Japanen som framställer fejk-ayahuasca från traditionella örter

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA

Trots att Japan är progressivt inom många tekniska områden har landet fortfarande en relativt förlegad drogpolitik. Japans metod för att tackla det utbredda problemet med människor som haft amfetaminberoende sen slutet av andra världskriget är att upprätthålla strikta lagar och förebyggande åtgärder. Om man åker fast med en drog, oavsett vad det är för typ och om detta är ens första lagöverträdelse, får man skyhöga böter, flera år i fängelset och man kommer nästan garanterat bli utfryst från familj, vänner och kollegor när man kommer ut i samhället igen.

Med tanke på att konsekvenserna är så här pass allvarliga och att felaktig information fortsätter spridas från landets regering är det inte förvånande att det är en oerhört liten andel av den japanska befolkningen som har experimenterat med illegala substanser. Mer konservativa kanske ser på den låga siffran som något positivt för samhället, men det finns en man som är rädd för att lagarna och tabun kring droganvändande i Japan i själva verket kanske hindrar honom och alla andra i samhället från att ta del av en hel del positiva fördelar.

Genom att koka ihop en egen variant av den ökända sydamerikanska psykedeliska brygden ayahuasca, med hjälp av endast traditionella örter och antidepressiv medicin, menar Aoi Glass att han hittat ett sätt att kringgå lagen på för att kunna förse massorna med en ayahuasca-liknande upplevelse.

Glass har extraknäckat som låtsasschaman i en lugn förort utanför Tokyo i över tre år nu. Jag åkte och hälsade på honom förra månaden för att lära mig mer om hans psykedeliska tjänster, och han berättade för mig att han ursprungligen började undersöka ayahuasca i samband med att han försökte hitta ett sätt att hjälpa sina vänner som led av depression, efter att flera bekanta till honom förlorat sina jobb.

"Jag började med att röka alla möjliga gräsfrön jag hittade på gatan och skrev ner dess effekter under tre års tid. Jag testade också random svampar och löv," säger han. "Sen studerade jag ayahuasca i ett helt år. Jag undersökte alla ämnen det innehåller och försökte återskapa dem med hjälp av de frön och örter jag rökt och studerat, medan jag samtidigt försökte undvika de ämnen som inducerar kräkningar."

Därefter berättar Glass att han började odla ingredienser och prövade sina brygder, med sig själv som försökskanin, två gånger i veckan i ett halvår, och under tiden gjorde han små justeringar i receptet. Efter att ha kommit fram till den färdiga produkten hävdar Glass att han testade sitt blod, urin och sperma för att försäkra sig om att receptet, som görs till ett te, inte oavsiktligt skulle förgifta folk.

Glass är inte hemlighetsfull gällande vilka ingredienser han blandar ner i drycken. Han laddade upp sitt recept på Cookpad, en japansk matlagningssajt där användare delar recept till olika saker med varandra. Huvudingrediensen i Glass dryck är "akaciarot, ett löv från en annan art av akacia och en art av lespedeza (som utsöndrar tryptofan). Sen krossar han även några tabletter Aurorix (antidepressiv medicin), vilket han ber kunden förse honom med på grund av dess kontrollerade status för att hålla allting lagligt.

Relaterat: Mannen som brukade framställa PCP i sitt labb

Glass vill helst inte jämföra sig själv med schamaner eller sitt te med riktig ayahuasca, utan föredrar att kalla sig själv för en "rådgivare" som erbjuder "behandling".

Eftersom Glass själv aldrig provat riktig ayahausca pratade jag med en av hans kunder som hävdar att hen provat riktig ayahuasca i Buenos Aires. "Det jag upplevde var exakt likadant," berättade kunden för mig, och valde att förbli anonym på grund av den rådande tabun kring droganvändande i Japan. "Ayahuascan i Buenos Aires gjorde det möjligt för mig att öppna upp en särskild del djupt inne i mitt undermedvetna. Det såg ut som en kalejdoskopisk labyrint. När jag tog ayahuasca för andra gången i Tokyo [med Glass brygd] såg jag samma syner och jag kände bara, 'wow, jag kom tillbaka hit igen.' Jag kunde tydligt känna att det var samma del av mitt medvetande."

Ytterligare en av Glass patienter som ville undersöka bryggdens påstådda terapeutiska effekter berättade för mig att upplevelsen hjälpte henne i sin kamp med depression. "Man kan inte rent juridiskt säga att det är ett medicinskt botemedel såvida inte myndigheter godkänner den," medgav hon, "men jag känner att det har botat mig från de här känslorna."

Allt det här låter ju som något positivt, om inte kanske lite för bra för att vara sant, så jag bad författaren och ayahuasca-experten Robert Tindall säga vad han trodde om Glass variant av den traditionella medicinen. Tindall blev lättad när han fick höra om Glass motsträvighet till att kalla sin brygd för en kopia av ayahuasca, och sa att "som etnolog som ser på det från ursprungsfolkets perspektiv, finns det inget substitut för ayahuasca. För dem handlar det om att lära känna växten genom att dricka den och lära känna dess ande och lärande kapaciteter och man får en relation till den. Vi [som inte är ursprungsinvånare] kan helt enkelt inte göra det."

Glass approach att på molekylnivå bryta ner "heliga växter som använts i tusentals år i traditionella samhällen" är dock inte nödvändigtvis någonting dåligt, menade Tindall. "Det låter som att det han uppfunnit skulle kunna vara väldigt hjälpsamt, och han har faktiskt gjort precis det som många schamaner gör, vilket är att kombinera växter baserat på instinkt, intuition och empiriska studier." Tindall sa även att Glass behandling kanske kommer precis rätt i tiden, med tanke på att "västerlänningars hunger för ayahuasca håller på att förstöra våra regnskogar. Till och schamanerna med högt anseende blickar framåt och försöker utveckla nya sätt för att göra sin läkekonst med andra växter."

Jag var nyfiken på att förstå hur Glass dryck faktiskt påverkar en fysiologiskt, så jag hörde av mig till läkaren Gerald Thomas som har forskat på ayahuasca och dess förmåga att behandla exempelvis beroendeproblem.

"Det är inget mystiskt med det här," sa Thomas efter att ha läst igenom listan på ingredienser. "Både lespedeza och akacia innehåller stora mängder DMT, och själva medicinen är en säker och väl ansedd MAO-hämmare. De flesta saker vi konsumerar innehåller spår av DMT, vilket är en av de kraftigaste psykedeliska ämnen man känner till. Människors matspjälkningssystem skapar en enzym (MAO) som bryter ner DMT direkt, så vi blir inte höga från saker vi äter. Drogen på den här listan, såsom barken från ayahuasca-plantan, avaktiverar MAO:n så att DMT:n blir biotillgänglig när den äts."

Han uppmärksammade de problem som den här psykedeliska upplevelsen skulle kunna medföra, men samtidigt menade han även att "med rätt förberedelse, och om det används under rätt omständigheter med tydlig avsikt kan psykedeliska ämnen vara starka botemedel".

Alla är dock inte helt sålda på Glass dryck. James T. O'Donnell, professor i farmakologi på Rush University, berättade för mig att, om man förutsätter att jag inte gått på ett väldigt invecklat prank, är ingredienserna som Glass använder ändå inte helt utan risker. Han menade att den antidepressiva medicinen Aurorix kommer med en självmordsrisk om man missbrukar den, vilket lett till att den inte blivit godkänd i USA.

"Hallucinogena droger är farliga, och de flesta är olagliga," varnade O'Donnell. "Att försöka kringgå systemet genom att använda andra substanser för att uppnå en pseudo-tripp är inte riskfritt, varken hälsomässigt eller juridiskt sett."

Oavsett hur han väljer att marknadsföra det och vilka riskerna är, är det tydligt att Glass har höga och välvilliga ambitioner för sin terapeutiska dryck. I hopp om att hans genombrott ska ge upphov till fortsatta framsteg planerar han att erbjuda sin terapi på stora japanska universitet och tech-företag, i ett försök att skapa ett mer innovativt tänk à la Silicon Valley.

"Alla innovationer kommer från USA, såsom iPhone och Google," säger Glass. "Vi har mindre [av det] i Japan, och jag tror att det är på grund av att vi har mindre erfarenhet av hallucinogena droger, vilka gör det möjligt för en att få tillgång till mer kreativitet. Jag vill att smarta människor ska få ta del av den här upplevelsen, så de kan skapa fler innovationer och hjälpa hela landet."

Justin Caffier finns på Twitter