FYI.

This story is over 5 years old.

VICE GUIDE TILL STUDENTLIVET

Studenterna som läser Sveriges mest udda kurser

Skräck, tonsättare och filmmusik – vi snackade med folk om deras ovanliga utbildningsval.

I VICE guide till studentlivet dyker vi ner i allt som rör livet som student – från fest, smarta droger och matvanor till studielån och framtidsutsikter. Läs hela guiden här.

---

Förra veckan gick många i taket eftersom det nu finns en influencerinriktning på ett svenskt gymnasium (för er som känner att blodtrycket höjs kan jag meddela att det i princip är en estetisk eller kanske medialinje med ett nytt populistiskt och lite töntigt namn). Vad 16-åringar gör i skolan verkar uppröra, men att många 20-nåntingåringar tillbringar flera år med att dricka tentaöl och se sina scheman som buffébord där man kan plocka vad man vill verkar ha gått obemärkt förbi. Förutom kostnaden för kurslitteratur och nästan daglig proviant i någon cafeteria så är det lyxigt nog helt gratis att plugga i Sverige. Det är med andra ord fritt fram att plugga obskyra och nischade ämnen oavsett om det är för att man genuint brinner för det, för att få CSN en termin till eller för att man annars inte vet vad man ska göra av sitt liv.

Annons

Jag hörde av mig till några personer som pluggat kurser eller hela program med svaga jobbprognoser och oklara användningsområden för att fråga varför och se om det är värt det.

David, 20, filmmusik på Stockholms Universitet

Foto: Karl Frantz

VICE: Varför filmmusik?
David: Jag skulle precis ta gymnasieexamen och avskydde mitt dåvarande jobb på en bowlinghall så sjukt mycket. Så när min mamma drygt två veckor innan studenten sa att jag fick flytta hemifrån om jag inte pluggade eller jobbade i augusti gick jag in på antagning.se och letade efter lite blowoff-kurser. Jag sökte kinesiska för nybörjare, filmmusik och någon mer jätteplojig filmkurs som jag inte kommer ihåg alls. Filmmusik verkade lättast så ag tog givetvis det.

Var den lätt?
Nej, mina klasskamrater var folk som kollade sju filmer i veckan eller komponerade musik så för dem var det hur lätt som helst. Som tur var blev jag kompis med en som hette Fred och vi hjälpte varandra. Jag var ett lite mer avslappnat filmfan än vad klassen var och visste att jag satt i skiten när vi andra föreläsningen fick se klipp från någon film gjord på typ 30- eller 40-talet då jag på riktigt typ inte sett en enda film gjord innan 1970.

Hur gick kursen då?
Jag tog mig ur kursen med ett C efter att ha ljugit och sagt att jag var magsjuk för att få en vecka extra att göra sluttentan.

Har du fått användning för dina kunskaper om filmmusik i efterhand?
[Skrattar] Helt ärligt så har det typ varit lite jobbigt. Om man förstår grunderna i filmmusik blir man så jävla medveten om dålig filmmusik. Så att kolla på dåliga filmer, som är något jag älskar, har blivit lite tråkigare.

Annons

Emma, 27, Varulvar, vampyrer och väsen – skräck i litteratur och annan media på Högskolan i Jönköping

Varför pluggade du en kurs om varulvar, vampyrer och andra väsen?
Emma: Efter gymnasiet ville jag göra något, jag läste litteraturvetenskap också. Jag minns att jag letade kurser och kunde liksom inte motstå att söka när jag såg den. Hur spännande låter det inte liksom? Jag kan inte säga att jag hade något tidigare intresse av skräck, mer än att jag var insnöad på skräckfilm i tonåren. Är ganska lättskrämd egentligen.

Var det som du förväntade dig?
Jag hade inte särskilt höga förväntningar [skrattar] men det var nog ännu fånigare och nördigare än vad jag tänkt, så någon slags förväntning hade jag nog. För att låta som en plojkurs var det ganska seriöst. Har nog aldrig haft en föreläsare som brunnit så mycket för sitt ämne.

Hur var dina kurskamrater?
En liten del var som jag och hade halkat in på ett bananskal och andra var riktigt inbitna skräckfantaster. Det var en hel del intensiva diskussioner kring till exempel Twilight: "DE ÄR JU INGA RIKTIGA VAMPYRER".

Ångrar du att du inte pluggade något annat nu i efterhand?
Jag ångrar mig inte alls! Det var faktiskt riktigt kul. Jag läste böcker som jag aldrig skulle fått för mig att läsa och såg film som jag aldrig skulle våga se om jag inte varit "tvungen". Jag har inte riktigt fått användning för mina kunskaper i efterhand men det är en rolig sak att ha på cv:t (fast jag censurerade faktiskt det nu när jag sökte ett sjuksköterskejobb).

Annons

Theodor, 21, tonsättning och komposition på Gotlands tonsättarskola

Foto: Ebba König

Hur kommer det sig att du pluggar det här?
Theodor: Bra fråga… Det finns många i Stockholms alternativa musikscen vars musik jag gillar, och många av dem har pluggat här. Alternativa musikscen låter jävligt pretto, men typ noise/drone/experimentella musiker. Eller det är kanske är svaret på varför jag valde skolan? Jag pluggar det jag gör för jag gillar att låta, men jag låter än så länge jävligt kasst!

Är du nervös för en framtid i arbetslivet som noise/drone/experimentell musiker?
[Skrattar] Oh Ja. Att jobba med kultur i allmänhet blir ju bara värre och värre hela tiden. Bidrag blir mindre och mindre, ansökningar svårare och svårare. Det kommer väl sluta med att jag sitter och komponerar ringsignaler för Apple typ. Nej men skämt åsido, det arbetsliv som finns är väl till största del frilansande. Jobba röven av sig med noll säkerhet, men det gäller bara att hålla på. Casha någon tusing där, söka något stipendie där och hoppas på lite STIM-pengar.

Var det en specifik punkt när du bestämde dig för att plugga tonsättare och på så vis hänge dig lite åt en osäker framtid? Typ "nuuuu satsar jag på det här."
Typ när jag jobbade på Lush lager åtta till fem i en månad och chefen spelade själadödande radiohits lite för högt varje dag. Men det var mer "nuuuuuu skiter jag i det här." Hade ett för kasst cv för att få ett jobb jag skulle gilla så det var lika bra att börja plugga. Hellre jobba sig mot det jag vill göra med osäker framtid än att göra något jag hatar men med säker ekonomisk framtid.

Annons

Låter som en fin plan. Vad kan andra människor göra för att underlätta för såna som du, som vill jobba med det de älskar trots noll ekonomisk säkerhet?
Det folk kan göra specifikt är väl främst att ta sig till spelningar och kanske lyssna på nya saker de inte redan vet att de tycker om. Det är egentligen det enda sättet att motverka att de stora bolagen styr vad vi lyssnar på. En bra dj är ju en dj som spelar bra musik alla inte kan utantill! Jag förstår att folk vill höra Håkan [Hellström] och det är inget fel med det, men efter "Kom igen Lena" kan man stanna upp och upptäcka något bra sidoprojekt från hans gamla trummis, till exempel. Nu spyr jag bara ur mig skit men du fattar poängen. Jag är inte lika pretentiös som man tror, jag lovar!

Johanna, 25, barn och skräckfantastik på Linnéuniversitetet

Handlade din kurs om läskiga barn?
Johanna: Den handlade ganska mycket om läskiga barn, men också om barn som råkar ut för läskiga och övernaturliga saker och lite om hur och varför barn läser/tittar på läskiga böcker/filmer. Det är ju ett lite snävt och otippat ämne kanske. Och det var lite knasigt att se skräckfilm som kurslitteratur. De jag minns att vi såg var Exorcisten, The Ring och Barnhemmet. The Ring var läskigast. Vet inte riktigt varför, men överlag är läskiga barn obehagliga.

Var kursen kul då?
Den var kul, men kanske inte helt smärtfri för mig som är lättskrämd eftersom några av de läskigaste filmerna jag sett var med på kurslitteraturlistan.

Varför läste du den?
Jag behövde få CSN under sommaren och kom inte in på någon av kurserna jag hellre ville läsa.

Var det värt det?
Jag ångrar den inte. Den visade sig vara mycket mer intressant och givande än jag först trodde.

Hur var kursarna?
Eftersom det var en distanskurs behövde jag inte träffa mina kursare. Vi hade däremot ett diskussionsforum där alla var tvungna att presentera sig, och jag minns det som att det vara väldigt blandat folk. Typ ganska många äldre jämfört med andra kurser jag läst tror jag?

Ingrid Altino finns på Twitter