En terapeut, en advokat och en sexarbetare förklarar var gränsen går för otrohet

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK.

Tornugglan; den här sorken; den här sjöhästen och människan. Vad har alla dessa arter gemensamt? De är alla djur som enligt naturdokumentärer har kvar samma partner livet ut.

Men helt ärligt – bland arterna i den här gruppen är det bara ugglan, sorken och sjöhästen som på riktigt håller sig till en och samma partner. Människor är bra på att lägga ner mycket tid på att tänka på och oroa oss över monogami, men i själva verket är vi inte särskilt bra på det.

Det är svårt att komma över trovärdig statistik när det kommer till otrohet, vilket inte direkt kommer som en överraskning: att vara otrogen mot andra involverar också att ljuga för andra, och folk är inte alltid helt ärliga om sina sexliv i undersökningar. Viss data menar att 30 till 60 procent av gifta amerikaner har varit otrogna mot sin partner, en annan att 45 procent av brittiska män och 32 procent av kvinnorna har varit otrogna någon gång.

Men det kanske finns ännu en anledning till varför tydlig statistik gällande otrohet är svårt att hitta, eftersom ingen vet exakt vad otrohet innebär. Otrohet för ett par – eller en av parterna – kan vara helt vanligt och okej beteende för ett annat. Är otrohet alltid penetrerande sex? Killen som laddar ner Tinder men aldrig går på dejt, då? Tjejen som flirtar utanför äktenskapet men som aldrig ens skulle drömma om att ta det vidare från det? En person i ett öppet förhållande som blir kär i en annan?

Vi frågade några som funderar på det här utifrån både ett professionellt och personligt perspektiv: Vad innebär det egentligen att vara otrogen?

Om man tittar på det utifrån lagen definieras otrohet som "sexuell kontakt". Om du vill skilja dig på grund av otrohet skulle det helt enkelt låta såhär: "Min partner har haft ett fysiskt förhållande med en annan person." Men den definitionen kan givetvis variera från par till par. Det är upp till ens egen uppfattning av kontraktet mellan dem och vad som utgör ett förrådande. Om någon säger: "Det här är mer än vad jag gick med på och vad jag ville" kommer en domare nästan aldrig lägga sig i det.

Det är viktigt att säga att det nuförtiden finns väldigt lite bedömning eller uppfattning om orsakerna till ett misslyckat äktenskap. Förr i tiden fanns det definitivt fortfarande en moralisk diskussion om orsakerna till en skilsmässa, och otrohet var väldigt betydelsefullt. Det ändrades någon gång i början av 1900-talet. De flesta av oss går nu till rätten för barns skull eller på grund av uppdelningen av egendomar. Det handlar mer om att sortera ut spillrorna.

Ofta förstår dock inte våra klienter alltid det. Det finns stunder då klienter verkar vilja använda sina advokater som terapeuter och insisterar på att ge dig varenda saftiga detalj om varför deras äktenskap tog slut, även efter att du förklarat för hen att det verkligen inte har något med ditt jobb att göra.

I ett fall ansökte en fru om skilsmässa; sen anklagade hennes man henne för otrohet – hans enda bevis var att han hävdade att hon hade en slapp vagina. Vad som i själva verket hade hänt var att hon hade spruckit under förlossning. Domaren och jag var verkligen tvungna att banka in i honom att vi inte utforskar något av det här som ett ärande såklart – om två personer accepterar att det är slut, då är det slut.

Relaterat: 10 frågor du alltid velat fråga en sexarbetare:

Det är ganska enkelt egentligen – om du har någon form av sex med någon som inte är din partner och han eller hon inte vet om det, då är det otrohet.

Om jag var tvungen att gissa skulle jag säga att hälften av mina kunder har en partner och hälften är singlar. Ibland är det uppenbart; om man har en förlovningsring på fingret eller om man känner att man behöver rättfärdiga sig själv och säger saker som: "Jag har varit gift i 30 år och min fru vill inte ha sex längre."

Ofta har personen en fru som inte är förstående till en viss fantasi eller fetisch, eller så är hon kanske sjuk. Och jag kan ha en del sympati för det. Om min partner var intresserad av något som jag inte ville göra skulle jag säga: "Gå och betala för det – låt mig rekommendera nån för dig."

Det handlar inte alltid om sex. För många män handlar det om intimitet och bara att vara med en kvinna – värme och sällskap. Och återigen, jag har sympati för det.

Å andra sidan, ibland säger killar nåt till mig som får mig att känna: "Du är lite av en skitstövel och jag tycker synd om din fru". Typ om de är i ett förhållande och bara vill ha sex med massa andra kvinnor, fast utan att vara ärliga och berätta för sina fruar att de vill ha ett öppet förhållande.

Jag är faktiskt ganska idealistisk. Jag gillar tanken på att om du är i ett förhållande borde du kunna diskutera dina sexuella behov och begär och prata om vad problemet är. Jag skulle inte kunna föreställa mig att vara med någon som jag inte kunde prata med om det här grejerna, men uppenbarligen är inte det alltid fallet.

Sen finns det en annan sida av myntet: själva sexarbetarna. Jag känner många eskorter som är i förhållanden, och då handlar det bara om jobb – de är inte otrogna alls. De ligger inte med någon annan än sina kunder. Men många kvinnor vill inte vara i ett förhållande när de har den här typen av arbete. Det är svårt. Om du träffar någon, berättar du för den personen att du jobbar som sexarbetare? När är rätt läge att berätta det? Återigen, det är ett komplicerat ämne som kommer se annorlunda ut för varje person i det här jobbet.

En filosof skulle såklart börja med att försöka definiera otrohet – olika relationer kommer ha olika överenskommelser. Det skulle vara fint om vi kunde komma på en konsekvent definition av otrohet som sträcker sig över olika begränsningar. Kanske något i stil med: en aktivitet eller relation som förringar huvudrelationen. Då nämns inte ens sexuell kontakt. Det är möjligt att vissa typer av riktigt intensiv vänskap skulle kunna ses som otrohet – om du ger bort en del av dig själv som du egentligen lovat till din partner.

Det här skulle såklart kunna inkludera cybersex. Ibland menar folk att det här är en gråzon – jag tycker inte det är det. Om det förringar ens förhållande är det otrohet.

En del av det som går under otrohet är var din partner skulle gå med på. Jag säger avsiktligt "skulle" eftersom det till stor del handlar om ärlighet här. Paradoxalt nog, om du tydliggör varenda eventualitet kan det även mycket väl finnas en del oärlighet här. Vissa saker måste vara explicita, men det måste även finnas förståelse mellan parterna.

Sen har vi biten om moraliteten kring otrohet – den konsekventialistiska frågan: "Tänk om att vara otrogen skulle ge de bästa konsekvenserna?" Det finns många olika typer av vad som kan anses vara fel. Vanligtvis borde man inte skada andra, men att ta hand om sig själv är också moraliskt bra. Så borde man kompromissa ens egna begär i varenda situation? Det kan finnas en konflikt i vad som är moraliskt bra. Det här är filosofiskt sett en komplicerad fråga.

När folk pratar om att vara otrogen handlar det om någon form av kränkning. Det finns en överenskommelse mellan ett par, och den överenskommelsen blir bruten. I mitt arbete märker jag att det för de flesta par rör sig om en faktiskt sexuell affär, men ibland är folk oroade över en väldigt intim vänskap. Det kan vara lika destruktivt.

Det är en fråga om förväntningar i kommunikationen. Jag ställer ofta frågan till par: "Vad innebär monogami för dig?" och svaren är ofta väldigt olika.

Jag hade en partner som sa: "Man är inte otrogen om man inte stoppar sin snopp någonstans,' men hans partner hade helt andra tankar och var oroad att han höll på att bygga upp intensiva och intima relationer som tärde på dem som ett par. En annan gång tyckte en person inte att det räknades när du var utomlands eller full – och den personens partner ba: "Du måste skämta."

Svartsjuka kan vara en väldigt stark känsla, och en uppfattad intimitet utanför ens relation kan vara lika destruktiv. Det handlar generellt om att en eller båda parterna har problem med tillit som de tar med sig in i förhållandet från förr. Det är då personer blir misstänksamma och börjar leta efter saker i mobiler och fickor och så vidare.

Hon säger: Vi gjorde slut för ungefär en månad sedan, efter sex år tillsammans. Vi började diskutera att öppna upp det lite grann ungefär tre år in i förhållandet; sen tog det ett par år till för att verkligen inse vad som var otrohet och vad som inte var det.

För mig handlade otrohet om att inte låta det komma för nära på en – att inte skapa jobbiga situationer bland vänner eller riskera att saker skulle bli väldigt känslosamma, och att lita på att den andra personen inte skulle låta det störa ert liv som par för mycket. Vi skulle förmodligen ha gjort slut tidigare om vi inte utforskat de områdena… om vi ska vara ärliga gjorde vi faktiskt inte så mycket.

Man måste inte heller definiera sig som i ett öppet förhållande för alltid. Om en person säger: "Jag klarar inte av det här just nu," måste den andra personen kunna säga: "Okej, jag släpper det och fokuserar bara på oss." Det var där vi misslyckades. En person sa att den andra behövde avsluta något, och den andra kunde inte det… i stort sett, han var ett pucko och gick miste om mig [skrattar].

Han säger: För mig var man inte otrogen så länge det inte påverkade [förhållandets] dynamik på ett negativt sätt. Vi höll med om att om vi gjorde något skulle det vara med någon som den andra personen inte kände. Milan Kundera säger att för att undvika att begär ska utvecklas till kärlek borde du träffa någon två eller tre gånger i rad och sen aldrig igen, eller bara en gång var tredje vecka eller så.

Det finns även en tanke att man går emot den andras förväntningar. Om du gifter dig och säger att du ska vara trogen i en kyrka framför allas vänner och familj och sen bryter det, då kommer någon bli sur. Men om du har bestämda förväntningar på er frihet så behöver den ena inte känna sig orättvist behandlad. Vi försökte skapa förväntningar som skulle förbereda oss för när vissa saker hände; att vi var tvungna att ta itu med våra egna känslor först – inte bara gå till attack mot den andra personen.

Jag tror att monogami kan kväva ett förhållande lika mycket som tanken av otrohet, så att vara öppen och omtänksam kan faktiskt vara något väldigt positivt. Å andra sidan är vi båda musiker och Brookes senaste album hette Wandering Heart och mitt hette The Road Not Taken, så det kan mycket väl ligga någon innebörd i det.

Otrohet för mig har alltid handlat om att kränka någons tillit. Det viktigaste i ett förhållande är tillit – när tilliten bryts är det otrohet. Du kan vara i ett öppet förhållande och ha så många partners du vill, men ögonblicket du ljuger för din partner om andra partners – då är det i mina ögon otrohet.

Utifrån mina erfarenheter är en stor drivkraft för folk i öppna förhållanden att de vill förminska lidande och psykologisk smärta. Man sätter upp barriärer och det kan även finnas FOMO där, men i slutändan handlar det om en rädsla för sårbarhet eller en rädsla för att bli sårad. Många jag känner som pratar mycket om polyamori är personer som jag vet har blivit riktigt sårade. Det är ett sätt att ta ett extra steg bakåt.

Jag har varit i öppna förhållanden tidigare, men när jag träffade min nuvarande partner antar jag att jag bara visste att jag träffat någon som jag faktiskt inte ville dela med andra. Det handlar inte om att äga en person; det handlar om att hitta rätt person för dig – och att du känner: "Ja, det här känns rätt."

JS Rafaeli finns på Twitter.