Den här minifestivalen för gabbers är det finaste som finns

Staden Kortrijk i Belgien är ganska liten och intetsägande. Den finns en mysig liten shoppinggata, på lördagskvällar är det Grey Goose och dans som gäller. Om ett torg renoveras blir det stadens snackis i en månad.

Men två gånger om året rörs det om i grytan rejält när flockar av såväl unga som gamla gabbers i träningsoveraller väller in i staden och DC's Special – en av de allra sista affärerna i världen som riktar sig till subkulturen gabber.

Butikens ägare, Dimitri Christiaens, 36, har anordnat dessa meetups sedan 1999. Vad som i början inte var mer än en dag då tio polare samlades och drack öl tillsammans har kommit att bli ett rätt stort event för passionerade gabbers från hela Europa. De reser till Kortrijk för att dela med sig av minnen från den gamla goda tiden.

Under min barndom i Kortrijk fattade jag aldrig riktigt grejen med den här årliga paraden av personer med rakade huvuden, men med tiden kom min oförståelse att utvecklas till fascination. Vad är det egentligen som gör den här lilla butiken så speciell att folk kommer ända från Japan bara för att besöka den?

Förra månaden bestämde jag mig för att dra dit och snacka med några av världens mest hängivna gabbers om vad de gör för att hålla subkulturen vid liv.

Dörren in till DC's Special är gömd bakom en pelare vid hörnet av ett torg. De som har samlats är en blandning av män och kvinnor, de flesta sportandes sprillans nya Nike Air Max, neonrosa tröjor och hängslen. Jag ser pitbulls överallt, och många gabberföräldrar går runt med barnvagnar och hälsar glatt på sina gamla ravekompisar.

På sidan står några killar och gör den ikoniska "hakken dance" i solen, med tungorna hängandes utanför sina munnar. Jag hör folk prata på både franska och nederländska, och ibland skriker nån nåt på engelska, typ: "Once hardcore, always hardcore!"

Den person som verkar känna sig som mest hemma här är Antilla, en mamma som kommit hit tillsammans med sina sju söner. Hon är en sann rejvare, berättar hon för mig. En gång dansade hon så hårt att hennes hälsena brast.

Hon står och klappar sin 17-åriga sons huvud medan vi snackar. "Jag grät nästan imorse när jag snaggade hans huvud för första gången", berättar hon. "De växer upp så snabbt." Hennes yngsta är fortfarande ett småbarn, men Antilla visar videos på sin mobil på när han fistpumpar i takt med ett beat. "Du ser? Det ligger i deras gener."

"Det är bara inbitna gabbers som var med från allra första början som kommer hit", berättar en man som kört bil i tre timmar från Frankrike för att komma hit. "Vissa kommer bara en gång om året medan andra kommer hit varje vecka. Det spelar ingen roll om du kommer i grupp eller om du är själv. Det vackra med den här scenen är att så länge man är gabber är man aldrig riktigt ensam. Vi är som en enda stor familj livet ut."

När folk börjar berätta om sina favoritminnen från rave de varit på tillsammans minns alla samma slags detaljer som gjorde det hela så speciellt för dem – inte minst alla slitna gympadojjor och de fantastiska spelningarna. Konversationer avbryts tillfälligt när dj:n sätter på en riktig banger, eller när man får syn på en gammal vän – som Bjorn, som verkar vara väldigt omtyckt av alla. Bjorn kommer från Belgien och refererar stolt till sig själv som en "rolstoelgabbertje" (rullstollsgabber).

"Jag var tolv år när jag var på mitt första rave, 1997. Det var Thunderdome i Antwerpen", berättar Bjorn. "Jag träffar än idag på folk här som jag lärde känna den dagen. Det är som att vi alla kommer tillbaka till en plats vi aldrig riktigt lämande."

Bjorn har hängt på raves i 20 år, dels i Belgien, men även i Tyskland och Nederländerna. På events brukar han och rullstolen lyftas upp i luften, och dj:s bjuder upp honom på scenen. Alla inom scenen känner honom.

"Med vänskapen, kärleken och acceptansen man får från scenen kan man klara av vad som helst", säger Bjorn, och berättar om viruset han smittades med som 19-åring som ledde till att han blev rullstolsburen. "Det här är den enda platsen där folk inte började behandla mig annorlunda. Jag kunde fortsätta vara en del av det."

Butiksägaren Dimitri var 13 och campade i Nederländerna när han för första gången hörde gabbermusik. Han blev direkt förälskad i genren och började gå på så många rave han bara kunde, och öppnade sedan DC's Specials när han fyllde 18. På den tiden bestod hans samling av några hyllor med lite kepsar, skor och träningsoveraller. Nuförtiden är butiken som ett museum för gabberkulturen.

"Om det ska vara en stor festival i Belgien eller Nederländerna, till exempel Dominator eller Defcon, kommer folk flyga långa vägar bara för att komma hit", berättar Dimitri. "Vi får besökare från hela världen: Schweiz, Chile, Japan, Australien."

Dimitris framgång kom dels av att han var en av de första att börja jobba med stora märken för att producera merch specifikt för kvinnor. Men butiken nådde även sin kultstatus tack vare det som täcker alla väggar: hans personliga samling av flyers och affischer från legendariska ravefester, som Thunderdome 1988, och Mysteryland som hölls samma år. En del av alla produkter från den tiden är nu värda tusentals euro, berättar Dimitri. "Samlare blir helt galna när de kommer hit."

Det finns såklart en flyer från Dimitris allra första rave: Global Hardcore Nation in Antwerpen in 1997. "20 000 huvuden studsade upp och ner", minns han. "Då och då öppnade de upp taket på arenan för att ge oss lite luft så vi kunde andast ordentligt." Han har fortfarande bomberjackan han hade på sig den kvällen, en "samlarprodukt som nu är värd 700 euro".

Nästan alla andra gabberbutiker som fanns när Dimitri öppnade DC's Specials har gjorts om till onlinebutiker. Dimitri hade kunnat göra mycket större vinster om han gjorde samma sak, berättar han, men butiken betyder så mycket för så många att han inte vill släppa taget om den.

"När det kommer ut nya kollektioner anordnar vi en modeshow och livestreamar den på Facebook", säger han. "Vi bjuder in dj:s som Noisekick och Bass för att komma och spela på butiken, och vi har kvar en kollektion av Nike Air Max BW som är så unik att folk kommer hit bara för att fota dem. Och så anordnar vi såklart meetups som den idag. En affär som den här är en viktig del av kulturen – jag kommer göra allt jag kan för att se till att den finns kvar.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Nederländerna.