FYI.

This story is over 5 years old.

pride

Hbtq-personer om när Pride kom till Sverige

"Många tror ju att Pride är överspelat och 'ni har samma rättigheter' och allting så, men så är det ju inte."
Foto: Hampus Andersson

Stockholm Pride hölls förra veckan för tjugonde året i rad. I vanlig ordning avslutades veckan på lördagen med en final i form av Pride-paraden. Runt 45 000 personer var med i paraden som lockade uppskattningsvis en halv miljon åskådare.

Organiserad aktivism för hbtq-personers rättigheter i Sverige har pågått sedan 1970-talet. Den första Pride-demonstrationen arrangerades i Örebro 1971. Sex år senare instiftades frigörelsedagen som senare blev frigörelseveckan 1979 som bytte namn till homoveckan. 1995 kom Malmö Pride igång och 1998 var Stockholm värdstad för Europride vilket blev starten för Stockholm Pride.

Annons

Sedan starten har hbtq-rörelsen nått en del framgångar i sitt arbete för acceptans och lika rättigheter. Vi mötte några personer med erfarenhet av kampen för att höra om livet innan Pride och vad de har för tankar om Prides framtid.

Britt-Marie, 63

VICE: Minns du hur attityderna var mot hbtq-personer i Sverige innan Pride blev stort?
Britt-Marie: Det var nog rätt hatiskt och man ville inte ta i det, inte höra talas om det, lite "det som inte syns det finns inte", lite klappjakt, mycket misshandel. Just de här fördomarna mot människor som är hbtq har ju funnits sedan jag var liten och jag är som sagt 63.

Jag har personligen alltid varit engagerad sedan jag kommer ihåg att jag började förstå saker, överhuvudtaget människor som var utanför eller inte accepterade för vilka de är, svarta i USA till exempel. Det har varit väldigt sorgligt.

Har Priderörelsen haft någon betydelse för dig personligen?
Det känns i mitt hjärta och just att det är så otroligt mycket folk som står och tittar som är med. Fler och fler människor blir mindre fördomsfulla och accepterar människor för att vi är som vi är.

Vad hoppas du att Pride blir i framtiden?
Det är en jättesvår fråga, men jag hoppas att det pågår hela tiden och blir större och större.

Jean-Pierre Barda, 52

Hur tycker du att attityden mot hbtq-personer var innan Pride kom till Sverige?
Jean-Pierre: Det har ju hänt otroligt mycket de senaste tio till 15 åren. Rörelsen var i början kanske mer fokuserad på homosexuella killar och tjejer, sen har man tittat närmare på resten av hbtq-familjen. Vi har jobb kvar att göra, i dag är det transpersonerna som är längst ner i hierarkin som fortfarande är utsatta, även inom våra falanger.

Annons

Hur minns du frigörelseveckan?
Frigörelsetåget kändes mer politiskt. Jag bor i Israel, i Tel Aviv, just nu och där har jag varit med i Pride Tel Aviv och i Pride Jerusalem och det är lite som Pride och frigörelsetåget: Tel Aviv är Pride och Jerusalem är frigörelsetåget, det är mera marsch och politik.


Läs också:


Vad har Pride betytt för dig?
Det är svårt att säga hur mycket eller hur lite. Jag har ju levt i min tillvaro och varit ganska bortskämd eftersom jag som artist varit öppen och använt mig av min sexuella identitet i mitt jobb och mest bemöts positivt och kärleksfullt. Vad som är viktigt tror jag med hbtq-rörelsen är att den ger ringar i resten av samhället och påverkar andra grupper. Det handlar egentligen inte bara om hbtq-frågor utan om sociala och mänskliga rättigheter och frågor och de lyfts fram av den här rörelsen och det främjar ju andra rörelser också.

Vad tror du om framtiden för Pride?
Redan i dag är det många som säger saker som "behöver vi verkligen Pride i dag?". Tyvärr som det ser ut i dag och säkerligen framåt också, kommer konflikter alltid att finnas. Jag tror att vi alltid kommer att ha frågor för det är en ständig, pågående process. Vi kan inte luta oss tillbaka för rätt var det är så vänder det. I dag finns till exempel koncentrationsläger i Tjetjenien, där man systematiskt går på homosexuella, misshandlar, dödar.

Kristoffer, 47

Vad minns du av attityderna mot hbtq-personer innan Pride?
Kristoffer: Jag är uppvuxen på 70- och 80-talet och kom ut i början på 90-talet på allvar. Då var det en helt annan sak. Dagens ungdomar växer upp med internet och media. Vi var ju hänvisade till kontaktannonser och mer smusslande. Det var inte lika öppet som i dag.

Annons

Jag minns en väldigt tidig frigörelseparad under frigörelseveckan som var Prides föregångare: En helt underbar tillställning, det var 50-80 personer i demonstrationståg på Hamngatan utanför NK [i Stockholm]. Jag var där av en slump och mötte dem och tänkte, Fan vad häftigt! Och det var ju de riktiga aktivisterna, det var RFSL-aktivister som verkligen hade sin frigörelsevecka. Sen har det växt till det här i dag.


Relaterat:


Vad har Pride betytt för dig sen du kom ut på 90-talet?
För min del har det varit ett andningshål. Jag har alltid haft väldigt bra stöttande familj och vänner. Jag har aldrig egentlig mött några hårda ord och motgångar, så jag har väl varit lyckligt lottad, men ändå har Pride alltid varit ett andningshål. Det har varit ett tillfälle när man fått vara sig själv och träffa andra.

Jag var engagerad i Stockholm Pride-föreningen som volontär i nästan tio år och drog mitt strå i stacken där och man har ju märkt vilken otrolig skillnad det är, i dag är det mycket mer. Det var ju inte alls så kommersiellt då, vi hade ju vissa dryckessponsorer och så, men i dag står ju spelbolagen i kö för att sponsra Pride.

När jag jobbade som volontär var det fantastiskt – umgänget och den här gemenskapen som det gav. Så Pride för mig är väldigt mycket gemenskap med communityt, och alla i communityt, det är sån otrolig bredd.

Vad tror du om Pride i framtiden? Vad behöver rörelsen göra eller vad blir rollen för Pride?
Helt klart ser vi ju om man tittar på omvärlden att Pride behövs. Många tror ju att Pride är överspelat och "ni har samma rättigheter" och allting så, men så är det ju inte. Titta i vår omvärld, det håller på och svänger tillbaka till ett hårdare klimat i vissa delar av världen. Vi måste stå upp och försvara våra rättigheter, även om vi har kommit väldigt långt. Jag tror att Pride fortfarande har en väldigt stark framtid för att markera allas lika värde.

Annons

Pam, 47

Vad minns du av hur attityden var mot hbtq-personer innan Pride kom till Sverige?
Pam: Det är mycket bättre i dag än vad det var förut. Det var tuffare förr, man var tvungen att gömma sig och man fick mycket kritik. Vi är väldigt glada att det är så bra i Sverige men också att Europa har blivit mer öppet. Det betyder mycket.

Vad tycker du är det viktigaste Pride åstadkommer?
Att alla ska komma ut, utan fördomsfullt hat och stigmatisering och sånt. Vi ska vara lika mycket värda som alla andra, det ska inte vara något konstigt utan det ska vara naturligt. Alla Pride-år har varit väldigt härliga.

Vad känner du att Pride kommer ha för uppgift i framtiden?
Jag hoppas att det rullar på och att det inte blir sämre, utan att utvecklingen går framåt. Pride kan hjälpa till att främja respekten för hbtq-personer, och ärligheten, sanningen, att vi inte ska behöva dölja oss eller någonting annan. Att vi kan själva kan vara öppna.

Theo Hagman Rogowski finns på Twitter och Hampus Andersson finns på Instagram.

Mer från VICE:

Transpersoner från olika länder berättar om sin transition

Berättelsen om Queerhana, Tel Avivs första hbtq-rave

Vad det innebär att leva som asexuell