Khaled flydde krig och hett sex i Syrien till det kalla Göteborg

Från hammamerna i Syrien till den kommunala bastun i Göteborg. Khaled Alesmael har skrivit den första romanen som beskriver det heta men dolda gaylivet i Syrien. Och flykten därifrån.

|
nov 4 2018, 3:55pm

Alla bilder är tagna av skribenten.

Hans liv i det dolda men heta gaylivet på hammamerna i Syrien förbyttes i krigets spår mot det digitala gaylivet i Sverige. Han föddes i Syrien och har prisats för sitt arbete som journalist i Mellanöstern. Flykten till Sverige ledde till permanent uppehållstillstånd 2015. I hans debutroman Selamlik beskriver han som förste författare någonsin gaylivet i Syrien, under det som började som en revolution och slutade i krig.

Han vill att vi ses vid havet, säger han nästan i samma andetag som han berättar att han alltid älskat havet. "Jag flydde ju hit över havet också", säger Khaled och jag ser enorm glädje men också sorg i hans ögon.

Jag träffar Khaled vid busshållplatsen i Frihamnen i Göteborg. Han har en Tom of Finland-tygpåse och en skjorta mönstrad med olika busiga hundraser på sig. ”Den är från vintagebutiken på Magasinsgatan. Det är inte en second hand-butik utan de säljer nya kläder i vintagestil. Det är dålig kvalité, men bra för acting and drama”, säger Khaled och vi både viker oss av skratt.

Strax innan intervjun i Göteborgs kommunala bastu Svettekôrka insåg jag att jag bokat in oss på bastu för ”Han/hen”. Det finns en risk att vårt möte kommer få en ytterligare en dimension i en herrbastu, tänker jag, medan vi rör oss mot ingången. Tjejen i receptionen hälsar på oss. ”Har ni bokat?” frågar hon. Hon tittar lite undrande på mig, som att hon är på väg att säga nåt, men hejdar sig och ler. Vi går in.

1541176515098-1

”Det är första gången jag är på en svensk bastu”, säger Khaled.

I romanen Selamlik beskriver Khaled det pulserande om än dolda gaylivet i Syrien. En stor del utspelas just i den svettiga bastumiljön där mötena kan leda till såväl lust som smärta, oftast blir det en sjudande blandning av bägge delar. Sexet spelar en central roll även när kriget bryter in och fortsätter, om än mer på ett fantasiplan, när ödet för huvudpersonen tar läsaren vidare till ett kyligt asylboende i Sverige.

Inne i bastun slår vi oss ner på en bänk till höger om ingången, alldeles vid ett fönster som blickar ut över Göteborgs inlopp. Mitt emot oss finns ytterligare tre rader bänkar, fyllda med män. “Vi kan sitta här en stund, men sen går vi. Det är verkligen en maskulin stämning här. De ser väldigt lustiga ut när de tornar upp sig så där. De ser ut som åskådare”, resonerar Khaled.

Jag frågar om han känner sig obekväm här.

“Ja, det är väldigt grabbiga grabbar här och vi sticker ut. Det är märkligt, jag känner inga gayvibbar”. Annat var det i Syrien. ”Det är nästan uteslutande ångbastu som gäller där gays träffas”, säger Khaled.

Så man inte ska se vad som försiggår?
“Precis, det gör det mer intressant.”

Där finns ett etablerat tillvägagångssätt för hur man ska ragga upp nån, berättar Khaled.

“Allt bygger egentligen på principen att det ska göras utan att synas eftersom homosexualitet är olagligt. Hamamer är indelade i ett väntrum och ett vilorum utan värme där man duschar. I ett tredje rum längst in finns ångan och sexet. Först flörtar man i grupp, sen tecknar man till den man vill ska följa en.”

Hur öppen var du med din läggning?
“Jag var bara öppen med folk jag litade på. Men jag litade inte ens på andra gays. Det är väldigt stigmatiserat och bygger på fantasier eftersom man inte kan leva ut sin sexualitet. Där måste man lista ut vem som tänder på män, det blir ett spel och det är upphetsande”, säger han och fortsätter:

“Det är en fantastisk känsla att gå in på en bastuklubb och vara övertygad om att man inte vet vad som kommer hända. Kommer jag ha hett sex med nån eller bli utsatt för homofobiskt våld? Man är ju kriminell om man är gay i den muslimska världen. Om han inte gillar en, hur kommer han agera? Det leder också till många dolda relationsbrott.”

1541176548007-Svettekorka
Göteborgs kommunala bastu Svettekôrka.

Raderna med de svettiga grabbarna här påminner om hur det ser ut i hamamen när man spanar i grupp. “Man väntar och ser vilka som kommer in. Om man sitter och är torr i våtrummet så betyder det att man haft sex och vilar. De som vill locka är svettiga och visar att de är sugna.”

Gaykulturen skiljer sig väldigt mycket från exempelvis den amerikanska kattigheten där man knäpper med fingrarna och rör huvudet i sidled, berättar Khaled. “I Syrien dricker alla te och man pratar med personerna som man inte vill ha sex med, man lär känna varandra. Jag älskar alla jag träffade, de inspirerade mig att skriva boken.”

En del av sexscenerna i boken utspelar sig mitt under brinnande krig, vad är koppling mellan sex och våld för dig?

“Förtryck gör att man vill fly och genom sex kan man fly. Oavsett om det är fullt krig utanför på gatan så stannar tiden när man har sex”.

Vi lämnar bastun och går till Göteborgs enda gaybar. Trots att staden är Sveriges näst största är gayscenen begränsad – det finns bara en bar, en nattklubb, en porrbio som har en cruisingsektion och en strippklubb vars övervåning används för cruising av bögar.

Vi sätter oss på Bee bar. Det är fullsatt vid middagstid och folk köar i väntan på plats, trots att det är mitt i veckan. ”Sveriges gayscen behöver eld. Det finns en hel del goda initiativ, folk är välutbildade och är intressanta, men det behöver hända nåt. Det behövs mer färg och fläkt”, menar Khaled.

1541176632690-3

Att gå på gayklubb i Göteborg är ingen garanti för att träffa andra hbtq-personer. “Det är mestadels heterotjejer som är där för att de älskar musiken och får vara ifred från kladdiga heteromän. Jag älskar att dansa, men jag vill känna mig mer gay än jag gör här i Sverige.”

Den relativt avdankade hbtq-scenen i Göteborg kompenseras av just den frihet som är dess egen värsta fiende. “Säkerheten är obetalbar och många tar den nog för given. Men den är ovanlig för hbtq-människor i resten av världen, jag är verkligen tacksam över att få uppleva den. Vänner till mig i andra länder frågar hur det är att vara öppet gay utan att bli förkastad, spottad på och hatad. Jag hoppas vartenda ställe i Sverige blir så – därför skrev jag Selamlik.”

Samtidigt kan Khaled sakna spänningen som omgärdar den förbjudna gayscenen i Mellanöstern, berättar han.

“Här är allt och alla öppna. Man får vara med vem man vill. För mig innebär det också att det inte finns samma adrenalin som det finns med lust och rädsla.”

Skildringen av gaylivet i Syrien övergår till att skildra kriget, flykten och slutligen det monotona livet på ett asylboende i Småland. Där tvingas den fiktiva huvudpersonen återigen kliva in i garderoben, av rädsla för homofobiskt våld av övriga på boendet. Att scenerna konstant blandas gör att man som läsare ständigt pendlar mellan sorgen och kåtheten.

”Folk väntade sig enbart misär, men boken visar nåt annat: kuk, röv och sex. Något flyktingar inte pratar om, men många invandrare vill ha intressanta liv och återerövra det man hade – man vill fira att man överlevt. Det gäller inte bara syrier, det gäller alla. På så vis är boken en chans att förstå både Syrien och hbtq-människors villkor.”

Vad säger det om svenskarna att varken personal eller de grabbiga grabbarna ifrågasatte min närvaro i bastun?

“Jag älskar det. Sverige har en speciell miljö, att du som tjej bland alla män blir respekterad. Folk bryr sig inte här i Sverige och även om de gör det så visar de det inte. Ibland har jag velat få reaktioner för att mata mitt ego, men här får man inga”, säger han och fortsätter:

“Den svenska gaycommunityt måste komma ihåg att gay-flyktingar söker vänner också, inte bara sex. Integrationen till gaylivet är inte särskilt bra i Sverige”.

Boken släpptes under EuroPride i augusti i Göteborg. Under releasen fördes samtalet på engelska. I september blev Khaled inbjuden till att prata om den på svenska för första gången på Folkuniversitetet. På förhand kändes det pirrigt, berättar han.

”När jag väl var där var det alldeles underbart. Alla lyssnade och alla respekterade mig. Det gör mig hoppfull inför världens framtid. Sverige accepterade inte homosexualitet i ett slag, kampen har bara börjat – överallt. Och jag är stolt över att jag nu tillhör en av de mest progressiva hbtq-rörelserna i världen.”

Cecilia Vaccari finns på Twitter


Mer VICE
Vice kanaler