Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA.
När grekiska fotografen Panos Kefalos träffade Elias, en 14-årig afghansk flykting som lever på gatan i Aten, fick han höra att Elias dröm var att äga en sprillans ny fotboll en vacker dag. I över tre års tid dokumenterade Kefalos unga flyktingar, precis som Elias, i Grekland. Barnen han har fotat är några av de 22,5 miljoner flyktingar som i dag befinner sig på olika platser runt om i världen efter att de flytt från krig och förföljelse. Allas berättelser är olika, men Kefalos säger att Elias önskning är ganska vanlig. Trots att de gått igenom fruktansvärda saker man knappt kan föreställa sig bad inte barnen – som han träffade i Grekland mellan hösten 2012 och vintern 2015 – om särskilt mycket. "De här barnen ville ha vad alla barn vill ha," berättar fotografen för VICE. "En plats där de kan känna sig trygga."
Kefalos döpte fotoserien till saints, eftersom barnen han fotade både var martyrer och vittnen till de vuxnas grymheter. Han mötte sitt första "saint" på Viktoriatorget där barn ofta samlas och leker med varandra. Vissa, som 13-åriga Sayid, sålde bröd och solrosfrön för att försörja sina familjer.
Efter mörkrets inbrott blev Viktoriatorget farligt. Vid ett tillfälle bevittnade Kefalos en knivattack och han berättar att pojkar så unga som 16 ibland fick förfrågningar av äldre män. Men barnen litade på honom. En öppnade upp sig för fotografen om sin våldsamma pappa. En annan visade honom ett ärr från ett knivsår han fick under uppväxten i Afghanistan, och han berättade att han vid åtta års ålder sköt barnet som hade knivhuggit honom.
Kefalos bondade med de unga flyktingarna och deras familjer. Med tiden blev han inbjuden till deras hem och till och med till moskén dit de gick för att be. Några bodde i en flyktingförläggning på Alexandrasavenyn där det var vanligt med strömavbrott. Andra bodde i tält i parken Pedion tou Areos.
En pojke som heter Sohrab hjälpte Kefalos fotografera och introducerade honom till nya kontakter. Han var som en assistent, som fotografen uttrycker det. Kefalos kunde tillbringa flera nätter hemma hos Sohrabs familj, där dörren alltid stod öppen för honom.
Barnen levde med tydliga spår från den grymma vuxenvärlden. De flesta hade blivit separerade från sina familjemedlemmar. En mamma till ett av barnen hade blivit halshuggen. En flicka berättade för Kefalos om gången hon såg liket av en människa som drunknat på vägen till Grekland. Hon berättade att varje gång hon blev rädd blundade hon hårt och bad.
Men även i limbot de lever, utan ett trygg plats de kan kalla för hem, var barnen vänliga mot fotografen. Elias, tonåringen som drömde om en fotboll, tog hand om Kefalos och fixade medicin åt honom när fotografen blev sjuk.
Kefalos fick ofta ta farväl av barnen han fotograferade som han lärde känna. Den längsta perioden han kunde fota ett och samma barn var i ett och ett halvt år innan barnets familj lämnade Grekland. Men när de befann sig i Aten var barnen vän med fotografen, som ofta tog med presenter med dem, som leksaker och godis.
När Kefalos tog med sig utskrivna foton han tagit av dem tyckte de det var kul att se bilder på sig själva i svartvitt med hård kontrast. Många av barnen lämnade dock Aten innan de hann se bilderna, så Kefalos har fortfarande en hel låda full med foton som han aldrig haft möjlighet att ge till barnen.
Kefalo slutade fotografera saints i augusti 2015. När många flyktingar började flöda in i staden tågade mainstream-medier efter dem. Han ville inte störa flyktingfamiljerna med ännu en kamera, så han beslutade sig för att avsluta projektet.
I dag är ingen av barnen Kefalos lärde känna kvar i Grekland. Han har lite kontakt med några av dem på Skype och Facebook, men andra har han förlorat kontakten med helt och hållet. Vissa har tappat sin grekiska och lär sig nu nya språk i nya länder.
Ner Elias gav sig av till Norge tog han med sig sin allra första fotboll, men bakom sig lämnade han en kyckling han döpt till Mek. Han gav fågeln till Kefalos och lovade att han skulle återvända till den en dag i framtiden. Fotografen tog hand om Mek i fem månader innan han gav den nu fullvuxna kycklingen till en familjevän som hade mer utrymme att ta hand om den. Innan Kefalos tog farväl av kycklingen la Mek sitt första ägg. Det var en liten påminnelse om alla barnen som kommer leva kvar i Kefalos minnen för resten av hans liv.
Scrolla ner för fler foton från 'saints'.
