Jag avslöjade en pedofil som utnyttjade anorektiska tonåringar på internet

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Alperna.

Jag hittade en grupp på WhatsApp i samband med att jag gjorde research för en artikel om pro-ana. Det var ett forum för unga tjejer som ser anorexia som en livsstil snarare än en, i vissa fall, livshotande sjukdom. Trots att det var smärtsamt att se tonåringar pusha varandra djupt ner i ätstörningarsträsket, var forumet i sig inte det värsta jag såg.

Det finns ett annat pro-ana-forum på den schweiziska bloggen Skinnylicious. Det är ett slags paradis för unga tjejer som leker med tanken på att bli anorektiska. Där finns något som kallas för en "tvillingmarknad" på vilken man kan lägga ut annonser för att hitta andra som har samma klädmått som en själv. Mitt bland alla dessa inlägg fångade ett särskilt inlägg min uppmärksamhet: det var skrivet av någon som utgav sig för att vara en "pro-ana-coach".

"Vill du gå ner i vikt?" stod det i annonsen. "Bli spinkig i stället för smal? Jag kan hjälpa dig."

Personen bakom inlägget beskrev hur han hade flera års erfarenhet av att jobba som professionell pro-ana-coach och erbjöd att dela med sig av sin erfarenhet "av ren vänlighet". Han hade även skrivit sitt telefonnummer, som han sa att tjejer bara borde ringa om de var 100 procent inställda på att gå ner i vikt. Eftersom jag ville lära mig så mycket som möjligt om den dystra verklighet som pro-ana-kulturen är bestämde jag mig för att ta kontakt med honom via WhatsApp.

Jag berättade för min nya coach att jag ville bli anorektisk. Jag nämnde även att jag var 15 och inställd på att göra det här på riktigt. Det tog mindre än en dag för "Andree" (vilket var pseudonymen han använde) att svara mig. Efter att ha frågat honom vilken vikt han skulle rekommendera för mig förklarade han att han behövde se ett foto på mig i underkläder innan han kunde avgöra det. Varningsklockorna som redan ringde började slå högre och högre.

Andree berättade att han var 25. En vuxen man som vill hjälpa 15-åriga tjejer att bli anorektiska och som behöver intima bilder för att göra det? Jag bestämde mig för att spela med ett tag och skickade "coachen" några bilder jag hade hittat online. Jag skickade en bild på en väldigt ung och väldigt smal tjej. Hon behövde knappt bh:n som hon hade på sig på fotot. Det verkade som Andree gillade vad han såg. Han gick med på att coacha mig, men inte innan jag gick med på några punkter.

Jag kunde knappt fatta att jag läste det här. Den här sjuka människan sa åt mig att jag var tvungen att sexuellt förnedra mig själv för att få anorexia. Erfarenheten var så absurd och hans avsikter var så tydligt onda att jag kände mig illamående. Det verkade som att det här var en man som stalkade runt på internet i jakt på sårbara tonårstjejer – de flesta av vilka säkert redan led av depression och ätstörningar.

Jag hade redan spenderat en vecka med tonåringar i en pro-ana-grupp online för en annan artikel, och där hade jag sett den märkliga form av självhat som de här tjejerna gick runt med. Varje dag ville de bli påminda om hur värdelösa och tjocka de var. Den här mannen utnyttjade en väldigt farlig sjukdom för sin egen skull – för att han skulle få tag på intima bilder på minderåriga tjejer.

Jag tog mig samman och bestämde mig för att ta det vidare. "Coachen" ville till slut prata med mig på telefon. Jag försökte låta så pipig som möjlig och höll mina svar korta.

Hade jag förstått vad han menade när han pratade om "intima saker"? Jag svarade att jag hade gjort det. Sen förklarade han att han behövde försäkra sig om att jag var tillräckligt mogen för att han skulle kunna coacha mig. Han skulle först fråga mig några frågor och sen ge mig uppgifter som jag var tvungen att utföra.

Han frågade mig när jag förlorade min oskuld, om jag onanerade och om jag någonsin hade haft analsex. Det vred sig i magen på mig medan jag stammade fram svar och jag var tvungen att anstränga mig för att inte explodera av ilska. När samtalet var över skickade han uppgifterna till mig.

Jag gav honom svaren han ville ha och bestämde mig för att kontakta polisen direkt efter. När jag gick tillbaka till sidan där jag hade hittat hans annons kom ytterligare en chock. Jag insåg att han inte var den enda som sysslade med det här. Jag hade varit så upptagen med att hitta pro-ana-grupper att jag inte hade märkt alla andra annonser som "coacher" lagt upp. Det verkade som att massvis av pedofiler hade hittat ett nytt sätt att få kontakt med psykiskt sjuka tonåringar.

Alla annonser där man letade efter ana-tvillingar eller WhatsApp-grupper verkade ha lagts upp av tjejer. Men alla pro-ana-coacher beskrev sig själva antingen som män över 20 eller så gav de ingen information alls gällande sin identitet.

Mängder med frågor snurrade i mitt huvud, till vilka svaret alltid obehagligt nog var "ja". Var de här pedofilerna ute efter att använda pro-ana-sidor för att få tag på unga tjejer med låg självkänsla? Det verkade verkligen som det. Kände de sig mer attraherade av de smala, beniga kropparna tillhörande anorektiska tonåringar? Det var svårt att inte dra den här slutsatsen. Mitt i allt det här hörde min coach av sig till mig igen. Tydligen kunde han inte vänta längre på nakenvideorna han hade krävt av mig.

Den här sista uppgiften fick mig att tappa det. "Elev". Det här svinet försökte plötsligt gå från coach till lärare och mästare. Jag kom på en ursäkt för att undvika hans toalettutmaning och för att undvika att bli avslöjad. Men Andree var så intresserad av min fiktiva 15-åriga karaktär att han försökte locka mig med en "riktig" coachingsession.

Han förklarade att hans coaching skulle ha bäst effekt om jag besökte honom i Frankfurt. Han påminde mig om att jag skulle behöva jobba hårt för att bli anorekteisk och att jag behövde bli förödmjukad. Han hade visat sitt sanna jag. Jag vågade inte tänka på den 15-åriga tjejen som i sin ständiga jakt på att gå ner i vikt skulle besöka ett sånt creep som honom i en främmande stad.

Den kvällen mejlade jag den tyska polisen och informerade dem om min blogg, mitt experiment och Andree. Jag vet att det finns många fler Andrees där ute och många fler av de här bloggarna.

Faran med pro-ana-bloggar har för mig alltid varit väldigt allvarlig och påtaglig. Och uppenbarligen finns det något att oroa sig över som är mycket större än den vanliga ängslan kring tonåringars målmedvetna och fetischiserade viktminskning.

Sedan den här artikeln publicerades på tyska i juni 2015 har den tyska polisen kontaktat Interpol som utreder fallet internationellt.