Fångläger och koncentrationsläger; ord som gör många av oss illa till mods. Bilderna som dessa platser framkallar; tanken av masstortyr, motbjudande våld och planerade attacker mot människor endast på grund av en del av deras identitet ger mig kalla kårar.
Det var inte för så länge sen som mina förfäder fördes bort till koncentrationsläger i Östeuropa. Jag behöver bara titta tillbaka två generationer tidigare för att få höra berättelserna om rädslan, våldet och förföljelserna. Jag kommer aldrig glömma när jag som barn satte mig ner med min morfar för att rita upp ett släktträd, och han började rabbla upp namn efter namn på familjemedlemmar, många av vilka varit barn, som mördades av nazisterna. Han visste var och när en del av dem dog, men det var långt från alla.
Videos by VICE
Min mormor och morfar och deras föräldrar hade tur, även om “tur” inte är rätt ord. De är judarna som överlevde Shoah – förintelsen av judiska samhällen under andra världskrigets värsta dagar. Det är lätt att glömma bort att det här bara hände för 70 år sen.
Relaterat:
Det skulle vara en tröst att tänka att statligt organiserat våld och fördomar inte var något mer än en sak av det förflutna, att vi lärt oss något av den mörka tidsperioden i Ryssland och i Europa. Man skulle kunna tro att om det visar sig igen skulle vi som ett internationellt community vara redo för att kämpa emot.
Ändå gror hatet i Tjetjenien återigen, och möts av näst intill fullständig tystnad. Rapporter menar att hbtq-personer ännu en gång blir förföljda av staten. I Tjetjenien dör män och kvinnor på grund av deras sexualitet.
Det var i april tidigare i år som det första gången rapporterades om att över 100 queerpersoner hade tagits in och blivit torterade och slagna. Det sägs att tre ska ha dödats. Sen dess har fler rapporter uppdagats, och en lista 27 andra som mördades har publicerats (av vilka många tros vara homosexuella). Nyligen ska attackerna ha återupptagits.
För ett par veckor sen fick en journalist från VICE News tillgång till en av de platser som ska ha använts för internering och tortyr. Teamet ska ha blivit visade runt av Ayub Kataev som är inrikesminister i staden Argun.
“Tänk om det fanns gaypersoner [här] – skulle vi, tjejenerna, kommunicera med dem överhuvudtaget?” frågade han kameran.
“Mina officerare skulle inte ens vilja röra såna människor – om de existerar – ännu mindre slå eller tortera dem.”
Om polischefen inte har så mycket att betryggande att säga för oss som är oroliga över att det ska ske mer våld, då borde väl ändå Kheda Saratova, Tjetjeniens kommissionär för mänskliga rättigheter, vara mer sympatisk?
“Jag har aldrig sett en enda som är gay, och ingen har någonsin gett mig ett uttalande eller ens ett muntligt klagomål. Hur kan jag bekräfta att de existerar?” sa hon till VICE reporter.
“I dag, om det fanns en som var hbtq-person, skulle den här personen, som känner till våra traditioner, helt enkelt kunna ha gått till en tågstation, köpt en biljett och åkt härifrån utan att tillkännage det.”
En annan talesperson berättade för en rysk tidning för ett par månader sen att anklagelser inte var mer än första april-skämt. Uppenbarligen raderas hbtq-tjetjener från allmänhetens medvetande. De halvdana och homofobiska förnekelser som befattningshavare ger får inte särskilt mycket vikt när man får läsa om män och kvinnors egna berättelser om vad de varit med om. Men trots det här har några hörn av vårt internationella community varit fullständigt tyst.
Relaterat: Ian Daniel diskuterar hbtq-krisen i Tjetjenien
Theresa May skickade ett meddelande till London Pride, samtidigt som hon och andra världsledare satt runt ett bord och poserade för bilder på G20-mötet med Putin. Det finns inga rapporter som tyder på ett ingripande i Tjetjenien, och det finns inte mycket som tyder på att övriga länder ser dessa mord som något brådskande. Merkel har tidigare satt press på Putin att undersöka brotten; Putins polare Trump har inte gjort det här.
Hbtq-personer blir misshandlade, torterade och till och med mördade och runt omkring i Europa känns det som att vi förväntas fortsätta leva på som vanligt. Om vi har lärt oss någonting av historia, inklusive mina förfäders upplevelser, är det att aldrig stumt kan titta på medan människor lider.
Michael Segalov finns på Twitter.
