Utbildningarna med sämst framtidsutsikter

I VICE guide till studentlivet dyker vi ner i allt som rör livet som student – från fest, smarta droger och matvanor till studielån och framtidsutsikter. Läs hela guiden här.

---

Två gånger om året publicerar Arbetsförmedlingen ett gäng lättförståeliga topplistor baserade på sin rapport Var finns jobben? . Det är en redogörelse för att pedagogik och sjukvård är jobbgivande studieämnen medan fotografi, journalistik och musik leder till ett liv i fattigdom och personlig kris.

Arbetsförmedlingens analys görs utifrån intervjuer med arbetsgivare och uppgifter från de lokala arbetsförmedlingarna i Sverige. I juli var 140 fotografer, 510 journalister och 235 musiker inskrivna som arbetslösa – majoriteten hade både utbildning och erfarenhet. "Med listan vill vi bland annat sända ut signalen till ungdomar som står inför ett studieval att om de söker de här utbildningarna kan det vara svårt att få en anställning. Även om man frilansar som fotograf, journalist eller musiker kan det vara svårt att få uppdrag innan man etablerat sig," säger Anneli Almérus, analytiker på Arbetsförmedlingen.

Just nu är över 600 studenter inskrivna på musikerutbildningar på musikhögskolorna. Den senaste statistiken för journalistutbildningarna är från läsåret 15/16 då drygt 2300 personer var inskrivna, meddelar Universitetskanslerämbetet (UKÄ). Fotografi är ingen egen ämneskategori hos UKÄ, men det finns mellan 40 och 50 fotografiutbildningar om minst två terminer att söka på svenska högskolor och folkhögskolor.

Kommer merparten av människorna på de här utbildningarna att gå direkt ut i arbetslöshet efter examen? Jag pratade med utbildningsledare och studenter på några utbildningar för fotografer, journalister och musiker för att få deras syn på Arbetsförmedlingens senaste prognos

Pelle Kronestedt, enhetschef i fotografi vid Akademin Valand, Göteborgs universitet

VICE: Är du bekant med Arbetsförmedlingens listor?
Pelle Kronestedt: I ungefär tio års tid har [Arbetsförmedlingen] sagt att bland annat fotografer har svårast att få jobb efter sin utbildning på universiteten. Visst, det är jävligt svårt att jobba som fotograf. Det är inte så att det finns en massa jobb som står och väntar när man är klar, men det är ett frilansande liv man går ut till och det var likaså när jag gick ut 1992, så de där rapporterna från Arbetsförmedlingen stämmer inte riktigt. Det går alltid att klara sig på något sätt.

Vad säger man till eleverna om läget på arbetsmarknaden?
På kandidatprogrammet har vi kurser som Arbetslivsorientering som tar upp det här och på masterprogrammet har vi Professional Development. Det handlar om att förbereda studenterna – allt ifrån deklaration, till att ta in folk från yrkeslivet, till hur man genomför projekt.

Hur många som tar examen kan försörja sig i någon mån?
Det beror på hur man tänker på det du säger "försörja sig". Man kan jobba med fotografi på många sätt, som lärare, på muséer, om du jobbar med PR på en kommunikationsbyrå har du otrolig nytta av att ha en gedigen bildkunskap. Det kanske inte är direkt det du skulle säga är fotograf med stort F, däremot har man stor nytta av en konstutbildning med inriktning mot fotografi.

Det är viktigt att man slår ett slag för själva kunskapen. Det är inte en branschutbildning så som man har på yrkeshögskolan. Man kan jämföra med idehistoria: Hur många kan försörja sig som idéhistoriker i Sverige? Några få kanske på universiteten. De flesta jobbar med annat men har grunden i idéhistoria.

Elevperspektivet
Erik Gustafsson, 30, Göteborg, tredje året på konstnärligt kandidatprogram i fotografi

"Jag visste redan innan jag började utbildningen att det inte fanns några garantier för jobb efter examen. Visst att det är svårt att försörja sig som frilansande fotograf, men på kandidaten för konstnärlig fotografi är oddsen att lyckas inte direkt större. Under mitt sista år försöker jag förbereda mig genom att jobba extremt hårt och försöka synas. Publicitet är viktigt, särskilt när man heter Erik Gustafsson som typ är Sveriges vanligaste namn. Jag tycker vi pratar ganska lite om hur svårt det faktiskt kan vara att fortsätta sitt arbete efter skolan. I trean har vi nu en kurs som heter 'Arbetslivserfarenhet' där jag tror att vi kommer diskutera många av de här frågorna. Vi kommer prata både kring frilansande och konstnärskap."

Relaterat:

Peter Erell, administrativ samordnare på institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet

VICE: Är din uppfattning att era alumner har svårt att få jobb?
Peter Erell: Jag känner inte igen mig i den här bilden. Vi gjorde en alumnenkät med de som tog examen mellan 2013 och 2016 och vi hade 44 svar varav 33 (75 procent) hade en anställning. Det verkar inte som att våra studenter hade jättestora problem att landa ett arbete. Tillsvidareanställningar växer ju inte på träd men folk arbetar uppenbarligen som journalister. ( Alumnundersökningar från journalistutbildningar i Södertörn, Göteborg, Sundsvall, Molkom och Jönköping visar att mellan 60 - 80 procent av studenterna arbetar journalistiskt efter examen).

Journalistförbundet gav ut en rapport förra året där de utmålade att det utbildas alldeles för mycket journalister, att det inte alls matchar behovet och att arbetslösheten är hög. Då frågade jag "Vilka journalister är det som är arbetslösa?" och det var i högre grad äldre journalister som var arbetslösa. I samband med en sån här rapport kanske man skulle ställa sig frågan om de som är arbetslösa är de som inte har uppdaterad kompetens i ett föränderligt medielandskap. De som är nyutbildade kanske har en fördel i det och är mer attraktiva för arbetsgivarna än äldre journalister.

Hur förhåller ni er till arbetsmarknaden?
Vi är ganska arbetsmarknadsorienterade i bemärkelsen att [studenterna] har en lång pratikperiod i slutet av sin utbildning. Det är som en 20 veckor lång anställningsintervju. Jag tror att vi har en bra struktur på utbildningen som gör att de har förutsättningar att ta sig in på arbetsmarknaden om de vill och lägger lite energi på det.

Hur har läget på arbetsmarknaden påverkat utbildningen?
I dagsläget har det inte påverkat de som är här. Vi frågade förra året "Hur många har valet den här utbildningen med tanke på arbetsmarknaden?" Det var ingen som räckte upp handen. De väljer inte utbildningen av det skälet utan för att man verkligen vill bli journalist. Det kan ha påverkat de som valt att inte söka till oss. Vi har ett minskat söktryck i bemärkelsen att vi hade 1500-1600 sökande nu och för några år sedan hade vi omkring 2500.

Elevperspektivet
Sofia Clason, 22, Stockholm, andra året på kandidatprogrammet i journalistik

"Jag jobbar som inhopp på Metro ibland, som jag började med efter att jag vikarierade där i somras. Jag vet att det är extremt svårt att få jobb och att många drar runt på olika vikariat i flera år. Vi har pratat väldigt lite om att frilansa och det är inte helt klart hur man ska göra för att faktiskt ta sig ut, men jag vet inte om det är något vi har i trean. Jag tänker ändå att på något sätt går det ju alltid. Bara i Sverige finns det hur många redaktioner som helst där det behövs duktiga journalister. Så det gäller väl att ha lite vassa armbågar och vara bäst, helt enkelt. Man måste nog romantisera sitt yrke ganska mycket och tycka att det är en dröm man vill uppnå. De som inte gör det väljer nog andra vägar."

Berth Lideberg och Anna Cronberg, utbildningschefer för musikerutbildningarna vid musikhögskolan i Malmö

VICE: Delar ni Arbetsförmedlingens analys att det är svårt för musiker att få jobb?
Berth Lideberg: Generellt sett är det tufft med fasta anställningar för musiker, men det finns en hel del som får det. Det finns också kombinationer av deltidstjänster ihop med undervisningsarbete eller andra kreativa lösningar, som att man startar en egen jazz- eller kammarmusikklubb. Så det finns rätt många exempel på att man kan kombinera och leva på musiken ändå.

Vet ni hur många som kommer ut från musikhögskolan och kan livnära sig på musik?
Anna Cronberg: För några år sedan gjorde jag en uppskattning av studenterna från masterutbildningen med klassisk inriktning ett par år efter att de tagit examen. Ungefär 75 procent livnärde sig på musik, antingen som frilansande, som fast anställda eller i kombination med att undervisa.

Hur har söktrycket till utbildningen påverkats?
BL: Det är lite underligt det där, det är faktiskt ganska konstant högt. Vi har runt 700 sökande till våra musikerprogram och vi tar in mellan 80 och 100. Det är fortfarande ganska bra.

AC: Masterutbildningens sökande har ökat. Tittar vi på den klassiska sidan på lång sikt, över 20 år nästan, har det minskat på den klassiska sidan på kandidatnivån.

Hur justeras innehållet i utbildningen utifrån läget på arbetsmarknaden?
AC: På senare år har vi stärkt samarbetet med de professionella institutionerna på den klassiska sidan, så varje masterelev praktiserar och är med på en produktion i en professionell orkester och lagt in obligatorisk provspelningsförberedelse och träning. De kommande fem åren planerar vi för att kunna erbjuda en större specialisering för musiker att fördjupa sig i olika områden.

BL: Vi försöker förbereda våra studenter för ett yrkesliv och möta verkligheten utanför skolan. Det räcker inte bara att vara en skicklig musiker utan det är fler egenskaper du måste jobba på för att lyckas, som att kunna marknadsföra sig i allt det brus som finns. Sånt som vi kanske måste tänka än mer på i framtiden för att rusta våra studenter.

Elevperspektivet
Frans Klingfors, 24, Strängnäs, Masterprogrammet i slagverk

"Jag tror dels att det finns jobb att söka, det är generationsskifte nu så det är en del provsökningar som kommer ut, och sen går det att frilansa också. Skolan pratar inte om arbetsmarknaden, men man snackar med sina kompisar. Det finns en generell uppfattning att det är skitsvårt att tjäna pengar och försörja sig som musiker, men alla jag känner som är bra på att spela kan försörja sig på det. Min slagverkslärare ger mig otrolig förberedelse för det. Våra lektioner handlar om att lära sig spela, marknadsföra sig får man göra själv. Vi har en kurs som är inriktad på frilansfrågor, men den tar upp väldigt lite som man handfast kan använda, men tanken är bra."

Arbetsförmedlingens dystra prognoser för de här tre yrkesgrupperna kanske stämmer i vissa avseenden. Alla är överens om att fasta anställningar är ovanliga och att det kan vara svårt att klarar sig enbart som frilans. Ändå försörjer sig omkring tre fjärdedelar av de examinerade inom ramen för sitt tilltänkta yrke. Peter Erells spaning inom mediebranschen – "nyutbildade kanske har en fördel" – verkar lika relevant i andra branscher. Åldersdiskriminering från 40 års ålder är redan ett faktum.

Theo Hagman finns på Twitter och Michaela Rosengren finns på Instagram

Mer om livet som student på VICE:

Studenter som tar droger för att maxa sina studier

En heldag… på studenten!

En helkväll i Uppsala