Trippa tryggt

Varför vissa får 'brain zaps' av MDMA och hur man undviker dem

Har du nånsin kommit tillbaka från en festival och det har känts som att du får elstötar i hjärnan? De kallas 'brain zaps' och de är hemska.

av Michael Segalov
2017 12 18, 4:46pm

Illustration: Ella Strickland de Souza

Den här artikeln är en del av Trippa tryggt, en artikelserie från VICE om droger och skademinimering. Läs mer här.

Att gå och lägga sig i sin egen säng efter man varit på festival i fyra dagar är en av livets största njutningar. Efter en lång helg full av blöta strumpor, bajsande i vidriga bajamajor och den där varma, mystiska vätskan som rinner genom ens hår efter att nån sulat en flaska genom folkhavet, kan vetskapen att man bara är några timmar från riktig sömn och en varm dusch vara det som gör att man klarar av den där sista morgonen. De där sista jobbiga timmarna när man måste släpa ett trasigt tält tillbaka till bilen och be till Gud att ens polare som ska köra inte tänder av alltför hårt på resan hem.

Det här var jag i somras. Men när jag vinglade ner i min säng, första kvällen inomhus på länge, insåg jag att något inte stod rätt till. Redo för 15 timmars djupsömn blundade jag, men direkt kände jag en skarp stöt fara genom ryggraden, som tog sig ut genom mitt bröst och ut i armarna. Och det slutade inte.

Föreställ dig kombinationen av en elstöt och det där ögonblicket av ren och skär njutning när man är på väg upp, fast utan att man är beredd att ha ett tre timmar långt samtal med en främling i rökrutan. Mitt hjärta bultade, och ett tag trodde jag att jag var på väg att dö. I efterhand var det kanske irrationellt, men sömnbrist och en attack på mina serotoninnivåer gjorde att jag inte riktigt tänkte logiskt.


Relaterat: Hur kan man ta ecstasy så säkert som möjligt?


Paniksvettandes gjorde jag det som vem som helst hade gjort i min situation: ett försök att självdiagnostisera mig med hjälp av Google. När jag låg där i mörkret och scrollade igenom sida efter sida kändes det ganska uppenbart för mig att jag hade en hjärtattack, men precis innan jag skulle ringa 112 kom jag över en hemsida för "folk som gillar att ta droger" där folk beskrev mina symptom: det jag upplevde var så kallade "brain zaps".

"JAG HÅLLER PÅ ATT DÖ AV BRAIN ZAPS!! SKÄMTAR INTE!" skrev en på forumet. "Det känns som jag får elchocker i hela min hjärna, speciellt när stötarna åker runt i hjärnstammen och neråt mot nacken."

Varje gång jag höll på att somna kom stötarna tillbaka och pulserade genom kroppen, vilket fick mig att vibrera och rycka till. Eftersom jag blev rädd för att sömn skulle innebära garanterad död för mig började jag läsa på mer om ämnet och fick reda på att brain zaps tydligen är ganska vanliga. Forskning på ämnet är i princip obefintlig, men det finns en allmän uppfattning om att stötarna är en bieffekt av att man tagit e, att känslan har någonting att göra med att hjärnan försöker reglera serotoninniåverna, eftersom ecstasy gör att hjärnan frigör stora mängder serotonin. Även personer som slutat ta serotonerga antidepressiva mediciner har rapporterat om att de märkt av fenomenet, vilket styrker argumentet om att det har att göra med ens serotoninnivåer.

Lite MDMA och ecstasy. Foto av skribenten

Jag vände mig till Facebook, och inom kort hade jag ett gäng personer som ville snacka om gången då de började få dessa hjärnstötar efter fest.

"Jag hade varit på en festival och tagit kanske fyra eller fem e under helgen," berättade 25-åriga Anna för mig över Facebook, och sa att hon hade haft det jättebra tills hon kom hem till London: "Varje gång jag rörde mig eller ställde mig upp eller gick kändes det som jag fick en liten elstöt i mitt huvud. Och det kändes typ som att det tog längre tid för mina ögon att komma ikapp min kropp."

Precis som jag fick Anna panik – men i stället för att vända sig till internet för att hitta svar var hon klok nog att gå direkt till en läkare för att få en diagnos. Problemet var att hon inte berättade för läkaren att hon tagit droger – "så det var rätt meningslöst; hon sa bara att jag hade en förkylning".

Ellie, 22, hade en liknande upplevelse efter hon kom tillbaka från festivalen Sónar i Barcelona. "Jag bara låg där i sängen och fick en kraftig smärta och hade som spasmer," förklarade hon på Facebookchatten. "Det var nåt konstigt som hände i huvudet utan att man kunde göra något åt saken – det känns läskigt och går inte att ignorera. Det varade i säkert fyra dagar."

Ju fler personer jag pratade med desto fler varianter av dessa berättelser fick jag höra. De flesta hade dock aldrig riktigt snackat med någon om det, eftersom, som en kille som hette Johnny uttryckte det, "jag trodde bara jag tappat det."

Cathy Montgomery är föreläsare i psykofarmakologi på Liverpool John Moores University, vilket innebär att hon vet mycket om droger. "Vi vet inte exakt vad [brain zaps] är eller vad som orsakar dem," berättade Cathy på telefon, "men de upplevs som en elchock i huvudet, vanligtvis på nedre delen av skallen eller nacken, vilket kan vara i millisekunder till hela sekunder."



Cathys förklaring lät exakt som det jag och alla jag hade pratat med hade varit med om. Men jag kunde inte förstå varför jag, efter många avtändningar där det värsta symptomen varit lite torra läppar och en allmän känsla av dysterhet, plötsligt börjat få de här stötarna.

"Det är mer sannolikt att man drabbas av dem efter en period av kraftigt/kontinuerligt bruk," försäkrade Cathy mig, "eftersom hjärnan inte får en chans att öka serotoninnivåerna mellan gångerna, så det blir en kontinuerlig minskning, vilket tar tid att reglera." Hon menade även att om man blandar olika droger kan det göra stötarna värre, eftersom de ökar risken för lägre serotoninnivåer.

För mig höll stötarna i sig i nästan en vecka; ibland var jag tvungen att hålla i mig i en hylla när jag handlade mat, eller krypa ihop i fosterställning när jag låg vaken och dröp av svett på nätterna, men för Anna blev stötarna till slut nästan lite mysiga.

"När de blev mindre intensiva började det faktiskt kännas skönt," sa hon, "som en väldigt mild version av när man är på e, och nu trygg i vetskapen om att min hjärna inte höll på att smälta."

Anna kanske hade det hur trevligt som helst, men personligen hatade jag det, så jag frågade Cathy vad vi kan göra för att försöka undvika att dessa oönskade rysningar sveper igenom våra kroppar en måndagsmorgon, utöver att helt enkelt inte ta massa e i rad. I en perfekt värld, höll vi båda med om, skulle jag och andra kunna testas för att se vad som skulle kunna göra oss mottagliga för dessa bieffekter, och även testa och se om kvaliteten på droger kan påverka det här. Men i nuläget är inte det ett rimligt alternativ.

Cathy menade att begränsa bruk av flera olika droger samtidigt skulle kunna hjälpa. "Att ta ecstasy och kokain samtidigt kan vara mer skadligt än att ta varje drog för sig," sa Cathy. Att korta ner perioderna då man tar droger är också en bra strategi; om man tar regelbundna pauser när man festar en längre period borde det kunna hjälpa till att minska förekomsten av brain zaps.

Om ingen av dessa metoder tilltalar dig – men jag menar, kom igen; du behöver inte ta massa ladd när du redan är inne på e nummer två – har Cathy en tredje lösning: tryptofan.

"Om dina serotoninnivåer är låga kan du äta essentiella aminosyror, vilket kommer sätta igång serotoninproduktionen," förklarade hon. Så mat som kalkon, lax och ägg är exakt vad din hjärna behöver för att den ska bli som sig själv igen – men ät inget annat, typ kolhydrater eller frukt, tillsammans med kalkonen, eftersom det kan hindra de bra sakerna från att komma upp i hjärnan.

Så nu vet du: nästa gång du ska på en festival och planerar att droppa två e så fort solen går ner varje kväll – glöm inte att packa ner lite lax.