Hur du fejkar att du vet något överhuvudtaget om politik

Politik kan kännas klurigt ibland. Det är svårt att veta vad partierna faktiskt tycker och tänker när de tillbringar debatterna med att smutskasta varandra. Och att sätta sig in i en viss politisk fråga på egen hand kan vara komplicerat – speciellt om man har privilegiet att tycka att politik i slutändan inte kommer påverka ens eget liv särskilt mycket.

Du har säkert varit med om ett sammanhang där en person – kanske en smart kompis, en full morbror eller en ungdomsförbundare på en fest – börjat snacka politik med dig och du känt dig lite förvirrad.

Det enda folk snackar om för tillfället är vilket av våra riksdagspartier som är minst värdelöst och därför är det oundvikligt att den här situationen kommer uppstå igen. Därför kommer här en fiffig guide hur du, som inte vet någonting alls värt att veta, åtminstone kan låtsas som du gör det när det snackas politik. Det är inte svårt alls.

Du läser inte tidningen alls, eller hur, och det lilla du vet om världen baseras på clickbaitiga rubriker som kommer upp i ditt Facebookflöde. Du tyckte det var sååå störigt att man var tvungen att lägga ner flera timmar på att skriva fotnoter och ha en referenslista i uppsatser på gymnasiet, och du fattade aldrig varför det var förbjudet att använda Wikipedia som källa.

Du tycker och känner väldigt mycket, utan att ha några faktabaserade grunder att spåra tillbaka dina tankar till. Men vad gör det? Dina känslor talar högre än fakta, och vi lever ju trots allt i en tid då det finns något som kallas alternativ fakta. Om du känner att det är på ett visst sätt måste det ju vara så.

Så även om du har noll vetenskapliga belägg för saker du tycker – vad spelar det för roll? Du besökte faktiskt ett område som du själv inte bor i en gång för tio år sedan och fick en olustig känsla i magen, så det är klart att kriminaliteten frodas där. Ett uttalande som "pojkar ska leka med bilar och flickor med dockor, allt annat är genustrams!" blir fullt rimligt eftersom du själv som pojke tyckte om att leka med bilar och inget annat. Se gärna ditt eget liv som ett praktexempel på hur verkligheten ska se ut.

Nuförtiden behöver du inte leva ditt liv längre för att det ska se ut som om du gör det. Du kan ligga på soffan med megaångest och lapa Nutella direkt ur burken samtidigt som du lägger ut en uppiffad selfie från förra veckan där du ser snygg och glad ut – ett tecken på att du är värd att leva och inte alls mår piss 24/7. På samma sätt kan du ge sken av att du bryr dig om något annat än att förgäves försöka komma etta på Fortnite, genom att praktiskt taget inte göra någonting alls.

Det enda du behöver göra är att gå in på Facebook och börja gilla saker som bara behöver vara vagt kopplade till politik. Beställ hem en totebag med något generiskt budskap. Skriv en statusuppdatering om att rasism faktiskt är fel, vilket inte bara kommer leda till att din sociala krets fattar att du har hästarna hemma, utan även botar världen från rasism på köpet!

Om det tidigare alternativet inte känns lockande – oroa dig inte. Du kan alltid plocka billiga poäng hos dina vänner och bekanta genom att ta ställning i uppenbara frågor som kräver minimalt kritiskt tänkande utan endast en gnutta sunt förnuft för att sätta sig in i.

I en hetsig politisk diskussion med dina vänner, testa att påminna dem om att det i Sverige faktiskt är förbjudet att begå brott och kommer fortsätta vara det, precis som Annie Lööf slog fast för oss 2012. Spotta ur dig tomma moderatfloskler som "Fusk ska inte löna sig!" med en sådan övertygelse att dina åhörare tillfälligt glömmer bort att fusk är ett koncept som de flesta nog kan hålla med om, rent generellt, inte bör löna sig. Eller ställ dig bakom sossarnas modiga ställningstagande om att skolor inte ska vara dåliga – de ska faktiskt vara bra.

Du är mitt uppe i ett superbra och väl genomtänkt argument varför sosseriet helt enkelt måste stoppas, när du plötsligt avbryter dig själv mitt i en mening. Du har glömt bort exakt hur mycket sosseriet kostar oss hederliga svenskar. Helvete! Men det är ingen fara. Siffror har inte längre någon som helst betydelse i den politiska diskursen. Detta bestämde som bekant sverigedemokraten Margareta Larsson (tidigare Sandstedt) i riksdagen 2011 då hon med allvarlig stämma meddelade att en kostnad på 400 000 euro motsvarar 40 tusen miljarder kronor.

Nyligen kom Svenska Dagbladet i en granskning fram till att Sverigedemokraterna har ett hål i sin budget på cirka 30 miljarder kronor. Det spelar alltså ingen roll om sosseriet kostar oss 40 tusen miljarder kronor eller inte ett endaste litet öre. Dra till med en summa som är tillräckligt hög för att folk ska förstå faran med sosseriet – oavsett hur orimlig den är. Om de som styr vårt land inte kan räkna behöver du inte heller kunna det.

VIDEO: Kolla in första avsnittet av vår nya serie 'Valjidder'

När alla andra metoder misslyckas att få dina medmänniskor att inse att du faktiskt vet vad du snackar om är det bara att börja misskreditera alla källor som bidrar med information du inte tycker om och/eller inte själv har kunskapen för att kunna bestrida. Och även om du känner att du har kött på benen gällande varför en viss källa inte är trovärdig kan du skita i det. Det är mycket mer värdefullt att bara vara oseriös och hånfull och avla fram ett grupprunk av misstro som kan sprida sig genom sociala medier och vårt samhälle som en löpeld. Typ som Hanif Bali har för vana att göra när DN har gjort något aja baja mot honom igen. Låg humor kommer alltid gå hem hos massorna, uppenbarligen till skillnad från att sakligt och respektfullt kritisera något.

Ett klassiskt retoriskt grepp som kan tas till sitt yttersta i politiska samtal är repetitioner. I en analys i Språktidningen tittade de närmare på skillnader mellan Trump och Clintons tal inför det amerikanska presidentvalet 2016. Det man såg var att Trumps vana att upprepa samma ord och fraser om och om igen verkar vara en form av medveten övertalningsteknik från hans sida. I slutändan kan det till och med ha varit en av orsakerna till att det gick så bra för honom i valet.

Så här kan du tillämpa den här tekniken när någon till exempel börjar snacka om Sveriges försvar på fikarasten: "Jag tycker inte vi ska lägga mer pengar på vårt försvar. Vi ska inte lägga mer pengar på försvaret. Det är ingen bra idé! Det behövs inga pengar där! Och jag kan berätta varför – det är för att det finns annat vi bör lägga pengar på än ett försvar! Förstår du vad jag menar? Pengar + försvar = dåligt!!"

Med ett manus som detta behöver du inte bry dig om sånt trams som välgrundade argument och fakta. Låt bara retoriken göra sitt jobb.

Ett sista alternativ är bara att hålla käft och lyssna på andra som kan mer än dig. Du gör nog de flesta en tjänst.

Benjamin Wirström finns på Twitter