FYI.

This story is over 5 years old.

droger

Folk berättar de sjukaste sätten de tappat bort sina droger

"Efter en utekväll kom jag hem till mina föräldrars rätt så jävla påverkad. När jag försökte ta fram nycklarna tappade jag gräset på trappen precis utanför ytterdörren. Min mamma hittade det några timmar senare."
person som tappat bort sina droger
Foto via Flickr av Robert. / CC BY 2.0

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Spanien

Finns det något som kan höja stressnivåerna snabbare än när man inser att man tappat bort något viktigt? Det är den där härliga känslan när man kommer hem, sover i sju timmar, vaknar och inser att man inte har en aning om var varken ens kreditkort eller pass är och man ska hinna med ett flyg samma eftermiddag. Eller kanske när man kommer hem från en blöt utekväll, lägger ens keta-rester nånstans i sovrummet, som nu är spårlöst försvunna – och din kompis fyller år om tre dagar!

Annons

Det jag försöker säga är detta: att tappa bort just sina droger kan vara extra jobbigt. Att förlora en gubbe är inte samma sak som att bli av med hemnycklarna; dina föräldrar kommer liksom inte släppa allt för att hjälpa dig leta efter den där sista e:n som du är övertygad om att du fick med dig hem från en festival. Så sökandet måste ske i det fördolda, och ofta slutar det med besvikelse.

För att ta reda på precis hur störigt det här kan vara gick jag ut i jakt på några av de fånigaste sätten som folk tappat bort (och ibland hittat igen) sina droger. Som alltid, om du överväger att ta droger själv är det viktigt att komma ihåg att göra det så säkert som möjligt och trippa tryggt.

En väääääldigt generös dricks på baren

"För några veckor sen gick vi ut och käkade middag på en bar. När vi var färdiga sa vi åt vår kompis att inte vara en snål jävel och dricksa. Han svarade med att hälla ut alla sina småslantar på dricksfatet. Vad han inte insåg var att gömt under den lilla högen med mynt var ett helt gram kola. Kort efter vi gick från stället insåg vi vad som hade hänt, så min kompis fick gå och be servitören om 'nåt han råkade glömma bland dricksen'. Servitören ba 'visst' och gav tillbaka det samtidigt som vi stod och garvade vid ingången." – Diego, 27

Det där dimmiga slutet på en festival

"För några år sedan när jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar kom jag hem från en festival med typ friterad hjärna och bestämde mig för att börja tvätta. Jag hade en hel del tjack över men visste inte var jag hade lagt det någonstans, fast jag visste att jag fått med mig det hem eftersom mitt sista minne var att jag plockade upp det från tältet.

Annons

Dagar gick, veckor passerade, utan att jag kunde hitta det. Jag var inte supernojig, men jag var ändå rätt paranoid att jag hade lagt det någonstans där mina föräldrar skulle kunna hitta det.

Flera månader senare när jag nästan glömt bort det helt och hållet hittade jag påsen i fickan på ett par shorts. Det hade blivit till en konstig klump, som en blandning av damm och plast, eftersom den åkt in i tvättmaskinen och jag hade gått runt med det hela tiden. Jag bestämde mig för att inte slänga det för skojs skull, men sen en kväll beslöt sig jag och några vänner att ta det ändå. Vi resonerade att tjack ändå har massa skit i sig så vem bryr sig om lite tvätt- och sköljmedel. – Ana, 25

En toalettskål

"Jag var 22 och på väg till en festival med några polare. Innan vi gick hemifrån plockade vi upp lite droger och gömde dem i olika delar av bilen, som jag körde. Jag bestämde mig för att ha ett gram MDMA i byxlinningen ifall polisen stoppade oss. På vägen dit stannade vi för att kissa, och när jag skulle spola insåg jag att mitt gram hade ramlat ut och flöt i kissvattnet. Jag lyckades rädda en del av det men mycket gick förlorat. Jag trodde mina kompisar inte skulle prata med mig på hela resan. Men när vi kom fram till festivalen insåg vi att typ alla av oss hade tappat bort lite av drogerna på vägen." – Alba, 28

En förstående mamma

"Jag har alltid förvarat mitt weed i min mest tacky leopardmönstrade handväska. Efter en utekväll kom jag hem till mina föräldrars rätt så jävla påverkad. När jag försökte ta fram nycklarna tappade jag gräset på trappen precis utanför ytterdörren. Dessvärre hittade min mamma det ett par timmar senare när hon gick ut för att sopa rent verandan. Jag fick inte världens utskällning direkt; hon fattar vad man har för sig som ung. Men sen den dagen tittar hon alltid på mig misstänksamt när hon får syn på min handväska." – Esther, 32


Annons

VIDEO: Jag käkade edibles med Waka Flocka i Amsterdam


En svettig strumpa

"Jag var på en klubb med två kompisar och vi var ganska trötta även fast det var tidigt på kvällen, så vi bestämde oss för att köpa in ett halvt gram som jag ansvarade för. Vi tog lite, men ett tag senare när en av dem bad mig om lite mer insåg jag att jag inte hade det. Jag letade överallt men kunde inte hitta det. Vi ringde langaren igen och bad honom om ett halvt gram till, och han måste blivit förvånad för knappt en halvtimme hade gått sedan vi såg honom sist. Inte långt efter vi betalat för den andra halvan insåg jag att jag lagt det första köpet i min strumpa." – Óscar, 26

Ett bussbaserat dilemma

"Det här handlar mer om det konstiga sättet jag fick tillbaka det på än hur jag tappade bort det. En gång glömde jag min plånbok på bussen där jag hade lagt mitt weed, och mitt id låg i den också. Buschauffören som hittade det var vänlig nog att lämna det på adressen som stod på mitt id, vilket var mina föräldrars hus. Jag var inte hemma just då, så min mamma öppnade dörren. Den stackars chauffören måste ha haft en sån inre konflikt om han skulle ge det till henne och därmed tjalla på mig eller om han bara skulle ta mitt weed och behålla det själv. Så han bestämde sig för att ljuga, han sa till min mamma att han hade hittat min plånbok men att han hade lämnat den hemma, så han gav henne sitt nummer och ett meddelande till mig där det stod att jag skulle ringa honom för att få tillbaka det. Så jag ringde upp honom, vi träffades, och jag fick tillbaka weedet orört. Han berättade hela händelseförloppet för mig, jag tackade honom tusen gånger, och jag fick återigen en gnutta hopp för mänskligheten. Dagen därpå messade han och frågade om jag ville ses, och jag sa nej. Det hade säkert kunnat vara början av en otrolig kärlekshistoria, men jag vet inte hur vi skulle ha berättat om det för våra barn." – Adriana, 27