Rasist eller Sverigevän: spelar det någon roll vilket ord du använder?

Ordet "rasist" har så rutten klang att till och med de som säger rasistiska saker vill slippa höra det. I augusti publicerade vi en video från en demonstration i Stockholm där människor skanderade "Inga afghaner på våra gator" och "Ut med packet".

Först beskrevs de medverkande som rasister, men läsare kommenterade att de inte var det. Texten korrigerades med ett tillägg i vilket vi skrev att även "nationalister och människor som identifierar sig som 'Sverigevänner'" hade medverkat i demonstrationen.

Men vissa tyckte fortfarande att epiteten var missvisande: "'Nationalister'. Jag skulle vilja påstå att det är vanliga hederliga svenska skattebetalare som har tröttnat på en skandalöst usel migrationspolitik. Så otroligt uselt av VICE att försöka stämpla dessa människor som någonting annat," skrev en kommentator.

Eufemismer som "sanningssägare" eller "vanliga hederliga svenska skattebetalare" för att benämna rasister är exempel på vad William Lutz kallade "doublespeak" – språk som får det negativa att framstå som positivt, som undviker ansvar och döljer någots riktiga mening och avsikt.

Relaterat: VICE News video om demonstrationen i Charlottesville

Inom lingvistiken finns en etablerad uppfattning att sådana ord inte påverkar folks attityder särskilt mycket. "Det är en sjuhelvetes stor diskrepans mellan folkets tilltro till språkets magiska krafter att trolla med våra sinnen och det vetenskapliga stödet för att det är på det viset," berättar Mikael Parkvall, universitetslektor på Stockholms universitet, för mig över telefon.

"Ett bra exempel är hedersvåld, hedersmord, hedersförtryck. Ibland kommer det förslag på att det borde heta något annat. 'Vi förskönar det genom att kalla det heder, det är ju något positivt.' Hade du frågat folk för 20 år sedan om 'heder' är ett positivt eller negativt ord hade du förmodligen fått många svar att det är positivt," säger Parkvall. "I dag, tror jag, [att] ganska många skulle få taskiga vibbar av ordet 'heder' just på grund av att det används i de här sammanhangen. Ordets betydelse förändras när vi fattar vad hedersmord är."

Han fortsätter: "Medan många verkar förutsätta att ett ords betydelse är konstant, och styr folks tänkande, tror jag man kommer sanningen närmare om man säger att det är just folks tänkande som förändrar ordets betydelse."

Det här påminner om något som hände i USA förra året. När Donald Trump brutaliserade den amerikanska valrörelsen som en elak dinosaurie plöjde han vägen för "alt-right"-rörelsen. "Alt-right" består huvudsakligen av vita män som tycker att vita män har mer rätt till USA än någon annan, och Trumps regering sägs ha nära band till rörelsen. De sprider sina budskap med rasistisk humor, men hävdar att uttryck som kan verka rasistiska inte är det, utan provocerande skämt eller överdrifter för att skapa reaktioner.

Några veckor efter Trumps valseger höll rörelsens påstådde upphovsman, Richard Spencer, tal på ett "alt-right"-möte. "Hail Trump! Hail our people! Hail our victory!" skrek Spencer. Åhörarna svarade med att heila. Spencer sa senare till NBC News, i enlighet med "alt-rights" etos, att det gjordes i en anda av ironi och överdrift.

Det nazistiska utspelet gjorde många engelskspråkiga medier – som exempelvis the Guardian, CNN och Washington Post – försiktiga med beteckningen "alt-right". Den stilbildande nyhetsbyrån Associated Press (AP) använder inte beteckningen utan att beskriva "alt-right" som en konservativ rörelse som blandar rasism, vit nationalism och populism. De varnar för att ordet eventuellt är en pr-konstruktion för att dölja anhängarnas egentliga åsikter och göra dem mer acceptabla för allmänheten. "Förr har vi kallat sådana åsikter rasistiska, nynazistiska eller vit makt," skriver de på sin hemsida.

Att "alt-right" (eller "alternativhögern" som rörelsen kallar sig i Sverige) nu är synonymt med nynazism är helt i linje med språk brukar fungera. Nya beteckningar gör inte obehagliga fenomen mysiga, enligt Parkvall. "Om det nu har en [positiv] effekt är den kortvarig," säger han.

"Låt oss anta att du är en ond människa, så du börjar skriva om Nordiska motståndsrörelsen som 'Sverigevänner' i alla dina artiklar. Då är det möjligt att jag innan jag har fattat att 'Sverigevän' betyder nasse kanske under en kort tid tror att det är någon som gillar granskogar, lingontuvor och Allsång på Skansen. Har jag något innanför pannbenet kommer det dröja ungefär tre artiklar innan jag har genomskådat det och uppdaterar mitt mentala lexikon – Sverigevänner = nassar."

I Sverige är vi inte så snabba med att kalla folk rasister. Facebookgruppen "Stå upp för Sverige" som organiserade motdemonstrationen i Stockholm i augusti är övergödslad med rasistiska kommentarer. Ändå kunde inte jag hitta en enda artikel förutom den som VICE publicerade där man beskrev gruppen eller tillställningen som rasistisk, man noterade bara att rasism förekommit. Men det verkar inte spela någon roll. Den största skillnaden du åstadkommer med att använda ett rasistiskt i stället för ett politiskt korrekt ord är hur andra människor ser på dig. Så säg 'Sverigevän', säg 'rasse', säg vad fan du vill. Eufemismerna kommer inte leda till en rasistisk revolution.

Theo Hagman Rogowski finns på Twitter och Michaela Rosengren finns på Instagram