Annons
HBTQ

Queerpersoner beskriver sin första gång på gayklubb

"Jag insåg att det var så här frihet såg ut."

av VICE Staff
2018 03 29, 9:13am

Det är inte ovanligt att gaybaren eller gayklubben där man bor är den enda platsen där man kan festa som queerperson utan rädsla för att bli dömd, eller hotad bara på grund av att man är sig själv. Men samtidigt kan tanken på att gå på en gayklubb för första gången vara skrämmande för unga hbtq-personer, speciellt för någon som precis börjat utforska sin sexualitet.

För att ta reda på hur den här upplevelsen varit olika för personer runt om i Europa pratade vi med sex queerpersoner från olika länder och bad dem beskriva sin allra första gång på en gayklubb.

Claudia Rubio Sasaki, 26, Madrid

clau
Foto med tillstånd av Claudia

"Det var någon gång runt 2009. Jag hade nyligen kommit ut, så mina närmaste vänner och jag bestämde oss för att gå ut i Madrids gaydistrikt, Chueca. Jag ville bara njuta av att vara där med mina vänner och gå från bar till bar, så jag var inte inställd på att jag skulle träffa någon. Vissa av barerna var fulla med kvinnor, andra med män. På de senare blev vi behandlade som drottningar för att vi var de enda kvinnorna där. Jag var inte beredd på att jag skulle känna mig så trygg i ett tvåvåningshus fullt med hunkiga män.

Men jag hade som mest kul på de lesbiska klubbarna vi gick på. Jag kände mig fri där, det var som om vi alla delade en hemlighet som ingen annan kände till. Jag kunde vara mig själv och behövde inte oroa mig över vad andra skulle tycka om jag kysste en tjej. Det fanns en känsla av respekt och trygghet som jag aldrig känt på klubbar för straighta. Och det var även ett plus i kanten att jag inte behövde se hur vidrigt vissa straighta killar behandlar kvinnor.

Här i Madrid blir det bättre och bättre. På de flesta ställena nuförtiden bryr sig inte folk om man är gay, för alla är för upptagna med att ha kul. Eller kanske det bara är att min attityd ändrats och att jag slutat bry mig om homofobiska idioter."

– Berättat för Laura Muriel



Jérémy Choukroun, 28, Paris

Foto med tillstånd av Jérémy

"Det var nyårsafton 2006. Jag var 17 och hängde med två kompisar när en annan kompis föreslog att vi skulle mötas upp på Station des Artisted, en gaybar i min hemstad Pau i sydvästra Frankrike. Då hade jag redan kommit ut till mina vänner och kände mig som en del av hbtq-kulturen, men jag hade aldrig varit på en gaybar. Så jag bestämde mig av ren nyfikenhet att det var dags att testa det.

Först gick det inte riktigt alls som jag planerat. Nästan så fort jag gick in kände jag mig rädd och skamsen – jag fick nästan skuldkänslor. Tänk om någon ser mig här? tänkte jag oroligt. Jag köpte något att dricka och tittade mig omkring i hopp om att jag skulle hitta nån som verkade lite nervös som jag. Men de flesta där var i 30- och 40-årsåldern och verkade rätt bekväma.

Men jag blev påverkad av stämningen där, och inom kort klickade min kompisgrupp verkligen med en annan grupp människor. En av dem gick hem tillsammans med min bästa kompis, och det slutade med att de dejtade i tre år. Jag antar att den kvällen känns så speciell, till och med idag, på grund av hur snabbt och radikalt mitt perspektiv förändrades. Jag kom dit och kände att jag gjorde nånting som var fel, men det slutade med att jag hade en jättebra kväll med mina nya vänner."

– Berättat för Barthelemy Gaillard

Dana Zorić, 21, Belgrad

Foto med tillstånd av Dana

"Första gången jag var på en gayklubb var jag 14 år gammal. Den låg i centrala Belgrad och hette Apartman, och jag gick dit tillsammans med mina vänner. Jag minns att jag dansade till Justin Timberlakes "Let Me Talk to You" och tänkte på hur fantastiskt det var att gå ut på en plats som faktiskt spelade musik jag tyckte om, till skillnad från de flesta straighta barerna i stan. Det jag älskade mest var stämningen på Apartman – alla dansade, ingen var otrevlig, det var inga posörer och inga som gav en fula blickar. Jag minns att jag såg en snubbe som hade på sig en nättröja och att jag tänkte, Fan, jag önskar jag var så modig. Det kändes som en magisk plats.

Jag träffade ingen speciell den kvällen, men jag hånglade med en tjej i ett hörn. Vi gick från klubben vid sex på morognen. Jag sov över hos min kompis och vi skolkade den dagen, vilket såklart kändes spännande. Hela den upplevelsen blev så mycket bättre än vad jag hade kunnat ana. Efter den natten blev gayklubbar som mitt andra hem."

– Berättat för Ana Jakšić

Bo Hanna, 23, Amsterdam

Foto: Ewout Lowie

"Första gången jag gick på en gaybar var i Venlo, en liten stad i sydöstra Nederländerna. Jag var 16 och hade precis kommit ut, och en lesbisk vän till mig ville prova gå till det stället. Jag var supernervös innan, och när vi väl kom dit blev det faktiskt lite av en mardröm.

Först blev jag bombarderad med kommentarer och frågor om min etnicitet, vilket fick mig att känna mig fetischiserad. Och varken min vän eller jag hade insett att det var Britney Spears-tema den kvällen, och jag minns att någon kom fram till mig och ville veta varför jag inte hade på mig en Britneytröja. En stund senare började en äldre man ta på min rumpa från ingenstans. Hela grejen fick mig att känna mig så obekväm, så jag gick hem efter tio minuter och lovade mig själv att jag aldrig skulle gå på gayklubb igen.

När jag hade fyllt 19 började jag bli nyfiken igen. Jag hade hört talas om Berghain, så jag liftade spontant till Berlin. När jag kom till klubben kände jag mig direkt obekväm – jag var inte van vid att se så mycket fetischkläder och så många nakna människor som dansade. Men ingen verkade bry sig, så jag insåg att det var så här frihet såg ut. Min kristna pappa hade inte accepterat att jag var homosexuell, så det hade alltid varit en osäkerhet hos mig. Men på Berghain kände jag mig säker i mig själv. Jag insåg att det var coolt att jag var så annorlunda från alla straighta barn som hade mobbat mig.

Jag gick runt där själv i flera timmar och dansade tills det blev morgon. Det förändrade hela mitt perspektiv – nuförtiden, var jag än är, ser jag gaybarer som min personliga ambassad, dit jag kan gå och känna mig trygg."

– Text av Bo Hanna



Robert, 36, Bukarest

Foto med tillstånd av Robert

"Den första gayklubben jag någonsin gick på hette Queens, vilket var ett välkänt ställe i centrala Bukarest. Jag hade försökt att gå till andra gayklubbar i stan flera gånger tidigare, men den kvällen på Queens var första gången jag faktiskt hade modet att gå in på en. Att gå på gayklubb i Rumänien 2002 var en rätt stor grej – det var bara några år efter att homosexualitet officiellt blivit avkriminaliserat här.

På sin höjd var det kanske 15 personer på dansgolvet den kvällen. Jag kommer fortfarande ihåg det grå marmorgolvet, de svarta barstolarna, bänkarna runt dansgolvet och den smala trappan som ledde ner till klubbens mörka och kalla källare, vilket på den tiden kändes som en metafor för att komma ut i Rumänien.

Jag hade gått ut och dansat på straighta klubbar i Bukarest många gånger tidigare utan att bry mig ett skit vad någon tyckte om mig. Jag ville bara ha kul, på samma sätt som mina straighta vänner vill det nuförtiden när de går med mig på en gayklubb. De har insett hur accepterande och fria gayklubbar kan vara – det är en slags frihet som jag verkligen uppskattar."

Berättat för Vlad Viski

Tucké Royale, 22, Berlin

Foto: Grey Hutton

"Min första gång var när jag var 18 och precis hade flyttat till Berlin. Bara efter några dagar av mitt nya liv i den här stora staden bestämde jag mig för att gå all in och klä upp mig i smoking och en fin hatt och dra till den legendariska gayklubben Schwuz.

Först stod jag bara och hängde på egen hand, drack min öl och kände mig lite obekväm. Men efter ett tag kom ett par drag queens fram till mig och började småprata med mig smuttandes på bubbel. De märkte nog hur nervös jag var och gick upp till mig för att försöka lugna mitt bultande hjärta.

Klockan sju på morgonen var jag så pass varm i kläderna att jag rökt mig igenom två paket cigg. Jag var sist ut att lämna klubben."

Berättat för Thomas Vorreyer