Svenskar utomlands måste sluta vara så besatta av sig själva
En svensk utklädd till viking (men inte nödvändigtvis utomlands). Foto: Markus Hård
länge leve jantelagen

Svenskar utomlands måste sluta vara så besatta av sig själva

Varför skryta om Ikea, Zara Larsson och hur bra du är på engelska istället för att hålla tyst?
27.2.18

Jantelagen är som bekant djupt rotad i svensk kultur och förmodligen det finaste vi har i det här landet. Vår "inte ska väl lilla jag"-anda har blivit vårt metaforiska ledljus i mörkret som kommit att bli så förknippat med Sverige. Antagandet att ingen egentligen bryr sig ett skit om oss som individer är vad som håller oss på plats och ser till att vi inte råkar förnärma någon genom att plötsligt, obefogat och skrytsamt berätta för någon i vår närhet att vi fick den där löneförhöjningen, eller att vi var ett poäng ifrån alla rätt på den där sjukt svåra tentan. I Jantes ögon är vi alla bara små värdelösa pissmyror, men vi är små värdelösa pissmyror tillsammans.

Annons

Med detta i åtanke: Varför, varför, skakar vi av oss denna underbara mentalitet sekunden vi kommer utanför Sveriges gränser och möter person från valfritt annat land? Så fort vi hälsar på en solbränd britt på ett hostel i Nicaragua, en tysk med rastaflätor på en booze cruise i Australien eller en nederländare med en yolo-tatuering är det som att vi känner oss tvingade att sälja in hela vårt land till dem – trots att ingen bryr sig ett dugg om det vi försöker sälja. För att vara ett folk som gladeligen stoltserar med hur opatriotiska vi är och hur mycket vi förkastar nationalism, är vi orimligt patriotiska när vi befinner oss utomlands.

Det är såklart naturligt när man lär känna människor från andra länder att man är intresserad av att höra om varandras bakgrund, språk och kultur. Dessutom är det ett lätt och ledigt samtalsämne för oss stela svenskar. Med det sagt är det dock inga andra människor på resande fot som blir så obehagligt besatta av sitt eget land som vi, som helt obefogat börjar skryta om sin kultur, och som även tror att andra är precis lika galna i Sverige som vi själva plötsligt är. Du känner förmodligen igen följande interaktion från bokstavligen talat vilket hostel som helst var som helst i hela världen:

Random britt: Hey, how’s it going?
Random tysk: Good, just having a drink and –
Random svensk som obefogat kommer inflygandes i samtalet från ingenstans: YES WE PAY A LOT OF TAXES IN SWEDEN BUT IT’S OKAY BECAUSE IT MEANS WE HAVE FREE HEALTHCARE! MY FLIP-FLOPS ARE FROM H&M.

Annons

Dessvärre har vi alla, undantagslöst, vid något tillfälle varit den här svensken som valt att ömsa sin jantehud utomlands. Men det är inte för sent för oss att göra en kollektiv insats och motverka detta obehagliga fenomen. Därför har jag – med tanke på att det nu är februari, en månad då ingen vill befinna sig i Sverige – sammanställt den här listan på saker vi måste sluta snacka om med människor utomlands och förvänta oss att någon ska bry sig.

IKEA OCH ALLA ANDRA "SVENSKA PÅHITT" SOM DU HATAR I SVERIGE

Du vet allting som du tänker gör Sverige så himlans otroligt jättemegaspeciellt? Typ Ikea? Typ surströmming, Kalles kaviar och köttbullar? Alla svenska saker du ordbajsar fram ur ditt gap när någon frågar dig om något som är unikt för Sverige? Du hatar allt det där egentligen, eller hur? Att gå på Ikea i mer än sex minuter ger dig förlamande ångest. Du har inte käkat surströmming, inte ens känt lukten/stanken av det faktiskt. Kalles kaviar typ en gång som en kul grej. Mamma Brosks köttbullar smakar… skit. Så varför stoltserar du med alla dessa grejer som om de vore det bästa som någonsin hänt Sverige, och som att resten av världen går miste om något genom att inte ha kommit på en trött sås gjord på fiskägg?

"SVERIGE ÄR VÄRLDENS TREDJE STÖRSTA MUSIKEXPORT"

Varje gång den här meningen yttras får Robyn i snitt typ tre unfollows på alla sina sociala medier. Absolut, Sverige har en del artister det gått bra för utomlands: Robyn, Tove Lo, Zara Larsson, Avicii – det här vet vi om. Men har du provat ta dig ett sug på den här karamellen: det kvittar för alla, inklusive dig, att de kommer från Sverige?

Det obehagliga med att på något sätt försöka skryta med hur duktiga svenskar är på musik är att man försöker vinna poäng på någon annans framgång. Om du träffar en främling skulle du inte säga: "Min kollega fick precis 3000 spänn i löneförhöjning! Det du!" Så varför skulle du säga: "YES, 'LUSH LIFE' IS ACTUALLY BY ZARA LARSSON WHO'S SWEDISH DID YOU KNOW THAT??" till ditt Aussie-ligg?

Men det räcker inte med att dra upp alla hits från hela 2010-talet för du har givetvis fler ess upp i rockärmen. Till exempel Abba. Abba. "Yes. They were so, so Swedish." Alla som tvingas lyssna på ditt tjat zonar ut och tar upp sina mobiler när du börjar berätta om Max Martins ovärdeliga legacy in contemporary pop music. Men du nöjer dig inte där. Nej nej. Här finns flera decennium till att hämta. Och genrer! För om det inte vore nog med att vårt lilla, lilla land är mästare inom pop och schlager har vi även en fantastiskt blomstrande metalscen. (Du kan inte nämna ett enda svenskt metalband, och det kan med största sannolikhet inte surfkillen från Frankrike som sitter mitt emot dig heller, men du känner ändå att det är värt att nämna.)

HUR BRA SVENSKAR ÄR PÅ ENGELSKA

Ja, ja, ja, svenskar är bra på engelska, speciellt i Västsverige tydligen, men vi är inte bäst i världen som du tjatar om – det är nederländare! Om du mot all förmodan får höra av en icke-svensk att du är bra på engelska (first of all: lita inte på den personen, hen ljuger uppenbarligen, för så jävla duktig är ingen av oss) är det enda du ska göra att säga tack och rodna. Inget mer eller mindre än det. Tänk inte ens tanken att börja gagga om att vi faktiskt får lära oss engelska från väldigt tidig ålder (det gör man över hela världen..?) eller att det kanske är på grund av att du var på språkresa på Malta som 14-åring och krökade 18 timmar om dygnet (det är med största sannolikhet inte därför).

"VI ÄR KYLIGA OCH RESERVERADE EFTERSOM SVERIGE ÄR SÅ HIMLA KALLT"

Att vi inte säger hej till busschaufförer; att vi ringer Störningsjouren i stället för att gå och knacka på hos grannarna som har fräckheten att spela musik klockan 22.30 en lördag; och att vi malligt droppar "personal space" dagligen har ingenting att göra med att det är vinterkylan som sipprar in genom vår hud och kyler ner våra hjärtan. Sanningen är att vi helt enkelt är obotligt socialt inkompetenta, oavsett årstid och var i Sverige eller världen vi befinner oss.

FIKA ÄR INTE NÅGOT SOM ÄR INTRESSANT ELLER ENS UNIKT MED SVENSK KULTUR

Tror du att det var Sverige som uppfann konceptet att sätta sig ner med någon man tycker om och inmundiga varma brygder tillsammans med sött bröd? Tror du verkligen det? Om du spräcker din Sverigebubbla för några sekunder och kliver ut ur den inser du nog att alla länder har en kaffe- och tekultur, och att det finns flera länder som dessutom har utvecklat traditioner kring dessa. Teatime i Storbritannien är ju typ en tusen gånger mer vedertagen stereotyp än fika? Japanska teceremonier finns? Arabiskt kaffe? Espresso och en liten croissant på ett italienskt torg i sommarskrud? "Men fika är liksom så djupt rotat i vår kultur… det är typ del av vår svenska identitet." Men vet du vad Lisa, det är inte ens det? Bara för att svenska språket har ett ord för det hela betyder inte det att konceptet är unikt för Sverige.

SVERIGE ÄR JÄMSTÄLLDHETENS PARADIS

Eftersom man själv inte är politiskt aktiv överhuvudtaget är det alltså ens egen tur man skryter om här. Turen man hade som föddes i Sverige. Mmmm vilken tur vi hade som föddes in i ett land som är så fint och bra. Vi praktiskt taget andas välfärd här, och bara om vi svenskar befinner oss på en plats höjs jämställdhetsvärdet där med tio poäng per närvarande svensk. Du börjar orera om hur underbart det är att mammor ("OCH pappor!!") kan vara hemma så länge med sin älskade lilla bebis. Någon som är mer insatt och har ett större intresse för politik än du undrar exakt hur länge man får vara föräldraledig. Du har faktiskt ingen aning, men du vet att det åtminstone är tillräckligt länge för att det ska vara värt att skryta om. "30 months", svarar du som om det vore baserat på fakta. Vet dina utländska hostelvänner förresten om att det är gratis att gå på universitetet i Sverige för alla inom EU? Såklart inte! Du upplyser dem. Någon upplyser dig om att Sverige är långt ifrån det enda landet där det är så. Du käftar emot och börjar sjunga Du gamla, du fria för att visa att du har rätt. Alla som tvingas lyssna dör av cringe.



Å, Ä, Ö

"OUR ALPHABET HAS THREE MORE LETTERS THAN YOURS", skriker du till en stackars irländare på ditt hostel som bara försöker äta sin pestopasta i fred. Du tvingar honom att försöka uttala bokstäverna ("'Ä' IS KIND OF LIKE THE SOUND YOU MAKE AFTER YOU TAKE A SIP OF BEER AND YOU’RE LIKE, 'ÄHH'") och faller ner på marken och krampar av skratt när personen inte får det att låta helt rätt. Men hunty? Vårt alfabet är inte så speciellt som du tror att det är. För det första finns det flera andra språk som har bokstäver i sina alfabet som svenskan saknar, typ spanska, isländska, tyska och rumänska (för att nämna några). Och de språkljud som vi skriver med hjälp av å, ä och ö är inte heller unika, utan används i hur många språk som helst.

TVINGA FOLK ATT UPPREPA "SJU SJUKA SJÖMÄN"

Du har under en och samma konversation med någon gått igenom samtliga punkter i den här artikeln, och sakerna som gör Sverige speciellt börjar sina. Vad ska du nu säga? Prata om något som inte har med Sverige att göra? Nej men det går ju inte. Hmm… Ja, just det, det finns en tungvrickare du brukade försöka ge dig på när du gick på typ dagis, den är väl rimlig att dra upp nu? Den kan du väl tvinga en person som varken har tid, lust eller nödvändiga språkkunskaper att repetera om och om igen tills du inser att ingen, inte ens du, tycker det är roligt och det var en rätt dålig idé från början.

Snälla sluta skäm ut dig själv.

Benjamin Wirström och Ingrid Altino finns på Twitter