Annons
10 frågor

Tio frågor du alltid velat ställa en som jobbar i tullen

"En gång hittade jag en dildo som var lika lång som min underarm hemma hos en äldre kvinna. När jag tog ut den ur garderoben trodde jag först det var ett baseballträ."

av Helen Knack
2018 10 22, 11:37am

Foto via US State Department

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Tyskland.

Det är ganska många som mer eller mindre hatar Daniel*. Han är tulltjänsteman och försöker se till att vissa saker – allt från droger, vapen, pengar och människor – inte smugglas in i Tyskland. Ena dagen kanske han står på vakt med en narkotikahund, medan han dagen därpå kan få hänga på kontoret utan att ha speciellt mycket att göra. Vissa dagar får han åka ut och inspektera restauranger och utvisa migranter som arbetar utan tillstånd.

Tillsammans med sina kollegor jobbar Daniel ibland med allvarliga brott, som när de räddade en grupp kvinnor frön Östeuropa att bli intvingade i prostitution. "Det låg kondomer överallt", berättar Daniel. "Kvinnorna var rädda och helt utmattade. Vi hittade deras 'kunder' i huset intill, som alla såg ut att vara lika gamla som min farfar."

Jag pratade lite med Daniel om hur lätt det är att lura en narkotikahund, om han någonsin behållit något han konfiskerat och om han någonsin mår dåligt av att utvisa människor.

VICE: Hur svårt är ditt jobb?
Daniel: Det är ett ganska lugnt liv. Jag har ett säkert jobb och helt okej lön, strax under 2400 euro (cirka 24 800 kronor) i månaden. Pressen att prestera är inte så farlig, speciellt inte för utredare. Det är ganska svårt att uppskatta hur mycket vi faktiskt jobbar eftersom varje uppdrag ser annorlunda ut. Jag jobbar ute på fältet ganska mycket, men om jag sitter på kontoret är det vissa dagar då jag i princip inte gör någonting om jag inte känner för det. Man hade aldrig kommit undan med det på en vanlig arbetsplats. Men när man är ute på uppdrag måste man ju fokusera.

Vad gör folk för att försöka lura era narkotikahundar?
Det är svårt att lyckas med det. Hundarna är väldigt duktiga och brukar faktiskt hitta ganska mycket. Folk försöker vira in sina droger i vax och folie och doppar det sedan i bensin, men hundarna hittar det ändå, även om det bara rör sig om några gram. Jag hade aldrig försökt smuggla någonting förbi en sådan hund.

Känner du dig mäktig på grund av ditt yrke och din pistol och uniform?
Jag är tacksam att jag har uniform på mig för det får folk att förstå att vi är en riktig myndighet som man bör ta seriöst. Jag tror även det gör mycket att vi har våra vapen synliga. När folk ser pistolerna blir de märkbart mer respektfulla. Mina kollegor som jobbar med skattebrott får ofta söka igenom folks hem, precis som vi gör, men de bär inte vapen, så de får alltid problem just för att folk inte tar dem lika seriöst. Jag har som tur är aldrig behövt använda mitt vapen, och jag hoppas att jag inte kommer behöva det.



Har det någonsin varit nära att du behövt skjuta?
Nej, men vi får ofta träna på att skjuta tillsammans med en expert. Vi kan välja bland olika övningar, från mer action-orienterade till prickskjutning och att skjuta bakom skydd bland annat. Vår instruktör överser givetvis allting, men det är ändå kul och jag ser verkligen fram emot det varje gång.

Har du någonsin behållit någonting du konfiskerat?
Nej, det skulle jag aldrig göra. Myndigheterna är väldigt strikta när det kommer till det. Vi förvarar alltid konfiskerade föremål då det kan komma att användas som bevismaterial. Och droger som konfiskerats skickas till labbet där de testas – i slutändan bränner man upp dem. Men jag tror inte att någon skulle märka om man tog ett par gram weed eller något.

Har du någonsin haft på dig uniformen under sex?
Nej, men jag har använt handklovarna.

Kan du tycka synd om de människor du tar fast som försöker jobba illegalt?
Vi måste ofta anhålla asylsökare, människor det är synd om som bara vill jobba, men lagen tillåter dem inte att göra det. Men eftersom de gör det ändå får de snabbt juridiska problem och blir i slutändan utvisade. Det finns inget jag kan göra om någon blir dömd för ett brott, jag skulle förlora mitt jobb om jag lät någon fly.

Det har varit några personer som jag aldrig kommer glömma, folk som blivit anhållna och förhörda, och så får man reda på att de har haft det så svårt i livet. De har kämpat sig fram i 20 år eller mer, och till slut fick de en chans när de lyckades ta sig till Tyskland. När sådana personer blir anhålla och ska utvisas brukar jag tänka på dem i flera dagar efteråt. Det får mig att inse hur löjliga mina egna vardagsproblem är i jämförelse.

Är det tillfredsställande att gripa människor som förtjänar det?
Ibland, typ som när vi söker igenom hem till personer som har bordeller, som brukar ha ett hett temperament och blir alltid väldigt nervösa. Det är tillfredsställande att veta att de kommer behöva betala en stor summa tillbaka till staten, särskilt när man får se deras otroliga hem. De har ofta helt sjuka saker – uppvärmda pooler i källaren, kassaskåp fulla med dyra smycken, Rolexklockor för minst 50 000 euro och massvis med lyxiga bilar.

Tycker du om att rota bland folks personliga ägodelar?
Det kan vara underhållande ibland. En gång hittade jag en dildo som var lika lång som min underarm hemma hos en äldre kvinna. När jag tog ut den ur garderoben trodde jag först det var ett baseballträ, men när jag insåg vad det faktiskt var brast jag ut i skratt. Kvinnan tog det bra.

Vissa gånger då man sökt igenom folks hem har inte varit lika roliga. En gång gick jag runt hemma hos en restaurangägare som langade droger vid sidan om. Han följde efter mig konstant och fram mot slutade hotade han mig. Som tur är har jag inte sett honom sedan dess, men jag kör förbi hans restaurang ganska ofta. Jag kommer aldrig äta där igen.

Har du någonsin struntat i att inspektera en restaurang eller affär, trots att du var medveten om att folk arbetade där illegalt?
När man inspekterar restauranger i vissa delar av Tyskland kan man nästan vara säker på att man kommer hitta någonting fel. Det här kanske låter generaliserande, men det är bara så de restaurangägarna gör. De tar med sig sina släktingar eller vänner från sitt hemland till Tyskland på ett turistvisum, för att sedan anställa dem. Sen får de jobba där på mindre än minimilönen – typ tre euro i timmen – eftersom de skulle få ännu sämre betalt i sitt hemland. Att utreda de här fallen är alltid väldigt tidskrävande, och om man blir tilldelad ett sånt fall precis innan ens skift är slut är det bäst att bara låta det vara, annars kommer man aldrig komma hem. De här verksamheterna kommer såklart ändå bli inspekterade veckan därpå.

*Namnet har ändrats för att skydda den intervjuades identitet.

Tagged:
migration
VICE International
VICE Tyskland
tullen
gränskontrollant