Balis turism tar slut på allt vatten

"Innan turisterna kom tyckte vi om att vara bönder", berättar Wayan för mig. "Det var ett enkelt liv förut. Vi drömde aldrig om att bli rika eftersom livet var så simpelt. Nu vill alla ha mer. Så många blir stressade av möjligheterna att tjäna pengar."

När Wayan, idag 40 år gammal, var liten brukade han arbeta på sin familjs risfält. Han steg upp tidigt för att jobba bredvid sin pappa i morgonsolen innan dagen blev för varm. Fälten var deras levebröd och öns framtida turistindustri hade inte nått hans hemby Cemagi på Balis västkust. På den tiden var Cemagi en del av öns avlägsna provinser. Idag är det en plats fylld av lyxvillor med strandtomter för över en miljon dollar och skenande bostadspriser.

Ett par kilometer norrut i Tanah Lot kommer man snart bygga en sprillans ny resort. Bakom bygget är den indonesiska magnaten Hary Tanoesoedibjo och hans affärspartner Donald Trump, USA:s president. Det är det senaste projektet som finansieras av utländska investerare som vill profitera på öns turism.

Turismen utgör så mycket som 80 procent av Balis ekonomi, men den övervägande majoriteten av sektorn, uppskattningsvis 85 procent, ägs av investerare från andra delar av världen än Bali. Många balineser har precis som Wayan inte fått ta del av den ekonomiska vinningen. Hans familj sålde sin jordbruksmark efter att avkastningen blivit lägre. Idag jobbar han med att underhålla ett rikt företags villor, hotell och resorter, och han arbetar tre gånger så mycket som när han var bonde. Han måste göra det för att klara av Balis ständigt växande levnadskostnader.

"När turisterna kom blev allting så dyrt", berättar han. “Vi kan inte köpa grönsaker och ris längre eftersom Balis befolkning sålt sin mark. Det finns mängder av byggnader, men knappt några grönsaker som växer på Bali idag.”

Wayan har märkt att något mer börjat försvinna från ön – vatten. Balis bönder byggde de första gemensamma bevattningssystemen redan på 800-talet, när vi nordbor fortfarande hackade runor i klippblock och drack mjöd ur horn. I århundraden har balinesiska bönder haft tillgång till färskvatten för att dricka och vattna grödor med. Men nu tar det slut.

"Tidigare hade vi inga problem med vattnet, men nu får vi problem varje gång torrsäsongen kommer", säger Wayan. "Ibland har vi vatten så det räcker, ibland inte."

Lokala bönder har börjat stjäla vatten från sina grannar under nätterna. För att motverka stölderna har några av bönderna börjat sova ute på sina fält, förklarar Wayan. Det är en dramatisk förändring från dagarna då färskvattnet ägdes gemensamt av bönderna, och vattenstöld var det sista någon tänkte på.

Wayan pausar ett ögonblick och funderar över vart vattnet kan ha tagit vägen. "Kanske är det global uppvärmning eller något", säger han.

I den här siffran ingår inte ens det vatten som används av pooler, gigantiska byggnadsprojekt (man behöver vatten för att göra cement), och golfbanor – som den nya 18-hålsbanan planerad på Trumps resort. Sammanräknat har turismen torkat ut 260 av Balis 400 floder och sänkt grundvattenytan med cirka 60 procent. Buyansjön, Balis största sjö, har sjunkit med 3,5 meter. Öns akvifer, det vill säga lagrade grundvatten, närmar sig en punkt av ingen återvändo då havsvatten sipprar in i sötvattenreserven.

Problemen är så stora att experter har börjat kalla situationen för en vattenkris.

"Detta är av enorm betydelse", säger en av forskarna som har studerat Balis grundvattennivåer. "Ju mer vatten vi tar ur marken, desto större utrymme skapar vi för havsvatten att tränga in. Havet trycker sig konstant mot Balis kuster."

När Balis akvifer till slut kontamineras går skadan inte att reparera, förklarar forskaren, som vill förbli anonym efter att ha mottagit dödshot när han tidigare talade öppet om problemen.

"Kustområden där grundvattnet konstant överexploateras utsätts för inflöde av saltvatten, vilket är omöjligt att återställa. Det betyder att att vi kommer bli helt beroende av dyra vattenverk som destillerar havsvatten åt alla invånare", säger Ida Bagus Putu Bintana, civilingenjör och forskare vid Politknik Negeri-universitetet på Bali.

Hittills har de negativa effekterna av vattenanvändningen bara påverkat bönder i närheten av turistområdena. På andra delar av ön rullar livet på som vanligt enligt de bönder vi kontaktade. Precis som förr skördar man två eller tre gånger om året.

"Jag skulle säga att risfälten kommer klara sig bra i fem år till", säger Ketut Karda, lokalpolitiker i Singaraja Subak som ligger åtta kilometer inåt landet från turistområdena, till VICE. Enligt honom har situationen för många bönder faktiskt förbättrats på sistone.

"Nu sköts allting bra", säger han. "Innan fick vi inget stöd från regeringen. Nu kan bönder ansöka om kapital som de kan investera i sin mark för att få större skördar."

Trots detta ser det ut som att vattenkrisen kommer förvärras om inte de styrande väljer att ingripa. 2018 är målet att locka ytterligare sju miljoner utländska investerare.

"Ju mer turismen ökar desto snabbare sjunker grundvattnet", säger den anonyma forskaren. "Kortsiktigt är vattenbristen inte ett problem, men långsiktigt kan det få enorma konsekvenser. Saltvattnet har börjat tränga in vid alla kustområden."

Det finns en lösning. Organisationen IDEP berättar att ett system av påfyllningsbrunnar skulle kunna omdirigera vatten från regnsäsongen ner i marken för att på så vis fylla på öns grundvattenreserv. Systemet skulle kunna kosta så lite som en miljon dollar – en ansenlig summa, men fortfarande mycket mindre än vad det kostar att bygga ett hotell. Trots det finns få tecken som tyder på att regeringen eller turistnäringen är intresserade av att påbörja ett sådant projekt.

"Vatten är gratis så det finns inget incitament att skydda det. Turistnäringen och regeringen tänker bara kortsiktigt", svarar forskaren när jag frågar hen om avsaknaden av initiativ för påfyllningsbrunnar.

Jag kontaktar Wayan Marta, ordföranden för Bali Hotel Associasion, för att ta reda på om han känner till problemen med Balis sjunkande grundvattennivåer. Marta berättar att han inte fått någon "formell information" från regeringen, men att han kontaktats av flertalet ideella organisationer som sagt att Balis annalkande vattenkris snart är här.

Han erkänner också att turistnäringen är skyldig till att "snabba på" krisen.

"Den utvecklingen och den ökande befolkningen är absolut en faktor", svarar han i ett mejl. "Omvandlingen av grönområden till bebyggda områden är en av huvudanledningarna, tror vi, till att krisen sprider sig."

Enligt Marta försöker Bali Hotel Associasion uppmuntra sina medlemmar att ta gröna initiativ.

"Vi delar med oss av idéer och diskuterar hur vi kan minska vår förbrukning och återanvända vatten genom direkta åtgärder", fortsätter Marta. "Dessa inkluderar att byta ut vattenkranar till sådana som använder mindre vatten, att ge gästerna ett val huruvida de vill byta handdukar och lakan varje dag, och att bara använda tvätt- och diskmaskiner när de är fulla, och så vidare."

Men trots åtgärderna finns ingen tvekan om att Bali för alltid förändrats av turismen. Bonden Wayan beklagar sig över det faktum att så mycket land lämnat balinesiskt ägande för gott. Han frågar sig vad som kommer hända i en framtid där ursprungsbefolkningen inte längre äger marken på sin egen ö.

"Jag tror att befolkningen tänker fel. Människors land kommer försvinna och vi kommer inte ha någonting kvar i framtiden att ge i arv till våra söner", säger han. "Det balinesiska folket kommer en dag vara borta."

*Wayan heter egentligen någonting annat.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Indonesien