Musik

Från pop till grime: vi träffade några av Finlands mest spännande artister

Det må vara ett litet land, men det finns ingen brist på musikalisk talang.
12.9.17
Alma

Den här artikeln publicerades ursprungligen på i-D

"För några år sen sa folk att Ryssland är sent på väg in i musikscenen och att Finland kommer efter dem," säger Fedja från Töölön Ketterä. Det är oklart om det faktiskt varit så men det stämmer i alla fall inte längre. Ansvaret att föra vidare nordisk musik till resten av världen ligger inte bara på Sveriges axlar, nu har också Finland börjat höja rösten.

Annons

Så, vilken plats är bättre för att få insyn i landets musikscen än Flow Festival i Helsingfors? Där var det ingen brist på finsk musikalisk talang – vi snackade med sex nya och spännande finska artister om landets musikscen. Från lekfulla Litku Klemetti till Astrid Swans orkesterballader via 21-åriga Alma (landets största musikexport) och hennes euforiska elektropop. Vi snackade även med grime-duon Töölön Ketterä, Vesta och indiepopstjärnan Elias Gould. Alla hade sitt eget perspektiv på hemlandet.

Läs också: Jouko Lehtola för alltid

i-D: Vad är det som är unikt med Finlands musikscen?
Litku Klemetti: Jag tycker vi har en jättebra undergroundscen och en lång tradition. Jag antar att DIY-kultur alltid haft många fans här, så det sprider sig vidare till kommande generationer. Det är coolt att se hur många det är som vill göra musik utanför institutionerna, utan pengar, som bara vill göra bra musik.
Vesta: Det är så små kretsar här i Finland, så det är i princip möjligt att ringa någon och jobba med vilken artist du vill.
Töölön Ketterä: Jag tror att vi är lite separerade trots att vi lever i internets tidsålder. Jag tror också att det faktum att det inte är så många människor här spelar roll. Vi har små städer, små orter, och om man vill leva på att göra egen musik måste man åka på turné.
Astrid Swan: Det mest unika, något som jag behövt handskas med hela mitt liv, är att musikmarknaden i Finland främst är för sånger på finska. Kolla statistiken. Det är sjukt, för finländare är väldigt bra på engelska.
Alma: Jag tycker allting känns väldigt äkta. Folk är väldigt ärliga, särskilt inom rapscenen och jag gillar verkligen det. Ingen är en stjärna.
Elias Gould: Den finska musikscenen är relativt liten, så det är ganska lätt att samarbeta med andra artister och producenter man verkligen gillar.

Töölön Ketterä

Hur skulle ni beskriva er musik för någon ni träffar ute?
Astrid Swan: Även nu efter alla dessa år har jag inget bra svar på den frågan, så jag börjar oftast mumla massa och ge citat från albumrecensioner som jag inte kan släppa och blir irriterad av. Jag antar att jag skulle säga att min musik är "art pop" och kanske lägger till att jag skriver låtar genom att spela piano och sjunga, och därefter kommer jag på ett sound på egen hand eller med ett band.
Alma: Jag skulle säga att jag gör popmusik, men med vissa mörka drag, och den är äkta och fin och du borde kolla in min Spotify.
Vesta: Den är känslosam. Jag vill inte kategorisera min musik, jag vill att folk lyssnar själva, sen kan vi prata om den.
Elias Gould: Jag skulle nog inte säga nåt, för "finsk indiepop" räcker liksom inte.
Litku Klemetti: Det är magisk rock och den senaste vågen. Tänk en jukebox på 80-talet som spelar alla dina favoritlåtar fast på ett lite konstigt sätt.

Elias Gould

Hur håller Finlands musik på att förändras, om den överhuvudtaget gör det?
Töölön Ketterä: För några år sen sa folk att Ryssland är på väg in sent på musikscenen och att Finland kommer efter Ryssland, men jag tror att det håller på att förändras lite. Nu, särskilt inom finsk rap, hämtar artister inspiration från alla möjliga grejer. Det är många nya artister som ändrar saker och ting och inser hur viktigt internet är för musik också. Det finns artister som inte spelas på radio men som har typ 30 000 följare på Snapchat.
Vesta: Det känns som att det görs väldigt mycket [musik] nu. Och att man gör det på ett eget sätt, utan att bry sig om topplistor och så vidare.
Astrid Swan: Internet har förändrat all musik, även den finska scenen. Jag tycker det finns många fler duktiga artister som skriver och skapar musik, det är mer mångfald och fler genrer. Och mindre intäkter för alla… Vi är mitt i en stark mainstream-fas, där alla tror att de som säljer bäst även är de bästa artisterna. Jag skulle vilja se att det rörde sig bort från det till ännu mer mångfald gällande stil, hudfärg och artistiskt uttryck.
Alma: De kommande fem åren kommer vara våra. Särskilt nu, med tanke på att jag är den första popartisten på åtminstone tio år som åker utomlands och gör grejer. Folk inspireras och blir modigare.
Litku Klemetti: Svårt att säga, å andra sidan finns det en önskan om att man ska få cred på den globala musikmarknaden. Men jag tror och hoppas att vi snart kommer börja uppskatta vår DIY- och indiemusik.

Vesta

Astrid Swan: Nu inspirerar Finland mig att stå upp för mänskliga rättigheter, att vara en badass feminist, skriva sånger och göra research. Finska regeringen, som så många andra europeiska länder just nu, har vänt sig läskigt mycket till höger. Så vår deppiga politik och brist på empati inspirerar mig lite att agera. Kreativt sett, när jag skriver låtar, måste jag behandla politik från en personlig känsla. När jag skriver låtar har jag ingen nationalitet, jag har en känsla.
Elias Gould: Jag blir väldigt inspirerad av hösten. Löven som faller och känslan av förändring inspirerar en att skriva bra låttexter. De sju månaderna av mörker som följer därefter kan vara lite sega.
Vesta: Jag antar att det finns en viss känsla av ironisk melankoli i finländares kollektiva tankesätt som alltid är inspirerande. Det är nio månader här av mörker och kyla, så det är en konstigt mörk, men ändå trygg, livmoder vi lever i.
Litku Klemetti: Ja, jag har accepterat mina rötter och att jag är en introvert och blyg person (typisk finsk personlighet?). Det är bra att se lite romantiskt på min barndom i Kajanaland, 90-talets lågkonjuktur och vildmarken runt omkring en.

Litku Klemetti

Var känner du dig mest kreativ?
Elias Gould: Jag gillar att skriva låtar på väldigt många olika platser, för att det ska kännas intressant. Men om jag måste nämna en plats skulle jag säga min studio, The Spacement.
Fedja från Töölön Ketterä: Ibland känner jag mig som mest kreativ hemma, men det hjälper ofta att gå någon annanstans, typ hem till en kompis eller en studio. Jag skriver mycket när vi är på turné, i bilen, på hotell… Jag tror man inspireras av att vara långt borta från ens hem och vardagliga rutiner.
Alma: Hemma. Jag får väldigt många idéer när jag är med mina kompisar, nära och kära, och när jag är i min stad. Särskilt när jag åker tillbaka till platser från min barndom, då kommer alla minnen tillbaka till mig.
Litku Klemetti: Kajanalands mörka skogar och vita vatten.
Vesta: Jag simmar mycket och tänker mycket när jag gör det, så pooler i allmänhet inspirerar mig.

Kan du nämna en finsk artist utöver dig själv som du tycker man borde lyssna på?
Töölön Ketterä: Noah Kin, som jag tror är den mest underskattade finska rapparen just nu. Han gör massa galna grejer utan att folk lyssnar. Han släppte en sjuk EP förra året.
Elias Gould: Om någon inte hört talas om Alma än borde man definitivt kolla in henne.
Astrid Swan: Frank Frank Frank, en rätt ny trio på Soliti. Lyssna på den här låten.
Alma: Jag gillar verkligen de här finska rappande snubbarna som heter Töis Crew. De är 15-åriga killar, de har en cool stil och jag tycker de är helt banbrytande. Och de har precis börjat.
Vesta: Mikko Joensuu är jättebra, du borde lyssna på hans Amen-trilogi. Och en ny artist som heter M. Hon är riktigt bra, jag tror hon ska släppa en platta snart också.
Litku Klemetti: Joni Ekman.

Läs också: Helsingfors är ett paradis

Var ser du dig själv om fem år?
Töölön Ketterä: När folk frågade oss det för ett år sen sa vi alltid att vi ville bli större, men det är inte målet längre, för vi insåg att om man bara vill bli större och glömmer bort sig själv kommer man inte bli större. Det handlar inte längre om det, vi vill bara ge finländare nya sounds.
Astrid Swan: Ärligt så vill jag bara leva. Jag lever med metastatisk bröstcancer och att leva om fem år skulle vara en seger och en dröm. Okej, säg att jag lever då, då är jag 40 år, så jag skulle åka på en resa med min familj och kanske några vänner till en ö någonstans för att fira. Jag skulle vakna på morgonen och ta på mig en morgonrock av silke, äta frukost på verandan, titta ut på havets glittrande vatten och den nästan tecknade turkosa färgen i poolen. Jag skulle planera dagens aktiviteter, min tioåring skulle störa mig lite genom att dyka ner i poolen mitt i min fridfulla morgonstund. Lycka, det skulle jag vilja leva med om fem år.
Vesta: Jag hoppas att jag gör mycket musik då, både för mig själv och andra. Att jag är produktiv och lycklig och har många lyckliga djurvänner runt omkring mig. Och kärlek.
Alma: Ute på turné och gör spelningar med ett najs team. Vi har världens bästa team nu, men jag tror det kommer komma fler. Jag skulle bara njuta av livet.
Litku Klemetti: Jag skulle uppträda och bo i något konstnärligt hus, kanske skulle jag fortsätta skriva min avhandling i musikvetenskap, måla och bli glad för allting och känna mig i balans.
Elias Gould: Där festen är.