Hotellet i Grekland där turister och flyktingar sover under samma tak

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Grekland

Hotel Paradise, beläget på den grekiska ön Samos, kanske inte det vackraste eller lyxigaste hotellet i Grekland, men för hundratals flyktingar är namnet rätt passande. Hotellet tar inte bara emot turister längre – tolv av totalt 48 rum har valts ut för att låta några av de mest utsatta flyktingar som nyligen kommit till ön bo där. Hotellet deltar i ett initiativ organiserat av Läkare utan gränser som innebär att hotellet ger flyktingarna möjlighet att bo i rummen, medan hjälporganisationen täcker alla kostnader som kommer av att ge husrum åt dem, vilket inkluderar mat och grundläggande nödvändigheter. Samtidigt jobbar Läkare utan gränser med andra organisationer för att se till att flyktingarna ska kunna få juridisk hjälp med deras asylansökningar och för att barnen ska kunna få undervisning.

Morgonen jag besöker hotellet går turister iklädda badkläder ut för att ligga på stränderna samtidigt som frivilliga lärare anländer för dagens första lektioner. De har med sig väskor fyllda med anteckningsböcker och undervisningsmaterial till barnen. Väggarna i hotellets restaurangavdelning (där lektionerna hålls) är dekorerade med barnens teckningar på djur och de fyra årstiderna. Jag försöker titta närmare på teckningarna när en massa barn plötsligt springer in och kramar om sina lärare.

Första lektionen är engelska. Eleverna lär sig veckans sju dagar genom sång. Mohammed är lite lat – så fort han glömmer bort vilken dag som är vilken skriker han bara "Fredag!". De andra barnen tycker det är extra kul eftersom fredag är den veckodagen då volontärerna tar med barnen till stranden för att lära dem simma. Men i dag är det inte fredag – efter att ha sjungit färdigt går barnen och sätter sig vid borden för sina lektioner.

Många av föräldrarna väljer att stanna på sina rum under större delen av dagen. Volontärerna berättar för mig att många är så pass trötta efter den långa resan och vissa känner sig modfällda av hur lång tid det tar att ansöka om asyl. Själva processen för en ansökan kan ta flera år, och det finns ingen garanti för att det kommer leda till ett godkännande.

Programmet gör det möjligt för hotellet att ta in upp till 80 personer. Än så länge har de sedan initiativet startades i maj 2016 tagit in 274 flyktingar från nästan 90 familjer. De flesta familjer i programmet bodde tidigare på en närliggande flyktingförläggning där, enligt en rapport från Human Rights Watch från 2016, det inte är bra förhållanden med dålig hygien och trängsel. Hotellet förser därför människor med något som verkligen behövs under dessa tuffa omständigheter. I juni i år inträffade en jordbävning med en magnitud på 6,3 utanför öns kust, vilket ledde till att tio personer skadade. Ingen av hotellets gäster skadades dock.

Esraa Marouf flydde från Syrien medan hon var gravid och hade med sig ett litet barn och bodde ett tag på flyktingförläggningen. "Dagen vi kom till Grekland var vi tvungna att åka till sjukhuset eftersom vi hade varit i solen så länge," berättar hon för mig. "Vi sov inte alls de två dagarna vi var i förläggningen. Vi var vakna på nätterna för vi var oroliga för den lilla." Inom kort kom de i kontakt med socialarbetare från Läkare utan gränser, varpå de fick möjlighet att ta sig till Hotel Paradise.

Sotiria Politou, socialarbetare och chef för programmet, förklarar att det är svårt att avgöra vem som ska få flyttas till hotellet. "Vi fattar vårt beslut efter vem som behöver mest stöd, baserat på regeringens riktlinjer, men vi tittar även på varje enskild individs fall. Familjer med småbarn upp till sex månader gamla, kvinnor som är mer än sex månader gravida, ensamstående föräldrar, äldre, människor som lider av post-traumatisk stress, folk som blivit utsatta för tortyr och sexuellt våld och de som behöver akut sjukvård kommer prioriteras."

"Det är väldigt svårt eftersom alla på ett flyktingcenter är givetvis utsatta och i behov av stöd. Vi överlägger varje fall väldigt omsorgsfullt, väl medvetna om att det här handlar om människors liv," fortsätter Sotiria.

Utöver Hotel Paradise är det ett till hotell på Samos som är med och ger rum åt flyktingar – Odysseas Hotel. "Ägarna av båda hotellen var till en början inte så öppna för idén," säger Ploutarchos Tzivanakis, chef på Paradise. "Hotellets ledning hade en lång diskussion om det, för vissa var rädda för att turismen skulle påverkas negativt – folk tror att turister och flyktingar inte kan bo tillsammans. Vi bestämde oss för att först prova det med några utvalda, för att se hur det skulle fungera i praktiken. Det hjälpte att Läkare utan gränser redan hade valt ut de flyktingar som skulle delta i programmet då, så allting gick bra. Det här är vårt lilla sätt att hjälpa till – även om vi får betalt för det."

Även om de flesta besökares respons har varit positiv är inte alla helt nöjda med upplägget. Tzivanakis berättar att vissa grekiska och utländska gäster bett om att inte få bo på samma våning som flyktingarna, och en turist ska ha bett personalen att få sina lakan tvättade separat och inte tillsammans med flyktingarnas. Han berättar för mig om en tandläkare från USA som kom till Grekland för att volontärarbeta på flyktingförläggningen, men blev upprörd när hon insåg att flyktingar bodde på samma hotell som henne.

Judith van Goethem från Belgien besöker Samos varje år och hon är glad att hotellet hjälper till. "Det skulle vara skamligt om vi blev störda av att bo på samma hotell som flyktingar," säger hon. "Det är tillräckligt illa att Europa inte gör mer för att hjälpa [flyktingarna] i krisen. Det skulle vara hemskt om vi som individer inte ville stötta ett projekt som detta."

"En av anledningarna till varför vi bor i centrala Samos är att vi vill vara del av öns lokala samhälle," säger hennes partner Knarf Van Pellecom. "Och det här är vad samhället går igenom just nu. Oavsett vad man kan tycka om situationen måste vi förhålla oss till det logiskt. Världen förändras, vi måste lära oss att leva tillsammans."

Vissa flyktingfamiljer har försökt göra sig mer hemma i sina hotellrum och har möblerat om lite. När jag sätter mig ner med familjen Allami erbjuder de mig munkar, vilket är en traditionell symbol för gästvänlighet i Irak. "Fram mot slutet levde man inte i Irak," säger Hiadar Allami. Han brukade arbeta med administration inom armén. "I början av 2015 började folk gå ut och protestera på gatorna. De var inte dåliga människor, vad de bad om var att regeringen skulle respektera deras rättigheter."

"En av de demonstranter som arresterades blev tagen dit jag jobbade, och han bad mig berätta för hans familj var han var, vilket jag gjorde. När hans familj kom för att träffa honom fick de frågan hur de hade kunnat hitta honom, eftersom det hade varit hemligt var han var anhållen. De sa att det hade kommit från mig," berättar han. "Mina kollegor rådde mig att försvinna, för annars skulle jag arresteras och bli prövad i militärdomstol."

Efter att ha gömt sig i två veckor flydde Hiadar till slut till Tyskland. Hans bror blev som följd arresterad och torterad, då de ville att han skulle avslöja var Hiadar gömde sig någonstans. Senare återvände Hiadar till Irak för att hitta sin bror. Tillsammans med resten av familjen flydde de till Samos i september 2016. Hans familj har väntat i tre månader på ett beslut gällande deras asylansökan. "Om jag hittar ett jobb vill vi stanna kvar i Grekland och att barnen ska gå i skolan här. De har inte gått i skolan på två år nu," berättar Hiadar för mig.

En av de svåraste utmaningarna för Läkare utan gränser är att försöka hålla uppe flyktingarnas humör. "Psykisk ohälsa är ett stort problem för folk som är fast här," berättar Andre Bogktnan, chef för Samos Volunteers, organisationen som anordnar aktiviteter för barnen. "Osäkerheten tär på dem. Ön är en tillfällig plats för dem, så många tror att de kommer vara på väg därifrån efter en vecka eller två, högst efter en månad – men så är inte fallet. Det är därför vi fokuserar på utbildning och kreativa workshops för att se till att folk har saker att göra och att de får någon slags rutin." På eftermiddagarna kommer volontärer till Paradise för att underhålla barnen med shower, spel, målning och pyssel.

Majeeda Ali från Syrien jobbar för Samos Volunteers. Efter att ha jobbat som reporter i landet blev hon fängslad och torterad vid 13 separata tillfällen av Assads regim, innan hon flydde och fick asyl på ön. Tre av hennes bröder sitter i fängelse på grund av att regimen försöker få tag på henne. "I mitt land ser vi bara krig, så när vi kommer till Europa är det enda vi ber om fred. Det som är bra nu är att jag har vänner och ett jobb. Men nyheterna från Syrien gör mig såklart upprörd. För några dagar sen dödades min kusin – hon var gravid i sjunde månaden."

Majeeda är glad att Paradise tar in flyktingar, men som för många av flyktingarna som bor där betyder "Paradise" något annat för henne. "Jag ber för att kriget ska sluta varje dag – det oändliga, inhumana krigandet," säger hon. "Mitt paradis är ett säkert Syrien. Jag ville kunna åka hem och återvända till det livet jag hade där."