LSD-veteraner om vad man ska tänka på när man tar syra

Den här artikeln är en del av Trippa tryggt, en artikelserie från VICE om droger och skademinimering. Läs mer här.

Att ta syra kan vara en underbar och lärorik upplevelse, men det kan också vara rent ut sagt traumatiserande. LSD:s effekter kan variera och beror ofta på miljön man är i, ens psykiska tillstånd och vilket humör man är på när man tar det. Eftersom en tripp kan vara så annorlunda från person till person undrade jag om det finns någon gemensam nämnare, och finns det saker med upplevelsen som man först börjar förstå när man tagit det i olika sinnestillstånd, sporadiskt, i väldigt många år?

Jag hörde av mig till tre gamla LSD-veteraner och bad dem berätta om sina upplevelser, för att få lära mig om hur ens världssyn kan förändras av att ta drogen i olika skeden av ens liv.

Disclaimer: Ingen av de intervjuade är experter på hälsa. För specifika skademinimeringstips, klicka här.

VICE: Hej, Peter, hur var din allra första tripp?

Peter Ingemann: Förmodligen inte så annorlunda från de flestas första erfarenhet av LSD. Det var lite som att sätta på sig ett par nya glasögon. Fysiska objekt började skifta i storlek och form, och man börjar tänka annorlunda om saker och ting. Det är svårt att beskriva för någon som inte tagit det själv.

Hur har LSD påverkat ditt liv?
Jag brukar alltid säga till folk att LSD tillåter en att tillfälligt prova på hur det känns att tappa förståndet. Man kan jämföra det lite med hur en hunds luktsinne fungerar. Precis som med många andra djur har hundar ett väldigt välutvecklat luktsinne, till skillnad från människor. Om en hunds luktsinne är storleken av en fotbollsplan är en människan luktsinne lika stort som ett frimärke. Med det i åtanke är det omöjligt att helt och hållet kunna föreställa sig hur de upplever världen genom det sinnet. LSD är lite samma sak. Det tillåter en att se en skymt av en värld som är mycket större än ens egen.

Jag tycker att syra gör en ödmjuk och får en att acceptera det faktum att verkligheten inte alltid är som den verkar. Samtidigt är det viktigt att minnas att vardagslivet är tufft, och dina problem kommer inte lösas bara för du tar LSD.

Vad skulle du säga till en ung person som övervägar att experimentera med psykedeliska droger?
Mitt råd är rätt simpelt: ta inte droger för att fly från dina problem. Om du funderar på att ta det, gör det bara för att förstärka upplevelser som redan är bra. Jag tycker egentligen att allt som stimulerar en – sprit, droger, rökning, sex – kan göra livet roligare, men man borde bara avnjuta dem om man kan vara nöjd utan dem. Om du känner att du hamnat i ett läge då du inte längre kan njuta av livet utan att ta droger behöver du söka hjälp.

Holger trippade första gången när han var 17 år gammal på Thylejren, Danmarks motsvarighet till Woodstock.

Första gången du tog syra var du på en festival?
Holger Christensen: Ja, jag var 17 år, och jag och några vänner var på Thylejren, vilket på den tiden bara var ett hippiekollektiv på Jylland. Vi visste att vi måste vara försiktiga, men alla omständigheter kändes perfekt, så vi testade det några gånger.

Minns du några specifika trippar du haft i ditt liv?
Javisst, det är två upplevelser jag alltid kommer minnas. En gång promenerade jag genom en skog och tittade upp mot träden, och det var något med hur vinden fick löven att svaja som fick mig att haja till – det kändes så otroligt bekant. Kort därefter insåg jag att det påminde mig om att titta upp på världen från barnvagnen när jag var liten. Det öppnade upp en del intressanta kanaler i mitt huvud.

Den andra gången jag aldrig kommer glömma var när det verkade som tiden upphörde att existera. Det enda som var kvar för mig var en slags rörelse genom rymden. Det är svårt att beskriva. Den upplevelsen gjorde mig intresserad av fysik, astronomi och kosmologi som jag studerat ända sen dess.

Skulle du säga att psykedeliska droger har spelat en stor roll i ditt liv?
Ja. När jag var yngre bodde jag med en vän i en liten lägenhet i Christianhavn i Köpenhamn, och vi hade övertalat varandra att det vi gjorde var att genomföra vetenskapliga studier på LSD:s effekter. Vi hoppades att vårt lilla experiment skulle hjälpa oss förstå oss själva bättre och göra oss bättre på att klara av vad det än var livet skulle kasta vår väg.

Den tiden gjorde mig till en mer bekymmerslös, spontan person. Innan jag testade det såg jag mig själv som en väldigt smart och samlad individ, redo att ta sig an världen. Men att trippa får en att inse att ens medvetande är extremt begränsad. Vi är väldigt närsynta i hur vi ser på världen i vardagen – vårt ego hindrar oss från att riktigt uppfatta verkligheten. Med LSD försvinner alla filter.

Om du skulle ge ett råd om LSD till ditt 17-åriga jag, vad skulle det vara?
Att som 17-åring är du för ung för det. Du behöver vara säker i dig själv innan du påbörjar den trippen. Och du borde endast göra det när du är omgiven av människor du tycker om och på en plats där du känner dig bekväm, för allt kommer förändras dramatiskt när du börjar trippa. Många tror att LSD bara handlar om att ta det lugnt och titta på tecknade serier, när det i själva verket är motsatsen. Det kan förändra dig på en djup nivå, genom att det tvingar dig att uppfatta verkligheten på ett helt annorlunda sätt.

Adam, som bad om att förbli anonym, var som ung med i Ungdomshuset i Köpenhamn – ett ökänt kollektiv för unga som ansåg sig vara del av den första danska punkvågen. Han har tagit LSD då och då sedan 80-talet.

VICE: Vad har LSD haft för roll i ditt liv?
Adam Anka: Att trippa har alltid känts som att placera en pusselbit som fattats inuti mitt huvud. Som ung kunde jag aldrig sitta still särskilt länge, jag kunde inte fokusera på nånting i mer än 20 sekunder, och jag visste inte riktigt hur man skulle bete sig runt andra människor. Jag blev relegerad från skola efter skola. Läkarna sa att jag var hyperaktiv, och det här var en tid då de flesta inte riktigt visste vad adhd var för något. När jag började experimentera med LSD kändes det plötsligt som att bitarna föll på plats. Jag lärde mig att kunna fokusera och kommunicera med andra.

Hur var din allra första gång?
Det här var på 80-talet. Jag hade några vänner som bodde i en gammal lada utanför stan med massa människor jag inte riktigt kände. En dag blev jag frågad av en jag hade gått i skolan med om jag ville hänga med dem där, och det var gången då jag första gången jag introducerades till LSD. Först var trippen inte så bra, för det enda jag kunde tänka på var alla skräckhistorier jag hade hört, typ om folk som hoppar från tak för att det hade fått dem att tro att de kunde flyga. Jag hade alltid de tankarna i bakhuvudet, så det var svårt för mig att verkligen släppa taget, men till slut gjorde jag det.

Personligen tror jag inte att LSD i sig har en negativ inverkan på ens psykiska hälsa. Men det kan definitivt föra upp till ytan personliga problem som man förträngt, eftersom det öppnar upp dörrarna till alla ens känslor utan att man riktigt kan stänga dem igen, inte ens om man vill det. Folk varnar en alltid om dåliga trippar, men enligt min åsikt kan de tripparna också lära en saker om en själv.

Vilket råd skulle du ge unga människor som vill experimentera med LSD?
Man ska aldrig ta syra regelbundet. Det har varit perioder i mitt liv då jag tog det rätt mycket, men även längre perioder då jag inte tog det alls. Och när man provar det för första gången, se till att du är utomhus, omgiven av naturen. Jag har många vänner som har fått problem av syra, så om du har problem med psykisk ohälsa, ta det inte. Om du bestämmer dig för att ta det i alla fall – var beredd att bemöta allt, syra har ingen barmhärtighet. Det är därför LSD har det ryktet det har, det är som en brutal ärlighet på en nivå som väldigt få människor faktiskt varit med om tidigare.