VICEhttps://www.vice.com/svRSS feed for https://www.vice.comsvTue, 18 Dec 2018 14:53:58 +0000<![CDATA[Folk vill ligga med Grinchen]]>https://www.vice.com/sv/article/8xpb7g/folk-vill-ligga-med-grinchenTue, 18 Dec 2018 14:53:58 +0000Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA.

Det är sedan länge vida känt att internet älskar att dagdrömma om att knulla med onda människoliknande varelser som Venom och clownen Pennywyse från filmen Det. Eftersom det är juletider har kåt-Twitter tagit en paus från övernaturliga mördare och är nu istället besatta av Grinches håriga gröna röv.

Det finns totalt tre filmer om Grinchen: det tecknade originalet från 1966, How the Grinch Stole Christmas, Jim Carreys otecknade remake från år 2000 och en animerad version som kom ut i år. Alla av dem är väl, eh, sexiga på sitt sätt enligt de som är kåta på Grinchen, men det verkar som att många tycker att framför allt Jim Carreys Grinch är extra het, inte minst på grund av sin röv:

Inte nog med att Grinchen har en stor röv, men som dessa personer på internet uttrycker det går det inte att förneka att Grinchen har en otrolig big dick energy.

Att beundra ett enormt, hårigt, hjärtlöst monsters fysik och personlighet är en sak. Men en del av de som har en grej för Grinchen har tagit snacket om hur sexig han är steget längre, genom att titta djupt inom sig själva för att försöka reda ut om de, när det kommer till kritan, faktiskt skulle ligga med honom.

För vissa är det inget snack om saken. Förvånansvärt många där ute är så pass säkra att de skulle knulla med Grinchen att de till och med skrivit hur sexakten skulle utspela sig, med poetisk detaljrikedom.

Intressant nog fortsätter det eskalera till den punkt då det visar sig att det finns en hel del där ute som rakt ut vill äta Grinchens röv, eller vice versa. En del av följande tweets är till och med skrivna långt innan den nuvarande Grinch-trenden verkligen tog fart.

Bland de mest passionerade Grinch-kåta där ute finns de som ser ett ligg med Grinchen som det nya normala. Om du inte vill knulla med grinchen, menar dessa, är det du som i själva verket är på fel sida av historien.

Det här fenomenet tillhör i grund och botten det av community av fans som har en fetisch för monster, så självklart har konstnärerna på Tumblr varit kvicka med att bringa sina fantasier till liv. Även med hemsidans nya porrförbud som blivit implementerat finns det många, eh, kreativa illustrationer som inte är helt oskyldiga.

Så! Nu är dags att du själv ställer dig en viktig fråga.

Skulle du ligga med Grinchen?

]]>
8xpb7gBeckett MufsonDrew SchwartzTwitterTumblrKulturBDEsociala medierSEXBig Dick Energygrinchenjulefridsexig grinch
<![CDATA[Tio frågor du alltid velat ställa en handmodell]]>https://www.vice.com/sv/article/wj3zbz/tio-fragor-du-alltid-velat-stalla-en-handmodellMon, 17 Dec 2018 16:26:18 +0000Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Indien.

Varje gång du ser en reklam för en hårdprodukt där en filmstjärna kastar sitt hår hit och dit och kameran plötsligt klipper till ett par händer som personen drar genom sitt hår – surprise! Då är faktiskt det inte kändisens egna händer man ser. Det är samma sak i reklamer för skönhetsprodukter när kändisar smörjer in sig med krämer, eller i reklamer för bebisar då man har närbilder på händer som badar ett barn. Så fort man behöver händer i en reklam eller filminspelning kallas en handmodell in för att rädda dagen.

"Åttio procent av alla modeller har inte bra händer, och de flesta filmstjärnorna har inte heller det", berättar den före detta handmodellen Natasha D'Souza från Mumbai. "När man säljer en produkt används alltid en handmodell. Ingen vill se fula händer." Fula händer, enligt D'Souza, leder till att åskådaren tänker "kort, tjock och utan manikyr".

För att ta reda på mer om det här speciella yrket pratade vi med Monika Mathew från Mangaluru i sydvästra Indien, som är högt eftertraktad inom handmodellbranschen. De senaste fyra åren har hon varit med i nästan 100 reklamkampanjer och en långfilm.

1543822934802-IMG-20181203-WA0014

Hur känns det när du får se slutresultatet? Är du så: "Hallå, där är min hand!"?
Jag tycker mest det är kul. Ofta är scenen över så snabbt att jag inte ens hinner reagera. Och om jag är bland folk och berättar att det var jag tror ingen på mig, och om de gör det börjar de ställa massa frågor. Jag tycker det inte är så kul att behöva förklara allt längre, så jag brukar inte säga det till människor.

Känns det konstigt att filmproducenterna bara vill ha med dig för dina händer?
Ibland på inspelningar frågar folk mig: "Varför går du inte på provspelningar för serier? Du har också ett så vackert ansikte." Jag svarar att jag är medveten om det, men jag fortsätter bara bli bokad för handjobb. Det känns konstigt. Liksom, vad kan man göra när folk som anställer dig bara finner en del av dig vacker? Jag försöker bygga upp ett portfolio med helkroppsbilder. Och på min Instagram har jag inte lagt ut så många bilder på mina händer. Det hjälper mig att få jobb.

Händer det att folk dm:ar dig om andra typer av handrelaterade jobb?
Det hände förut när mitt konto var öppet, till och med innan jag började lägga ut bilder från plåtningar. Killar skickar mig meddelanden om i princip vad som helst. Jag blockar dem bara. En gång skrev en kille som bodde i närheten av mig att han verkligen gillar mig och att om jag inte träffade honom skulle han ta livet av sig. Det var väldigt märkligt. Han var typ 15.

Vad har du studerat?
Under mitt första år på universitet bestämde jag mig för att hoppa av för att hjälpa till att ta hand om min familj. Men jag började nyligen plugga igen, jag går mitt andra år nu och pluggar ekonomi.

Fick du höra under din uppväxt att du hade fina händer?
Aldrig! Jag har tyvärr den hemska ovanan att jag biter på naglarna. Mina lärare och föräldrar brukade skälla på mig för det. Jag lyssnade på dem och lät naglarna växa ut på min vänsterhand men fortsatte bita på naglarna på högerhanden. Men när min vänsterhand började se fin ut lät jag naglarna på högerhanden växa ut också. Men inte ens då fick jag höra av någon att mina händer var fina.

Jag visste inte ens att man kunde jobba som handmodell. Allting hände rätt snabbt.

]]>
wj3zbzParthshri Arora Rituparna SomInstagramIndienMumbaimodeller10 frågorskönhethandmodellvice indien
<![CDATA[Paris lyxbutiker barrikaderar sig inför helgens protester]]>https://www.vice.com/sv/article/gy7mpj/paris-lyxbutiker-barrikaderar-sig-infor-helgens-protesterFri, 14 Dec 2018 15:36:27 +0000Den här artikeln publicerades först på VICE France

Det är något med gula västarna i Frankrike som sticker ut från de många, många gånger som franska massmobiliseringar tagit plats i Paris.

Traditionellt sett, tar stora demonstrationer i Paris plats i den östra delen av staden – där inte så många prylar är patinerade i rent guld. Men de senaste tre veckorna har tusentals demonstranter med breda krav på sociala reformer tagit till gatorna i västra delen av Paris, förmodligen för att de ska höras hem till områdes mest kända invånare: president Emmanuel Macron.

Förutom Élyséepalatset, Eifeltornet, och Triumfbågen är också västra Paris full av lyxbutiker som inte riktigt tagit in den revolutionära känslan.

Som svar på protesterna och för att undvika att behöva installera nya fönster varje vecka har de exklusiva butikerna nu satt up brädor över sina skyltfönster för att förbereda sig inför helgens upplopp, för att skydda deras varor från en rörelse som inte visar några tecken på att försvinna eller trappa ner.

Dagen innan de senaste protesterna, den 8 december, strosade fotografen Baptiste César runt i de västra delarna av Paris för att fånga de nya skyltfönstren hos lyxbutiker som Céline, Balmain och Kenzo.

Scrolla ner för att se fler av Baptiste Césars bilder.

1544451613800-vitrine-53
]]>gy7mpjVICE StaffLouis DabirBaptiste CésarParisFRANCEPhotosluxemagasingilets jaunesvitrines<![CDATA[Foton på folk som klär sig som sina bilar]]>https://www.vice.com/sv/article/mbyxvq/foton-paa-folk-som-klar-sig-som-sina-bilarFri, 14 Dec 2018 09:14:49 +0000Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA.

När den italienska fotografen Lucia Buricelli var på en roadtrip utanför New York i somras råkade hon köra förbi en bilshow. Hennes verk brukar alltid fokusera på fenomenet konsumism, så hon kände sig genast dragen till eventet, med alla bilägare som var så besatta av bilarnas utseende och hade gått till otroliga längder för att få dem att kännas mer personliga. Efteråt började hon leta upp fler liknande event att gå på, och hädanefter har hon gått på så många bilshower hon kunnat, för att få fram bilder som utforskar de känslomässiga band människor kan ha till sina bilar. Kortfattat kan man säga att Lucias fotografier är surrealistiska, konstiga och icke-linjära. I hennes pågående fotoserie American Muscle får vi se precis hur surrealistisk relationen kan vara mellan amerikaner och deras värdsliga ägodelar.

Scrolla ner för att se fler av Lucia Buricellis foton.

1544480419065-AmericanMuscle_23
]]>
mbyxvqElizabeth RenstromElizabeth RenstromAlex NorciausaamerikaFotoFotografibilarLucia Buricellibilshower
<![CDATA[Mannen som hjälper folk som säger att de blivit bortförda av aliens]]>https://www.vice.com/sv/article/9k7jy5/mannen-som-hjalper-folk-som-sager-att-de-blivit-bortforda-av-aliensThu, 13 Dec 2018 11:00:17 +0000Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Frankrike

Kliniska psykologen Nicolas Dumont pratar om fenomenet att bli bortförd av aliens som om han snackade om vädret. "Det är inte en hallucinatorisk upplevelse eller en andlig sådan", säger han. "Upplevelsen lämnar fysiska spår efter sig, och de som fallit offer får makalösa krafter, som förmågan att kunna hela eller klärvoajans."

Dumonts patienter menar att de varit med om ett bortförande – vissa av dem säger att de upplevt det flera gånger. Deras berättelser är så pass övertygande i sin detaljrikedom, berättar Dumont, att han är ganska säker på att någonting faktiskt måste ha hänt.

Dumont är inte den första psykologen som valt att specialisera sig på det här området. John Edward Mack, en Harvardprofessor och före detta psykiatriker, tillbringade större delen av sitt liv med att studera just det här fenomenet och tittade närmare på nästan 200 fall av människor som uppgett att de har blivit bortförda av aliens. 2003 sa han i en intervju: "När man pratar med en psykotisk person som berättar för en om något som tyder på en psykos, då får man känslan att det aldrig hände. Men i dessa fall är det inte alls på det viset. Dessa personer är friska. Ibland ifrågasätter de sig själva. Men de beskriver en upplevelse som är verklig och intensiv – någonting som gjorts mot deras kroppar."

För ett tag sen pratade jag med några av Dumonts patienter om deras upplevelser. Den här gången ville jag prata lite med psykologen om han tror att det går att avgöra huruvida någon faktiskt blivit bortförd eller inte och varför han är övertygad om att fler psykologer borde vara öppna för att tro på det övernaturliga.

VICE: Hej, Nicolas. Hur många patienter har du haft som menar att de blivit bortförda av aliens?
Nicolas Dumont: Först och främst, det är inte som om alla kommer in och säger 'jag blev bortförd av utomjordingar', men många av dem tror att det kan ha varit vad som hänt. Under de fyra år jag jobbat med det här har jag träffat ungefär 100 patienter, samtliga från Frankrike, som uppvisat tecken på att de blivit bortförda. Jag träffar fortfarande fem av dem regelbundet, flera år efter att de började komma till mig. En av dem, Sonia, har varit med om dessa typer av bortföranden sedan hon var liten.

Vad gör du när någon kommer till ditt kontor och berättar att hen blivit bortförd?
Det är två saker jag gör. Först och främst gör jag en diagnos. Jag vill förstå vem det är jag pratar med. En person är i grund och botten en väldigt precis personlighet och från en väldigt precis kultur. Personens kulturella kontext och hens sätt att förhålla sig till världen är grundläggande för mitt tillvägagångssätt. Sedan påbörjar jag utforskningsfasen tillsammans med patienten. Målet är att klarlägga vad hen är ute efter. En del vill förstå sig på vad som hänt, andra vill få ett slut på det, och många vill såklart få tanken att de blivit bortförda bekräftad. Många av dem ber mig om en hypotes, men det funkar inte alltid.



Vad för slags bevis kan få dig att tro på att en patient kan ha blivit bortförd?
Ofta får jag höra att de blivit väckta mitt i natten och märkt att de varit paralyserade. De har sett icke-mänskliga varelser runt sig, oavsett om de var hemma eller på en extern plats som kan ha varit en rymdfarkost. Ibland har de befunnit sig på båda platserna. En del hade inte upplevt något förrän de upp vaknade hemma och trodde det var morgon när de då insåg att 48 timmar hade passerat. Det är väldigt vanligt. Det mest välkända fallet är Betty och Barney Hill 1966.

Sedan är erfarenheterna alltid sig lika oavsett vad man kommer från för kultur och bakgrund. I nästan alla fall pratar mina patienter om ett bord som är närvarande, väldigt specifika varelser och telepatisk kontakt. När patienten tar upp dessa saker från start börjar jag direkt analysera huruvida personen faktiskt varit med om det här eller inte. Väldigt ofta hävdar man att man efteråt fått nya krafter. En del kan sväva iväg utanför sina kroppar, medan andra har fått förmågan att hela. Och de flesta har fysiska märken efter upplevelsen.

"Det finns även de små gråa männen som är särskilt aggressive och helt utan empati. De är värst, eftersom deras kallsinnighet väldigt ofta är traumatiserande."

Du pratar om "varelser". Finns det flera olika utomjordiska arter som försöker kontakta oss?
Efter flera år av forskning och intervjuer är jag övertygad om att det är det. Det verkar som att det finns reptil-aliens som ibland uppbådar skräck, andra gånger en form av kärlek. Vi har även de blonda människoliknande varelserna som är väldigt långa och omhändertagande; patienter mår bra runt dem. Det finns även de små gråa männen som är särskilt aggressive och helt utan empati. De är värst, eftersom deras kallsinnighet väldigt ofta är traumatiserande. Vissa patienter berättar för mig att de varit i kontakt med insektsliknande varelser, vilka de uppfattar som en överlägsna – de som styr och ställer.

Vad för slags personlighetsdrag brukar de patienter som kommer och träffar dig ha?
I större delen av fallen träffar jag personer som farit illa som barn och lever med en djup känslomässig deprivation. Det utnyttjar såklart skeptiker direkt som då gör en koppling mellan patienternas trauma och de upplevelser de hävdar att de varit med om. Men i själva verket har de två sakerna ingenting med varandra att göra.

Varför inte?
Jag tror verkligen att människor som tidigare farit illa redan varit i kontakt med denna form av annorlundaskap. Deras tidigare erfarenheter har skapat en ontologisk chock. Man kan jämföra det här med att gå utomhus efter att man befunnit sig i ett mörkt rum. När man upplever ett övergrepp som att bli misshandlad som barn tror jag att man dessvärre kan vara mer förberedd än andra på att uppleva den här typen av skräckinjagande kontakt.

Och hur är patienterna efter att det varit med om sådana saker?
Det som jag finner intressant är den särskilda kopplingen som formas mellan den bortförde och dessa varelser. De kan senare känna på sig i förväg om de är på väg att bli bortförda igen. Jag tror att det är som en slags initiering. Efter en sån upplevelse rannsakar man sitt jag. Det som tidigare guidat en genom livet är inte längre ens egen specifika personlighet utan snarare detta mysterium inom en, något som är större än en själv. Det är som att personen kommer ur en individualistisk vision och tillägnar sig ett större medvetande. Det är ett uppvaknande av hjärtat.

"Jag är inte rädd för att få dåligt rykte; jag vill förstå och hjälpa människor. Andra psykologer är rädda för att prata om dessa saker med sina kollegor. Ingenting med det här bekymrar mig eftersom jag närmar mig ämnet vetenskapligt."

Jag kan tänka mig att det inte är så vanligt att man som psykolog specialiserar sig på allt det här.
Det finns människor som överlever otroliga saker, som utomkroppsliga upplevelser. Så är det bara. Det samma gäller dessa som blivit bortförda. Jag är inte rädd för att få dåligt rykte; jag vill förstå och hjälpa människor. Andra psykologer är rädda för att prata om dessa saker med sina kollegor. Men ingenting med det här bekymrar mig eftersom jag närmar mig ämnet vetenskapligt. Visst, jag blir bemött med en hel del förbehållsamhet, men jag träffar även människor som är öppensinnade. Jag försöker bara öppna upp samtalet. De som inte vill höra om det har helt enkelt aldrig sett bevisen.

Du då? Har du varit i kontakt med aliens?
Jag såg ett ufo när jag var liten. Men jag hade helt och hållet förträngt det minnet. Det kom tillbaka till mig för tre år sedan. Mina syskon utövade även spiritism när vi var unga. Jag såg ibland glas röra sig över bord. Det var otroligt att vara i kontakt med ett osynligt fenomen.

Var det då ditt intresse för bortföranden formades?
Jag studerade psykologi på universitetet på det mest klassiska vis som fanns. Men redan då var jag nyfiken på allting som hade något att göra med övernaturliga fenomen. När jag läste vittnesmål från människor som varit med om nära döden-upplevelser och insett hur mycket de upplevelserna förändrade deras liv började jag fråga mig själv, 'Vad är poängen med att gå i terapi i årtionden om en enda upplevelse kan förändra allt?' Och efter det stängde jag aldrig dörren för andra människors upplevelser. Jag åkte till INRES (Institutet för forskning på övernaturliga upplevelser) där jag träffade författaren Stéphane Alix. Det var tack vare honom jag blev så djupt intresserad av bortföranden. Jag tror man måste ha tagit sig igenom all de här stegen för att kunna förstå vad människor säger att de varit om.

Vad gör du när du är säker på att en patient inte har blivit bortförd?
Det beror på fallet. Om vi har en mytoman kommer inte den personen tillåta oss att säga emot sin version av vad som hänt. Jag träffade en patient för ett tag sedan som redan hade lyckats indoktrinera ufologer – han fick en kick av det, att känna sig speciell. Det är typiskt för patologiska lögnare. Å andra sidan accepterar vissa att det faktiskt inte rört sig om ett bortförande. Men jag själv säger aldrig åt dem att de inte blivit bortföranden; jag säger aldrig till någon att hen är en lögnare. Det är en diskussion, och mitt jobb är helt enkelt att leda personen i rätt riktning.

Tror du att utomjordiska varelser kommer och besöker oss?
Det är mitt jobb att dämpa mina patienters lidande när de varit med om någonting som skulle kunna förgöra dem.

]]>
9k7jy5Paul DouardDipo FaloyinALIENSUFOVICE InternationalovernaturligtpsykologivetenskapVICE FrankrikeutomjordingarNicolas Dumontbortföranden
<![CDATA[Göteborgaren som känner sig tryggare i kriget mot IS än i Sverige]]>https://www.vice.com/sv/article/3k9j8b/goteborgaren-som-kanner-sig-tryggare-i-kriget-mot-is-an-i-sverigeTue, 11 Dec 2018 15:10:37 +0000”Vad packar man egentligen för krig?”

Första gången vi träffar Firat sitter han på golvet i en lägenhet i Stockholm. Runt sig har han sin packning. Kläder och prylar som han ska ta med sig till kriget mot Islamiska staten i Syrien.

Militäruniform. Skor. Strumpor. Svenskt kaffe och snus. En kamera. Hörselskydd. T-shirts från vänner som dött i strid. ”Jag har redan förlorat hörseln på mitt högra öra, jag måste ha hörselskydd nu, så jag inte fuckar hörseln på mitt andra”, säger Firat.

Om bara två timmar står Firat, som egentligen heter något annat, på Arlanda för att lämna Sverige. Firat har redan stridit mot den Islamiska staten i Syrien under tre år, som volontär för den kurdiska milisen YPG. Nu ska han tillbaka till sydöstra Syrien för att delta i den sista offensiven för att frita de sista städerna som IS kontrollerar. ”Jag var tvungen att ta en liten paus på grund av en skada”, berättar han.

"De här jävlarna sköt mot mig utanför mitt hem. Men det var ingen som hjälpte mig."

Firat är en stridande sjukvårdare. ”Det är den här som räddar liv. Inte krig”, säger han och pekar på en av sina väskor. I den finns bandage, tryckförband, medicin och andra verktyg. ”Jag skulle inte kalla mig själv för läkare, sjuksköterska eller undersköterska. För jag är inte det. Men tro fan att jag räddar ditt liv om du blir av med en fot eller blir skjuten.”

2
Firats egna bilder, sydöstra Syrien 2018.

Det är dags att lägga på och vi säger adjö. Firat ska skickas till fronten nära staden Hajin i sydöstra Syrien. Han kommer vara offline i ett par dagar, kanske veckor. Kanske månader, om allt går som det ska, berättar han.

Samma helg gör IS-krigarna en motattack i öknen. Med skydd av dimma och sandstorm rycker terrorsekten fram med motorcyklar och bepansrade bilar. Helgen blir en av tuffaste striderna för SDF och YPG sedan kriget startade, med stora förluster.

Firats vänner misstänker att han är död, men hoppas ändå på det bästa.

Men så två dagar senare hör vi plötsligt från honom igen. Han är i säkerhet på basen, utmattad efter flera dagar hårda strider. Firat har förlorat flera vänner i striderna. Ändå känner han sig säkrare på frontlinjen än hemma i Göteborg, säger han. ”Här har jag i alla fall möjlighet att försvara mig själv. Och jag har vänner omkring mig som gör det jävligt svårt för en fiende att komma åt mig”, säger han och fortsätter:

”Kurderna är mitt folk. Men Sverige är mitt land. Jag är här för Sveriges skull också. Hur sjukt är det inte att jag ska behöva känna mig säkrare här, i krig, än hemma i Sverige?”.

]]>
3k9j8bVICE StaffJonas GrönvikterrorismISYPGgoteborgSyrienkriget mot IS
<![CDATA[De franska hbtq-aktivisterna som kritiserats för att de stöttat de gula västarna]]>https://www.vice.com/sv/article/vbap9m/de-franska-hbtq-aktivisterna-som-kritiserats-for-att-de-stottat-de-gula-vastarnaTue, 11 Dec 2018 14:51:54 +0000Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Frankrike

Kommittén för queer frigörelse och autonomi (Comité de Libération et d'Autonomie Queer, eller CLAQ) är en grupp franska hbtq-aktivister som nu använder sitt inflytande för att stötta Frankrikes rörelse gilets jaunes, det vill säga de gula västarna, som demonstrerar för sociala reformer.

Den 1 december demonstrerade CLAQ tillsammans med en antifascistisk aktionsgrupp och fackförbundet för järnvägsarbetare i Paris. Sedan dess har de även fått sällskap av studenter från universitetet Tolbiac, vilka blev attackerade av kravallpoliser efter att de ockuperade en byggnad på universitetsområdet för att protestera mot president Macrons utbildningsreformer. Flera feministiska organisationer gick även med i demonstrationerna som följde en vecka senare, i lördags den 8 december.

"Vi uppmanade folk att delta i demonstrationen med gula västarna eftersom vi anser att det är viktigt att kämpa för vår synlighet i dessa rum, för att förmedla våra krav och inte låta regeringen bete sig som om de är på den goda sidan genom att hävda att den här proteströrelsen organiseras av en massa våldsamma huliganer", förklarade Sam*, en av medlemmarna i CLAQ. Transaktivisten Louise* berättade att även hon anser att det är viktigt att visa folk att rörelsen har ett stort stöd, och att försvara den från att bli approprierad av högerextrema krafter som försöker destabilisera regeringen. "Rörelsen har kritiserats av en del queerpersoner, men vi anser själva att som queerpersoner är det vår plikt att inte lämna över den här frågan till fascisterna, och att inte låta hbtq-personer och kvinnor puttas undan, som så ofta är fallet i sociala rörelser som den här."

CLAQ har anklagats för att sätta hbtq-personer i fara genom att stötta en rörelse som en del grupperingar från extremhögern har anslutit sig till. Camille* kan förstå kritiken. "Det är alltid en orolig stämning på dessa typer av samlingar", berättade hon för mig. "Vi har sett fascistiska grupper som deltar i protesterna och vi har bevittnat homofobiska, islamofobiska, rasistiska och flyktingfientliga handlingar. "Men jag tror ändå det är viktigt att gå med i rörelsen eftersom vi alla kämpar för samma sak. Som queera kvinnor är det vi som först och främst hamnar i dåligt betalda deltidsjobb. Vi är trötta på att inte kunna leva ett drägligt liv, så vår plats är här på demonstrationerna."

1544443551552-vice-claq-manif-8-decembre-gilets-jaune-gaellematata-1251

*En del namn har ändrats för att skydda de intervjuades anonymitet.

]]>
vbap9mMatthieu FoucherPaul DouardParisprotestqueerVICE InternationaldemonstrationerHBTQVICE Frankrikegula västarna
<![CDATA[Monogami kan vara ännu svårare för kvinnor än män]]>https://www.vice.com/sv/article/a38dwj/monogami-kan-vara-annu-svaarare-for-kvinnor-an-manMon, 10 Dec 2018 14:46:33 +0000Den här artikeln publicerades ursprungligen på Tonic.

Det finns en föreställning om att monogami på något vis skulle komma mer naturligt för kvinnor än för män. Många köper lätt tanken om att män och kvinnor helt enkelt är olika och att kvinnor genom evolutionen utvecklats till att vara monogama och män promiskuösa.

Det finns dock ett stort problem med det här resonemanget – det stämmer inte. Åtminstone inte enligt amerikanska författaren Wednesday Martin. I sin bok UNTRUE: Why Nearly Everything We Believe About Women, Lust, and Infidelity is Wrong and How the New Science Can Set Us Free tar hon upp den senaste forskningen inom ämnet och intervjuar experter på människans sexualitet, vilken får oss att tänka annorlunda vad det gäller kvinnor och sex. I boken tar hon även upp och motbevisar vanliga felaktiga uppfattningar, till exempel den om i vilka sammanhang kvinnor är otrogna.

Jag träffade Wednesday Martin för att fråga henne varför hon ville skriva boken från första början och vad hon lärt sig.

VICE: Boken handlar framför allt om kvinnor och otrohet. Varför ville du skriva en bok om det här?
Wednesday Martin: När jag var i 20-årsåldern var jag katastrofalt dålig på att vara monogam. Efter att jag sedan hade varit lyckligt gift i flera år kom jag ofta på mig själv med att tänka: Kommer monogami passa mig och min man för alltid? Hur gör andra par? Hur har tvåsamheten och kvinnans sexualitet utvecklats genom evolutionen, och är det kopplat till det jag går runt och grubblar på nu? Så jag var själv intresserad av själva ämnet. Jag har även alltid känt mig dragen till att skriva om de kvinnor vår kultur älskar att hata – "äktenskapsbryterskan" är utan tvekan en av dem.

Hur vanligt är det med otrohet bland kvinnor här i USA?
Siffrorna skiljer sig en del beroende på hur frågan ställs och hur mycket kvinnan i fråga känner sig bekväm med att uppge. Vi vet att eftersom det fortfarande finns detta asymmetriska stigma kring kvinnor som är otrogna – det vill säga att det finns en dubbelmoral där vi tycker att det är mer "naturligt" för män att vara otrogna – är det vanligare i studier att kvinnor underraporterar otrohet och istället rapportera preferenser och beteenden som förhåller sig till samhällets förväntningar.

En del av studierna jag tog del av menade att 13 procent av kvinnor har varit otrogna mot en partner. Andra rapporter pratar om att så många som 50 procent av kvinnor har haft samlag med någon annan än personen de varit gift med. Jag blev förvånad när jag hörde att bland folk i 20-årsåldern är det vanligare bland gifta kvinnor än gifta män att vara otrogna. Samtidigt har man i flera amerikanska studier kommit fram till att det inte är så stor skillnad mellan andelen män och kvinnor som är otrogna som man skulle kunna tro.

I din bok säger du att många av våra uppfattningar om varför kvinnor är otrogna inte nödvändigtvis stämmer. En av de uppfattningarna är att män är otrogna för sex, kvinnor för att knyta an känslomässigt till någon. Vad är sanningen här?
Här i USA förhåller vi oss till tanken om att kvinnor är otrogna för att de vill ha "känslomässig närhet". Men flera studier menar att kvinnor är otrogna av samma anledning som män – att de vill ha bra sex. Kvinnorna jag observerat och pratat med på sexfester var absolut inte där i jakt på känslomässig bekräftelse. De sa till mig att de var där för att ha sex utan villkor. Vi behöver ha detta faktum i åtanke när vi tittar närmare på kvinnlig sexualitet och fortsätter lära oss mer om den.



Samtidigt är det problematiskt att självrapportera om ens motiv, har experter förklarat för mig. Kvinnor som får höra att kvinnor är otrogna på grund av att de vill ha känslomässig närhet tenderar i studier att rapportera att de söker just detta om de själva varit otrogna. På samma sätt kommer män som fått höra att män är otrogna för att de vill hetta upp sitt sexliv att rapportera att de söker spänning. Trots det kommer man sannolikt se i de fallen, som otrohetsexperten Tammy Nelson säger, att män och kvinnors motiv för varför de är otrogna är mer lika än vad man tidigare trott.

Vad finns det för andra vanliga uppfattningar om kvinnor och otrohet som inte stämmer?
Det finns en känsla av att kvinnor inte söker sig till andra om de är lyckliga tillsammans med sin partner. Men över en tredjedel av de kvinnor som varit otrogna i en studie beskrev sina äktenskap som "lyckliga" eller "väldigt lyckliga". Vi tror att kvinnor är mer varma eller husliga i sin natur och behöver vara det för att må bra sexuellt. Men Cynthia Graham och hennes kollegor kom fram till att dubbelt så många kvinnor jämfört med män uppgav en avsaknad av intresse för sex i sitt förhållande efter ett år. Istället för att bara anta att det här vore på grund av att "kvinnor gillar inte sex lika mycket" menar många experter nu att kvinnor behöver variation, nya upplevelser och sexuella äventyr lika mycket som män, kanske till och med mer. Och när de inte får det stänger de av sig sexuellt.

Psykologen Marta Meana sammanfattade det kort och koncist för mig: "Längre förhållanden är särskilt krävande för kvinnligt begär." Vi är så övertygade om att det är män som är genetiskt kodade att sprida sin säd och blir uttråkade av monogami snabbare än kvinnor. Men kvinnor är de som har speciellt svårt för institutionaliseringen av könsroller och familjeliv som dämpar deras begär, vilket experter som Esther Perel och Meana har kommit fram till.

En del sociologer har menat att monogami är mer "naturligt" för kvinnor, eller att monogami är lättare för kvinnor än för män. Vad tror du om det?
Vi är inte på ett visst sätt i naturen när det kommer till sex. Och det finns inte en typ av sex som vi utvecklats genom evolutionen att föredra. Vi kom att bli högst flexibla sexuella och sociala strateger. Det är ett av skälen till varför Homo sapiens fortfarande är kvar på jorden.

När Darwin observerade att honor bland många olika arter var blyga, kräsna och sexuellt förtegna i sin natur och att hanarna var tävlingslystna och pilska förvrängde han hur vi har kommit att se på beteende. Det vi vet idag, främst tack vare kvinnliga primatologer, antropologer och sexforskare är att när omständigheterna är rätt är kvinnlig sexualitet bestämd, äventyrlig och vad som kallas för "promiskuös".

Den berömda antropologen Sarah Hrdy har sagt att bland alla arter, inklusive människor, var den bästa mamman under en väldigt lång tid den som var under särskilda och långt från ovanliga ekologiska omständigheter promiskuös. Genom att vara det kunde kvinnan skydda sig mot manlig infertilitet, öka chansen för en hälsosam graviditet och krya avkommor och skapa ett större skyddsnät genom att dra med sig två eller tre hanar som trodde att avkomman kanske var deras.

I en del kulturer, som barifolket i Sydamerika, anser man att en bebis skapas av sperman från flera män, och kvinnor som är monogama kan anses vara snåla och dåliga mödrar. Beteendevetaren Brooke Scelza menar att bland himbafolket i Namibia är kvinnlig otrohet av fördel för kvinnor och deras barn. Samma sak gäller pimbwefolket i Tanzania. När vi undersöker kvinnans sexuella beteende i olika kulturer och jämfört med icke-mänskliga primater måste vi ifrågasätta många av de vedertagna föreställningarna som finns om vilka kvinnor är och hur de beter sig.

Var det något som kom fram under din research som förvånade dig?
Fenomenet "hotwifing" hade jag aldrig hört talas om. Jag lärde mig om det när en person dm:ade mig och frågade om jag själv var en så kallad hotwife. Jag kontaktade experterna David Ley och Mireille Miller-Young, båda av vilka har skrivit en hel del om denna subkultur och även swinging. Dessa män uppskattar och till och med hjälper deras fruar, hotwives, vara otrogna, ofta framför sina makar. Miller-Young skriver om de hudfärgsbaserade aspekterna som är förknippade med den här livsstilen. Ley skriver om hur dessa män vänder upp-och-ner på det traditionella narrativet om att män ska kontrollera sin fru, både sexuellt och på annat vis. Det var en riktig ögonöppnare för mig och en av mina favoritdelar i boken jag skrivit.

Trots att det finns mycket forskning som utmanar konventionella antaganden om kvinnor och sex fortsätter folk få saker om bakfoten jämt och ständigt. Varför är det så och vad kan vi göra åt saken?
Våra förutfattade meningar förvränger hur vi ser saker och ting och begränsar vad vi kan se. Det har skett en förändring inom beteendevetenskapen nu som lett till att man börjar förstå att vår sexualitet är någonstans på mittpunkten av arv och miljö. När den tanken blir mer vedertagen kommer det kunna förklara alla olika uttryck kvinnans sexualitet kan ta, snarare än att anta att den bara är på ett visst sätt "naturligt". Jag tror många kvinnor, män och folk som inte identifierar sig som varken eller kommer befrias av det, genom att de då inte lever ut ett narrativ som inte stämmer.

]]>
a38dwjJustin Lehmiller, PhDMike DarlingSexTonicAntropologiidentitetdejtingkärlekotrohettvåsamhetäktenskapsexualitet
<![CDATA[Inifrån rättegångarna efter upploppen i Paris]]>https://www.vice.com/sv/article/wj3p4b/inifraan-rattegaangarna-efter-upploppen-i-parisFri, 07 Dec 2018 18:08:04 +0000Den här artikeln publicerades först på VICE Frankrike

Omkring 400 personer anhölls förra helgen i Frankrike, som demonstranter som protesterade i Paris som en del av gilets jaunes (gula västarna) – en rad stora protester som krävde omfattande reformer, inklusive ett framgångsrikt krav för att slopa den franska regeringens planerade höjning av bensinskatten. Många av de anhållna var beordrade att stå inför hastigt arrangerade rättegångar dagarna efter lördagens upplopp. För det mesta stod de tilltalade som jag såg vid de öppna förhandlingarna för första gången i en domstol i deras liv; de hade till stor del kommit till Paris från förorterna för att göra sina röster hörda. Självklart fanns det några opportunister som använde kaoset för att skapa kaos och plundra.

De flesta av de åtalade fick till slut villkorliga domar och korta fängelsestraff, medan vissa måste vänta lite längre på ett beslut efter ytterligare undersökningar. Av de fall som jag observerade kommer här några höjdpunkter - berättelser om påstådda felaktig identitet, ofrivillig stöld och oavsiktliga vapen.

EN STEN OCH NÅGRA ANDRA STENAR

Antoine ångrar att han ens åkte till Paris från första början. Förra söndagen klockan 7:00 greps den 28-åriga snickaren som bor i en enrumslägenhet i Bordeaux. Han hävdar att han väntade tålmodigt nära Place Charles de Gaulle-korsningen när polisen bad om att få söka igenom hans väska. De hittade "en stor sten med en halsduk lindad runt den i botten av min väska", berättar han för domstolen. Men också sju gram koks och 662 euro i kontanter. Han berättade för polisen att drogerna var för eget bruk och att han hade alla pengar på sig eftersom han hade förlorat sitt bankkort dagen innan.

"Vad gjorde du ens där?" frågar domaren Antoine. "Jag kämpade för global rättvisa," svarar han bestämt. Härifrån glider Antoine in i en oväntad föreläsning: "Madame, folk kan inte tjäna miljoner på att spela fotboll medan andra dör av svält." Domaren vill veta vad stenen var till för och om han hade den i sina händer när han arresterades. "Titta på övervakningsfilmen", föreslår Antoine. "Många av dessa kameror förstördes, herrn," snäser domaren. Antoine får så småningom ett tillfällig fängelsestraff och ett tillfälligt förbud att resa till Paris.

EN BARNLEK

Charles-Jean är en 22-årig utan några tidigare anmärkningar i belastningsregistret. Han jobbar flera byggnadsjobb och bor hemma hos sin mamma i Fontainebleau. Han medger att han inte samarbetade i en poliskontroll i lördags. "Jag försökte gå upp för några trappor när jag plötsligt hamnade ansikte mot ansikte med poliser. Jag blev rädd så jag sprang," minns han. När polisen så småningom fick tag på honom, resulterade deras visitering av honom i två små fyrverkerier, den sort som även barn får köpa. Men domstolen behandlar detta inom dagens sammanhang. "Inser du att det är en dålig idé att dyka upp på en tillställning som detta med fyrverkerier?" frågar domaren. "Jag visste inte att fyrverkerier var förbjudna" svarar han lugnt.

1544109840874-damage-1

EN HAMMARE OCH MEJSEL

När polisen stoppade honom under Triumfbågen var Romain beväpnad med en hammare och mejsel. "Jag fixar lite för närvarande på min mormors hus", säger han. Romain verkar tyst i domstolen, men han hade mycket att säga till om natten han greps. "Vad tänkte du göra med stenarna du slog upp med hammaren?" hade polisen frågat då. "Jag? Ingenting, men jag vet att andra människor kastar dem på polisen," svarade han. "Och var fann du dessa stenar?" frågade polisen. "Jag såg dem i luften," hävdade han. Domaren dömde Romain till sex månader i fängelse.

TÄNDE ELD PÅ EN PAPPERSKORG

Av alla åtal idag står Max * inför det allvarligaste. Han är anklagad för att ha stulit några av de minnesguldmynt som säljs vid Triumfbågen, kastat föremål på polisen och satt eld på en papperskorg. Enligt Max, föll mynten bokstavligen "ur himlen" och så tog han en. På hans telefon hittade polisen bilder av Max när han vandaliserade en grävmaskin. På bilderna sparkar han maskinen och kastar sedan saker på poliser som försökte stoppa honom. "Jag försökte berätta för dem att inte göra det här eftersom vi alla är i den här skiten tillsammans", säger han till domstolen. "Jag har inget mot polisen."

När rätten ifrågasatte bilderna, säger Max bara att han "älskar fotografering". Han hävdar senare att han har blivit personligt påverkad av skatteökningen samtidigt som han kämpar för att kunna betala sin hyra. Men på grund av antalet brott och allvaret i dem, dömer domstolen honom till två år i fängelse.

* Detta namn har ändrats på begäran för att skydda personens anonymitet.

]]>
wj3p4bBartolomé SimonDipo FaloyinParisprotesterVICE InternationaldemonstrationerFrankrikerättvisaupploppgula västarna
<![CDATA[I Japan ges övergivna hus bort gratis]]>https://www.vice.com/sv/article/qvqwdw/japan-ger-bort-overgivna-hus-gratisThu, 06 Dec 2018 15:24:22 +0000Goda nyheter, millenials som kämpar sig igenom bostadskrisen: du ska flytta till Japan. Varför? Eftersom sushin är kanon, vädret är trevligt, och husen är gratis.

Ett ökande antal obebodda fastigheter runt om i landet listas för försäljning på nätdatabaser som kallas "akiya-banker" – "akiya" översätts till "ledigt hus" – med tusentals bostäder i relativt gott skick som erbjuds för ingenting eller näst intill ingenting, rapporterar Insider. Priserna på en viss akiya-databas går inte högre än till max 30 miljoner yen (ungefär 2,4 miljoner svenska kronor), medan många fastigheter står listade under “gratis” för bokstavligen noll yen. Betala lite skatt och mäklaravgifter så är stället ditt.

De är en del av ett regeringsprogram för att ta itu med landets unika bostadskris. En rapport från 2013 visade att det fanns mer än åtta miljoner övergivna bostäder i hela Japan, många av dem belägna i regionala områden eller i utkanten av storstäder, rapporterade The Japan Times. Fujitsu forskningsinstitut har antagit att antalet kommer att växa till mer än 20 miljoner år 2033 – vilket utgör nästan en tredjedel av alla bostäder i hela landet.

Det är självklart Japans akiya-frossa delvis beror på nationens dramatiskt åldrande befolkning. När allt fler japanska medborgare antingen dör eller flyttar in på äldreboende, lämnas ett ökande antal hus runt om i landet utan att någon som bor i dem. Det finns inte tillräckligt med ungdomar för att fylla tomrummet, och de som faktiskt finns tar längre tid på sig att skaffa familjer.

En annan faktor är vidskeplighet. Fastigheter som är förknippade med tragedier som självmord, mord eller "ensamma dödsfall" anses bringa otur i den japanska kulturen, vilket gör det svårare att sälja dem till en ny ägare och vidare utfodra surfing av lediga egenskaper som långsamt faller i förfall runt om i landet. I vissa fall erbjuder regeringarna även subventioner till dem som tar över och renoverar gamla fastigheter. I andra fall är bostaden inte tekniskt "ledig" tills du har hyrt ut dem i ett antal år och fastigheten därefter bedöms som din, enligt den japanska fastighetsbloggen Rethink Tokyo.

Men även med dessa incitament på plats är rådande konsensus att Japans akiya-problem kommer att bli värre innan det blir bättre. Och med rekordhögt utbud och låg efterfrågan, fortsätter priset för ett eget hus att falla rakt genom golvet.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien

]]>
qvqwdwGavin ButlerJulian MorgansjapanAustralienhusbostäderakiyaövergivna