Vad jag lärt mig av att komma ur ett långt förhållande i tjugoårsåldern

Att komma ur ett riktigt långt förhållande är precis som att födas. Det är smärtsamt, högljutt och när det väl är över ligger du där täckt med skit och skriker åt en värld du inte förstår dig på.

Det finns massa saker på internet som försöker få det att låta som att det finns tricks för att hjälpa dig komma över ditt ex – 95 procent av det är bara nedlåtande skitsnack, och de övriga fem procenten är reklam för porr. Båda alternativen kan vara användbara, men jag har inte hittat någonting som kan få en att känna sig okej med att halva ens personlighet plötsligt skärs bort från en som om man vore sinnessjuk och glömt varenda jävla grej man någonsin trott man vetat om sig själv.

Således skulle lite hjälpsamt precis-gjort-slut-vad-fan-gör-jag-råd vara den affärsidé som verkligen skulle kunna göra någon snuskigt rik. Tyvärr har jag själv inga bra råd. Ärligt talat tror jag inte att det finns någon som egentligen har det. Och det på grund av att det egentligen bara handlar om att ligga och jämra dig och böla ett tag tills du blir trött på att runka eller klittra och ger dig ut igen för att hitta ditt framtida ex.

Med det sagt, att avsluta ett längre förhållande under en tidsperiod i ditt liv då du kan skymta vuxenlivet i horisonten medan du fortfarande står i den hopskyfflade askan av din ungdom, kan ändå vara lärorikt. Så här är några godtyckliga lärdomar jag fått efter att jag nyligen blev singel i tjugoårsåldern. Jag välkomnar er in i värmen, slå er ner och smaka lite på min smärta.

INGEN BRYR SIG ETT JÄVLA SKIT OM ATT DU BLIVIT ETT GRÅTUNKANDE SPÖKE AV EN MÄNNISKA
Är du fortfarande vid liv? Du har inga planer på att ändra på det den närmaste framtiden? I så fall bryr sig ingen, helt ärligt. Visst, dina vänner kommer överösa dig med banala emojisar och dina föräldrar kommer ringa oftare, men i grund och botten är att lyssna på dig hulka fram att ditt kärleksliv i själva verket är en bajamaja lika tilltalande för alla andra andra som att öppna ett kuvert och hitta en elräkning. Någon annans elräkning.

Det här är på grund av att när du är i mitten av tjugoårsåldern har bokstavligen talat alla – supermodeller, hundar, eunucker, din mormor – fått sitt hjärta krossat. Ingen kommer någonsin idissla fram sympati från sin käft på grund av din onsdag som "faktiskt inte alls var najs". Och om de gör det är det förmodligen för att de funderar på att ligga med ditt ex.

ETT HALVT DECENNIUM HAR GÅTT OCH INGEN HAR TAGIT ETT ENDA BRA FOTO AV DIG
Det här är något som du kommer inse ganska snabbt när du ligger i soffan bakis en söndag och laddar ner Tinder: du kan inte minnas den senaste gången en kamera var riktad mot ditt ansikte och fick dig att se ens någorlunda snygg ut. Personligen börjar jag känna mig rädd att det inte ens är kamerans fel. Jag ser förmodligen inte alls ut som jag tror att jag gör. Fast, när jag tänker efter vet jag inte ens hur jag ser ut. Hur fan ser jag ut?

Det finns en anledning bakom denna fotografiska försummelse. Under mitt förhållande morfade jag i princip från en älskvärd partyprins till en obetydlig vit medelålders snubbe från Säffle. Min garderob består främst av tofflor och polotröjor. Ibland suckar jag och skakar på huvudet åt folk som läser Hänt Extra på tåget. Jag använder ordet "problematiskt" i vardagliga samtal. Jag är en mikromatskäkande suckande prettoröv. Jag är så trist och så, så ensam.

MAJORITETEN AV FOLK VILL INTE LIGGA MED DIG
En myt som vidmakthålls av monstren i Hollywood är att om det inte vore för de förbaskade blödande muffarna skulle män ligga med ett oändligt antal drömkvinnor varje kväll.

Men vet du vad? Så är det faktiskt inte din jävla idiot – det är en självmordsbombares idé av paradiset. Om du fortfarande tror att kvinnor i grund och botten bara är vandrande gloryholes efter att ha varit tillsammans med en i ≈ fem år är du förmodligen en jävla knöl som inte ens förtjänar att vara lycklig.

DU VILL JU ÄNDÅ INTE ENS KNULLA
Det handlar inte bara om att ingen vill ligga med dig när du är nybliven singel eftersom du ser ut och agerar som någon som precis återvänt hem från en jävla skyttegrav. Det handlar också om att du kanske inte ens vill ligga med någon ändå. I dina mer sysslolösa stunder kanske du gräver ner dig i ett ångesthål och jämför dig själv med en riktigt olydig hundjävel som blivit sparkad i skrevet en gång för mycket och bara vill glömma bort sitt eget könsorgan.

På detta vis kommer det fortskrida till du en ödesdiger dag inser att de enda som fortfarande skriver till dig är din langare och UberEATS. Det är då det är dags att putsa till dig lite och komma tillbaka på banan, kompis. Du kan inte bara ligga och pilla ur navelludd i alla dina ångestfyllda minnen.

Relaterat: Hur du kommer över ditt ex

SPELET ÄR JU HELT ANNORLUNDA NU
Första gången jag blev introducerad till mitt ex spydde jag bokstavligen talat på hennes huvud från våningen ovanför på en hemmafest under studenttiden (som i amerikanska tonårsfilmer, fast utan alla röda muggar). Så om du tänker att hon kanske inte var världens bästa tjej, var god och tänk om. När du är ung är sånt här beteende standard. Att spy varandra i håret är för 2000-talet vad "gå på en aftonpromenad under månljuset" var på 1600-talet. Typiska parningslekar för olika tidsperioder och så vidare. Dessa berusande dagar är förbi. Du missade memot för hur man gör nuförtiden. Om jag spydde på någon nu tvivlar jag på att det skulle sluta med att vi går på mysbrunsch dagen efter. Jag skulle förmodligen bara gripas av polisen.

VAD I HELIGA MODER MARIAS NAMN ÄR "FLÖRTA"?
Seriöst. Vad fan är det? Är det precis som att snacka, fast du har handen förföriskt kupad vid den andras öra och viskar någon slags hemlig kod som låser upp byxorna? Tar ödmjukt emot svar (och telefonnummer) via vykort, tack på förhand.

DU BÖRJAR KALLA ATT GÅ UT FÖR ATT "TA EN SVÄNGOM PÅ DANSGOLVET"
Vem är du?

DU "TAR EN SVÄNGOM PÅ DANSGOLVET" MEN DU DANSAR INTE ENS MED NÅGON
Jag går ut. Jag går ju faktiskt ut. Men sen när jag väl är där snackar jag inte med nån. I stället är jag den där personen som står i hörnet på klubben med en GT och stirrar på alla som dansar och sen tillbaka ner i mobilen och hoppas att nån ska finna det tillräckligt lockande för att börja prata med mig. Jag är du.

DEN YNGRE GENERATIONEN PRATAR ETT ANNAT SPRÅK
Nyligen på en bar stod jag bredvid en snygg person som var kanske nio år yngre än jag och jag kände mig som Stephen Hawking som tänkte på universums mysterier: Jag kunde se alla beståndsdelar, förstå alla teorier, men djupt inom mig hade jag ingen jävla aning om vad som hände.

Titta djupt inom dig och överväg noga: "Vill jag att den här personen ska slösa bort sina bästa år så som jag slösat bort mina egna? Vill jag verkligen försöka förstå mig på deras värld av YouTube-kändisar och emojisar? Är det ens möjligt för mig att fortfarande ladda ner Snapchat?" Det är det inte, och du kommer aldrig utveckla ett generationsöverskridande lingua franca genom vilket du kan få haff. Unga i dag går helt enkelt inte att förstå sig på.

BÄSTA VÄNNER FÖR ALLTID, VISST?
Ett par av mina vänner är fortfarande polare trots att den ena spydde varm och frätande galla in i den andras mun på O'Learys dansgolv. Seriöst. Skaffa några bra vänner. Det är så jävla skönt att ha. De kommer kunna dra din ledsna röv upp ur ångestgropen bara genom att lämna pruttar i din röstbrevlåda.

DU MÅSTE ACCEPTERA ATT DU ÄR TJOCKARE, SVETTIGARE OCH MINDRE KUL ÄN VAD DU BRUKADE VARA
Du är i mitten av 20-årsåldern. Du är singel. Att duscha är är inte längre valfritt. Din drömdejt är att spela Super Smash Bros ensam på din soffa. Dina tröjor har börjat strama åt. Dina jeans är för breda. Mer än sex glas på en veckodag så blir jobbtoan nästa dag Bajsmageddon. Folk säger att det suger att bli gammal, men det finns faktiskt också några positiva nya saker som kommer med det.

Att vara i ett bra förhållande är perfekt för att de här konstiga men bekväma rutinerna ska utvecklas – med andra ord, perfekt för dig att bli äldre med – och när förhållandet imploderar kommer du sakna det. Istället finner du dig i en värld som bryr sig allt mindre om dig för varje dag som går. Om du är ett tråkigt 21-årigt kukhuvud finns det åtminstone en möjlighet att du kommer vara ett intressant icke-kukhuvud en vacker dag. Om du är ett tråkigt 26-årigt kukhuvud – och den enda punkten på dagens agenda är att försöka få fler Twitterföljare än Paolo Roberto – kommer folk bara anta att du aldrig kommer upphöra att vara ett kukhuvud.

Förhållanden är underbara, men de raserar även delar hos dig som är nödvändiga för att kunna fungera i singelvärlden. Det viktigaste rådet jag kan ge är: bygg upp de här delarna hos dig själv igen om du vill ha hopp om att kunna bekräfta din status som ett av livets icke-kukhuvuden.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i december 2014.

David Whelan finns på Twitter.