kom han till Berlin i Tyskland, där han nu bor i en sovsal tillsammans med andra flyktingar.

Jag började med brottning för fyra månader sedan. I Syrien brottades jag aldrig, även om jag ibland bråkade (med färre regler och taktik, med fler fula knep) med mina bröder, kusiner och kompisar. Min kompis Abdul och jag bor i samma sovsal i Berlin. Det var han som tog med mig till sin brottarklubb en gång, och jag älskade det direkt.

Annons

Nu brottas vi här tillsammans tre gånger i veckan. Jag kommer överens med alla även fast vi inte pratar samma språk – det är en blandning av ryssar, araber, polacker och tyskar här. Vi pratar inte så mycket men man skulle kunna säga att vi kommunicerar bättre med våra rörelser än vad vi gör med ord, och på det sättet har vi blivit bästa vänner. Min kompis Saleh, som talar bättre tyska än vad jag gör, hjälpte mig att översätta den här artikeln från arabiska till tyska.

Mustafa (höger) och Saleh på träning. Foto: Nicolas Schwaiger, som har följt Weddinger Löwens brottare i tre månader.

Jag älskade brottning från min allra första lektion. Jag blir såklart frustrerad ibland om någon är starkare än jag eller om jag inte klarar av ett visst grepp. Men när det blir så visar min tränare greppet igen och säger åt mig att försöka igen, fast långsammare. Han motiverar och stöttar mig när jag kör fast. Brottning kräver mycket energi. Även om jag spelar fotboll och är van vid uthållighetsträning var jag helt slut efter mitt första pass. Men jag älskar det, eftersom det gör mig starkare och modigare än någon annan sport. Fotboll för mig har blivit mer av en social grej snarare än en sport.

Min dag börjar klockan nio på morgonen. Jag har språklektioner fram till klockan ett och sen en integrationskurs till klockan två på eftermiddagen där jag får lära mig om Tysklands kultur. Vi har även åkt på två utflykter: en gång till ett miljöskyddscenter och en annan gång besökte vi ett egyptiskt museum. Jag går också till moskén en gång i veckan. Annars går jag inte ut så mycket, utan stannar oftast kvar i sovsalen och lagar mat. De dagar jag har träning lagar jag mycket mat, mycket potatis och kyckling. Jag lärde mig laga arabiska rätter i skolan i Syrien och jag tycker att jag har blivit ganska bra på det.

Annons

Träningen håller på mellan klockan åtta och halv tio på kvällen. Efteråt när jag kommer hem är jag helt utmattad, men jag brukar vara vaken och prata i telefon tills runt ett på natten. För det mesta pratar jag med mina syskon på Facebook och WhatsApp. Mina föräldrar dog i Syrien, men mina syskon bor kvar där.

Just nu försöker jag hitta ett jobb, men jag skulle inte vilja att det kom i vägen för min träning. Jag vill fortsätta utvecklas och så fort jag är redo för det vill jag delta i så många tävlingar som möjligt. Jag vet att jag har en lång väg att gå, men min tränare säger att jag kanske är redo för min första tävling ganska snart.

Fram till dess kommer jag fortsätta träna. Jag är alltid i tid, skakar allas hand och utbyter några ord med mina lagkamrater innan vi sätter igång. Vi tar fram och lägger tillbaka mattorna tillsammans. Klubben betyder mycket för mig och jag är väldigt tacksam över att få vara här.

Skriv under UNHCR:s namninsamling som uppmanar regeringar att se till att människor på flykt får en säker framtid här.

Det kostar €10 i månaden att vara medlem i Mustafas brottarklubb Weddinger Löwen, men det räcker inte för att köpa alla mattor man behöver för att träna. Om du vill stötta laget kan du sätta in €5/50 kronor på deras konto – IBAN: DE23 1001 0010 0095 7241 03 / BIC: PBNKDEFF