Quantcast
Alla bilder med tillstånd av Per Englund.

Det slutar aldrig vara 'Kul att det körs'

AvCaisa Ederydfoto:Per Englund

Per Englunds samling av tags är en dokumentation av hur Stockholm ständigt är i förändring.

Alla bilder med tillstånd av Per Englund.

Per Englunds senaste fotobok Kul Att Det Körs (Dokument Press) är – förutom en dokumentation av staden Stockholm genom tags – också en subtil sammanfattning av hela Pers karriär som fotograf. Det var nämligen tack vare att han själv i mitten av 90-talet som 13-åring började tagga med spritpenna i Majorna, Göteborg, som han började fotografera.

I Kul Att Det Körs har Per samlat bilder på tags i Stockholm mellan 2012 och 2017. Men det är inte bara tagsen som ligger i fokus. Boken dokumenterar också det offentliga rummet och hur staden konstant är i förändring. Den kan dessutom få den minst insatta i graffitikulturen att höja blicken.

Graffititidskriften Underground Productions (UP) som grundades 1992 såg till att dokumentation av graffiti fick fotfäste i Sverige överhuvudtaget. Kul Att Det Körs ges ut av Dokument Press som härstammar från UP, med en omfattande essä om graffitins historia och plats i det svenska samhället av Tobias Barenthin Lindblad.

Jag ringde upp Per för att prata lite om boken, tags och blicken på det offentliga rummet.

VICE: Berätta om din relation till Tobias.
Per Englund: Tobias träffade jag i samband med att min första bok kom ut 2006 på samma förlag som den här, Dokument. Han var redaktör för den boken. Vi kände till varandra från tidigare eftersom vi båda har ett förflutet i graffitikulturen. Sen dess har vi fortsatt vårt samarbete och vår vänskap.

Jag bad honom skriva en text för jag ville ha det perspektivet och gå in lite mer på djupet med skildringen. Han skrev en text som han hade velat skriva i många år vilket gladde mig – att han kom med en sån omfattande och fet essä.

Är ni aktiva i scenen nu?
Vi båda står på sidan av scenen på många sätt. Tobias som förläggare, redaktör och sakkunnig. Han har stadsvandringar om gatukonst och graffiti. Och jag som fotograf. Jag dokumenterar ju en kultur snarare än att jag egentligen utövar den. Fast gränserna är flytande.

Apropå stadsvandringarna. Din bok är ju lite som en stadsvandring i sig.
Ja precis. Nu tror jag inte att de flesta kommer använda den så. Men den ska kunna fylla den funktionen. Jag kan uppskatta när det finns en praktisk sida till saker. Men det får inte störa formen eller berättelsen. Därför har jag lagt [listan på adresser] längst bak. Det blir en helt annan substans och tyngd. Men det blir också nästan lite obehagligt – nästan lite förundersökningsaktigt med tanke på vilket ämne det handlar om.

Har dina tankar kring det offentliga rummet förändrats på något sätt i och med arbetet med den här boken?
Egentligen inte. Som jag skriver i mitt eget förord så började jag fotografera för att jag började måla graffiti som tonåring. Det är graffitin som har lett mig in i fotografit och också format seendet väldigt mycket. Det blir aldrig tråkigt när blicken väl är kalibrerad på det här viset. Det blir aldrig tråkigt att förflytta sig i staden och det finns alltid något nytt att titta på. I och med att den här kulturen är så föränderlig så händer det alltid någonting. Ingen dag är den andra lik på väggarna.

Som fotograf som dokumenterar tags, skulle du säga att det är en fördel att de är olagliga och att de tvättas bort så snabbt?
Absolut. Delvis är det så. Delvis är det också hälsosamt på sätt och vis för graffitiscenen. Kanske inte om det är alltför nitiskt som det har varit tidigare. Nu har det ju blivit lite lugnare på saneringsfronten, känns det som. Under de elva år som jag har bott i Stockholm tycker jag aldrig att det har varit så mycket tags uppe under så pass lång tid som under de åren som jag skildrar i boken. Men visst, jag tror inte att någon egentligen är emot saneringen, inte taggarna själva heller.

Både du och Tobias skriver om tags som en dans – att det känns som att taggarna dansar med staden och nuet. Då tycker jag att det nästan blir som att du dansar runt taggarna. Har det blivit så för dig? Har du dansat runt några specifika platser?
Vissa platser återkommer, dels i boken men också på ett naturligt vis eftersom man som medborgare rör sig ganska inrutat till vardags. Så oundvikligen passerar jag olika platser under olika perioder i olika mönster. Då blir det att jag följer utveckligen på vissa gator och vissa väggar och i vissa områden. Men sen är en del av graffitikulturen dokumentationens roll. Den är viktig och har varit väldigt viktig traditionellt sett också. Nu har mycket av det där flyttat över – nästan allt – till sociala medier och Instagram. Men trycksaken är för mig fortfarande central.


Läs också:


Eftersom staden förändras så mycket känns det här som ett projekt som aldrig tar slut. Hur kom du fram till att det hade blivit en färdig bok?
Jag satte punkt även om det hade funnits tid att inkludera mer material. Man måste sätta punkt någonstans. För det blir ett evighetsprojekt annars.

Men det här med att staden förändras. Det tycker jag också är intressant om man bortser från tagsen. Har man de som en ursäkt för att fotografera miljöer så kan man också tydligt se hur butiker, gator, bilar och annat förändrats. Många av bilderna i boken – det är miljöer som redan är försvunna. Rivningen av Slussen bland annat och andra händelser som påverkar staden. Det blir också en dokumentation av Stockholm.

Hur ser den dokumentationen ut för dig nu när boken är klar?
Jag kan inte slita mig ifrån det. Det fortsätter. Boken har absolut gjort mig mer medveten i min fotograferingsstil av de här miljöerna. Det jag fokuserar på nu är ännu mer gatumiljöer där tagsen ingår men kanske inte är fullt lika centrala som de är i boken. De är mer ett inslag istället för att spela huvudrollen. Men de finns med i varje bild. De går som en röd tråd i skildringen av staden. Om du inte är uppmärksam kanske du missar dem i bilderna.

Var det en specifik tag eller plats som blev startskottet på det här bokprojektet 2012?
Egentligen inte så tydligt. Men däremot så vet jag att jag blev väldigt… En tag som stack ut och fascinerade mig mycket var Psykos. Jag vet att jag väldigt aktivt började samla på den. I och med det gick det upp för mig att det fanns flera signaturer som jag aktivt också samlade på lite mer än på andra utan att jag riktigt hade tänkt på det. Men i fallet med Psykos blev det uppenbart och jag har väldigt mycket bilder på hennes tags som inte finns med i boken.

Kul Att Det Körs av Per Englund släpps idag via Dokument Press och firas ikväll på Paradiso, Timmermansgatan 24, Stockholm från klockan 18:00. Mer info finns här.