Viktiga saker du lär dig om livet av ditt vidriga butiksjobb

De flesta har vid något tillfälle jobbat i butik, eftersom alla någon gång i livet har behövt pengar och det är ett relativt simpelt sätt att tjäna dem. Kanske har du jobbat hos din mammas kompis och sålt handväskor (fancy), en leksaksaffär (ew) eller ett Weekday om du var cool och snygg (jag).

Oavsett var du jobbat var det nästan garanterat under en period av ditt liv då du var som vackrast, lyckligast och mest bekymmerslös – bortsett från timmarna när du lag bakis på golvet bakom kassan och grät såklart.

För de flesta är ett butiksjobb inget man drömmer om att ha. Ingen tar ett butiksjobb för att man faktiskt vill hjälpa en 14-åring att hitta sin första festklänning. Ingen tar ett butiksjobb för att man drömmer om att bli typ skiftledare på Ikea.

Så varför tar man ett butiksjobb? Eftersom man kan sluta i princip när som helst och behöver oftast noll förkunskaper. Eller så började man jobba på ett ställe som tonåring och bara fastnade där – ena sekunden lämnar du nervöst fram ditt katastrofala cv till nån i kassan på Akademibokhandeln, och plötsligt har det gått åtta år och du är den enda personen över 25 i ditt "team".

Men sanningen är att det faktiskt är helt okej att jobba i butik. Att inventera på Urban Outfitters kanske inte är lika glammigt som att stå och mixa drinkar bakom en bardisk, men samtidigt riskerar man inte att bli lowkey-alkoholist och att vid 38 års ålder inte ha något mer än en gitarr i bagaget som tack för de senaste 20 åren av hårt arbete. Och egentligen kan man inte riktigt säga att man vet vad livet är förrän man stått i ett omklädningsrum och spytt av halsbränna medan man patetiskt står och sprejar speglarna med fönstersprej.

Här är alla andra viktiga saker du bara kan lära dig av att jobba i butik.

Omg det är en dörr bakom den där spegeln! Omg jag kan lära mig vika tröjor på ett sätt som gör folk rädda för att prova dem! Omg det här golvet måste moppas två fucking gånger om dagen och av någon anledning är det alltid jag som får göra det… Jag hatar dig, Helena.

Okej, så det känns bara spännande ett litet tag. Typ max 3,5 timme. Efter att du lärt dig hur viktigt det tydligen är att rätt plagg sitter på rätt galge i rätt ordning på rätt klädställning, eller efter du behövt berätta för någon för 20:e gången att nej, Biebers nya album kommer på onsdag, kommer du aldrig se på shopping på samma sätt någonsin igen. Eller så kommer du aldrig kunna shoppa igen för att du fått PTSD av spellistan som går på reapeat i butiken och om du är 20 meter ifrån ett köpcentrum får du en panikattack.

En viktig milstolpe i ett butiksjobb är att komma till den punkt då man börjar stjäla så sjukt mycket grejer. I början känns det läskigt, men efter några månader kommer du ha fått med dig så mycket saker hem att du inte längre behöver spendera pengar när du måste ge dina kompisar födelsedagspresenter (leggings åt alla!).

Att stjäla grejer från lager är lätt; råka tappa nånting du vill ha bakom en stor hög och låt den ligga där i en vecka, sen är det bara att sätta på dig den under vad du nu har på dig och smuggla ut den. Det negativa med det här är att det kommer sluta med att du har en råttkung av ihoptrasslade grejer på ditt golv som du kommer behöva få hjälp att bli befriad ur när polisen till slut kommer och knackar på för att du tagit med dig ett helt jävla lager hem under loppet av två veckor.

Även om du är inne på ditt andra eller tredje butiksjobb kommer du förmodligen fortfarande ha drömmar i livet, även om de drömmarna suger. Men det kommer verka som att vissa du jobbar med inte har några drömmar överhuvudtaget. Du kommer sent varje dag, har i nio fall av tio lökringar och har redan under första veckan fått två "allvarliga varningar" från din chef, medan dessa människor av outgrundliga skäl alltid är rena, kommer i tid, är artiga och skrattar högt åt allt du säger.

De här personerna är basic, och du kommer känna dig avundsjuk på dem minst en gång i veckan. De kanske kommer försöka övertyga dig att det här jobbet bara är tillfälligt för dem eftersom de gör en jättesuperviktig masterutbildning i konstterapi. En endaste gång kommer de gråta ut och berätta där bråket de hade med sin partner, men resten av tiden svassar de fram och ler det där påklistrade leendet som bara någon som aldrig riktigt kommer förstå sig på sann kärlek eller smärta kan klistra på.

Butiksjobb presenterar alla med en viss problematik: kom antingen sent varje dag, ha konstant lökringar och få sparken inom ett år, eller gör bra ifrån dig, stå alltid bakom kassan och småprata med alla kunder, vidrör deras svettiga sedlar och ta hand om deras gnälliga reklamationer.

"Hej, här är en stor plastrektangel med en siffra på. Nästa!" Upphöjt i tre miljoner samt multiplicerat med döden. Folk lämnar på riktigt allt från bajs till tamponger i båsen, och det kommer vara du som får städa upp skiten.

Att vara instängd bland människor med ungefär lika mycket personlighet som dammet som samlas i en dammsugarpåse kommer leda till att du blint söker efter mänsklig kontakt på en nivå djupare än: "Nej, du får inte lämna tillbaka den här och hur fan fick du ens den där fläcken?" Och det här kan innebära att du säger ja till att gå och dricka öl på O'Learys med den enda kunden som bett om ditt nummer den månaden

En kompis till mig gick en gång på en ofattbart dålig dejt med en snubbe som jobbade i samma butik som henne. Han föreslog Pizza Hut, vilket var ett bra drag tbh för det var en sån som hade en glass-station, men väl framme på "restaurangen" satte han på sig hörlurar, spelade en låt på sin mobil och beställde ett glas varmt vatten som han blandade ner i sin medtagna proteinshake. Vi kommer aldrig få reda på vad det var han lyssnade på, men jag har kommit fram till att det troligtvis var Usher. Bortsett från dejtandet kommer du fyllehångla med åtminstone en av grottmänniskorna på lagret som kommer fortsätta sms:a dig på din födelsedag de kommande elva åren.

Eftersom de i sin tur hatar dig, eftersom de hatar att shoppa och eftersom de hatar att prova kläder som ändå är hemska, men de känner sig tvingade att komma hit två gånger i veckan, för om de inte gör det känner de sig fula och otrendiga och för evigt singlar och så vidare.

Det är faktiskt ganska ovanligt att man lägger märke till människan bakom kunden, eftersom alla är så otroligt förutsägbara att de slutändan blir ett enda långt sludder av "ehhhhhhhhfinnsdennaiXXL" eller "hmmmmmmliteförsmå". Det innebär att när du går in på Åhléns och känner att alla anställda tittar på dig som om du är en snattare är det bara du som panikar – de bryr sig inte ett endaste litet dugg om dig. Den enda gången jag faktiskt tittade på en person och såg nånting mer än en vag potential till provision var om personen var känd, OTROLIGT snäll mot mig, eller om personen var riktigt het.

Hur som helst, vad jag egentligen menar när jag säger "Vi har tyvärr inte den i XXL" är att jag inte pallar gå och kolla på lagret efter din storlek för den fruktansvärt fula koftan.

Efter att ha tillbringat hundratals timmar ute på golvet för att välkomna/ignorera kunder och lära dig alla låttexter till Dua Lipas senaste skiva, då finns det egentligen inget mer att göra än räkna ner sekunderna till att ditt pass är över.

Du kommer snabbt lära dig att dela upp ditt skift i godtyckliga sektioner för att få tiden att gå fortare, och kort därefter kommer du börja kategorisera varje sektion efter hur mycket pengar du tjänat under dem. "Okej, jag gömde mig precis på toan och tjänade 45 spänn under den tiden, det är typ en Frapino på Espresso House.' Eller: "Okej, nu har jag köpt min Frapino så jag kanske borde försöka sälja nåt så jag kan tjäna den där provisionen jag förlorat nu."

Och dina föräldrar kommer bli så lättade av att du äntligen börjar fundera på ett vuxetjobb. Till slut kommer du få ett vick på ett produktionsbolag där du lägger 60 procent av din inkomst på kokain, blir sexuellt trakasserad av din chef och börjar dejta den (nu nyktra) 38-åriga musikern som är på väg att få ett återfall men samtidigt blivit signad av ett stort skivbolag. Du har tagit examen från ett skitställe bara för att börja på nästa – stort grattis! Din familj är så stolt över dig.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i juli 2015