Wow, okej, sluta genast med precis ALLT du håller på med och titta hit! Ännu en gång har en minst sagt unik chans tittat fram för dig som söker bostad i Stockholm. Du har nu möjligheten att köpa en sekelskifteslägenhet på tio kvadratmeter. Utgångspriset? 1 500 000 kronor.
Jajja-fucking-men, vilken härlig tid vi lever i. Lite perspektiv: en friggebod brukar vara mellan tio och 15 kvadratmeter stor. Ett förråd hos Shurgard brukar vara mellan en och 30 kvadratmeter. I Lund kallas den här storleken för “mikroformat” men där brukar man få varenda liten kvadrat till sitt förfogande eftersom man delar på kök och badrum. Men inte i Stockholm inte. Här får man köpa varje centimeter inklusive kokplatta och toalettvrå. Med lite snabb huvudräkning (eller genom att kika på bilden nedan) kan man räkna ut att kvadratmeterpriset alltså är 150 000 kronor.
Videos by VICE
Personligen känner jag mig attackerad och kränkt över lägenhetens blotta existens; inte nog med att priset är allt som börjar på “o” (obehagligt, ologiskt, ormigt), att en lägenhet som är tio kvadratmeter får finnas som bostadsrätt får mig själv att inte vilja finnas.
Låt oss reda ut.
Vad är det?
Det är väl en lägenhet, tekniskt sett. Men det är mer av ett skrymsle, ett “krypin”. Om Harry Potters råtthål under trappan hade haft ett fönster och inretts med trendiga svartvita möbler hade det sett ut såhär. Varken kök eller värdighet kan den nyinflyttade förvänta sig. Däremot kan man från sin 90-säng (med en större säng kommer lägenheten bokstavligt talat upphöra att vara lägenhet och endast vara en säng) bara sträcka ut armen och öppna kylskåpet om man vill unna sig något gott på kvällskvisten. Lyxigt ändå.
Var är det?
Denna självutnämnda pärla (jag tar på mig att skicka ut synonymordböcker till ett gäng mäklare, mejla om du vill hjälpa till!) ligger på Kungsholmen i Stockholm, nära Fridhemsplan.
Vad finns det att göra där?
Det går inte att förneka att själva läget är rätt bra. Alla, ALLA, vill bo på Kungsholmen. Traska i ett par minuter och du är i Rålambshovsparken, a.k.a. Rålis, där du åtminstone nu under sommaren kan ligga och lapa sol tillsammans med cirka två miljoner andra svettiga människor till stämningsfull reggaeton och lukten av brända korvar. Sankt Görans sjukhus ligger även ett stenkast från bostaden, vilket är praktiskt, eftersom du oundvikligen kommer behöva uppsöka vård efter att ha levt några veckor i detta mardrömmiga rum.
På visningen frågade jag mäklaren om kvadratmeterpriset. Innerst inne förstod jag att det egentligen bara är området som sätter priset; värdet för själva lägenheten uppskattade jag (ej mäklare, men har förmågan att kunna dra logiska slutsatser) låg på en hunka eller två. Jag ville ändå få mäklarens perspektiv på saken. Hennes svar var… förvirrande:
“… Ja, jag har ju aldrig sett så effektiv planlösning!”
På samma sätt som hon inte visste hur hon skulle svara på min fråga, visste jag nu inte hur jag skulle svara henne. Men hon hade en poäng, i princip alla grundläggande nödvändigheter fanns ju här. Det var dock lite Guldlock över det hela, förutom att inget var för litet eller för stort, men för trångt – som om bostaden var designad för typ en orm. Sir Väs hade trivts ypperligt här, men en vuxen människa? Nä.
Efter rundturen i det lilla rummet som var klar på en halv minut fick jag höra att det fanns en balle som hela våningen i huset delade på. Jag, precis som alla andra, är en sucker för en bra balle, så jag gick entusiastiskt med på att ta ett titt på den.
Och oj vilken balle det var! Här kan man ha det bra. Det kanske var ballen man betalade för här. Tänk er att sitta där en härlig sommarmorgon, sippa på en kopp te, höra koltrastarnas kvitter, och titta ner på pöbeln nedanför som inte har råd med en så ståtlig balle för 1,5 mille som du har. Tänk vilken makt man skulle känna. Som Mufasa på Lejonklippan som kollar ner på alla trötta zebror och surikater på savannen kan du sitta här och bara njuta… tills grannen Brittis kommer och meddelar att du för fan inte bokat balkongjäveln, varpå du snopet får återvända till din håla.
Men ja, logiken talar ju för att du som millennial, precis som jag, inte kommer ha råd att bo här på Lejonklippan. Men vem ska bo här om inte en millennial? Ska pensionerade Agneta, 77, eller frånskilde Martin, 44, sitta här och leka Mufasa? Osannolikt.
Frågan är då vilken millennial det är som har råd och lust att betala 75 000 Marabou Schweizernöt, 25 000 fidget spinners eller 1500 par Nike Huaraches för den här gulliga kupén som varken går på hjul eller räls? ¯\_(ツ)_/¯
Benjamin Wirström finns på Twitter.
Mer om bostäder på VICE:
More
From VICE
-
Allanswart/Getty Images -
Screenshot: Microsoft -
Screenshot: Cyber Group Studios -
Carla Castagno/Getty Images
