Bilder från Roger Ballens mardrömmiga arkiv

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA

Efter 50 produktiva år som tillbringats med att bemästra svartvitt fotografi är Roger Ballen redo att krönas till mästare av konstformen.

De senaste åren har det hänt mycket med amerikanen, bosatt i Sydafrika. När the Roger Ballen Foundation bidrog med den största donationen någonsin som Zeitz Museum of Contemporary African Art i Cape Town tagit emot från en stiftelse fick Ballen en utställning tillägnad sig på institutet. Utöver fotografi har han gått från att regissera musikvideos åt Die Antwoord till att göra egna kortfilmer. I hans nya bok Ballenesque som släpps den 10 oktober gör Ballen det tydligt en gång för alla – han är en ikon.

"Jag skapade den här stilen som heter Ballenesque. För två eller tre år sen hade jag inte kunnat säga det," berättar Ballen för mig. "Jag skapade en verklighet som relaterar till hur jag uttrycker mitt liv genom fotografi. Egentligen skulle jag inte kunna föreställa mig ett bättre sätt att definiera boken på. För folk som är intresserade av konst och fotografi kommer bilderna föra dem till ett visst mentalt tillstånd som kommer utmana dem."

Nedan kan du se en exklusiv premiär av Ballens kortfilm, även den titulerad Ballenesque, skapad i syfte att introducera sig själv och boken till publiken.

Ballenesque börjar med en essä av historikern och kulturkritikern Robert J.C. Young. Han öppnar med att försöka definiera Ballens "direkt igenkännliga" foton, som han kallar för "gripbara porträtt", "aleatoriska sammansättningar", "fönsterlösa väggar" och "mörka åtskilda knutpunkter". När Young introducerar dessa element av Ballens stil skriver han, "Vi isolerar fyra; du, åskådaren av fotografiet, får lov att tillägga ett femte för att fullständiggöra hemligheten."

Resten av boken är en guidad tur genom Ballens samlade verk, tillsammans med 50 sidor med fotografens egna anekdoter och tankar kring sin metod och filosofi. Det hela börjar med suddiga familjeporträtt Ballen fotade med en Mamiya-kamera som han köpte när han var 13. Han delar med sig av det allra första fotot han själv verkligen tyckte om – ett foto av en död katt liggandes på väggrenen.

När han blev äldre började han dokumentera 60-talet och 70-talets motkultur, från passionerade demonstranter mot Vietnamkriget till bekymmerslösa nudister på Woodstock. I Ballenesque får vi för första gången se många foton från den här tidiga perioden av hans karriär. 1979 hade Ballen börjat resa runt världen och samlade foton på unga, från New York till Indonesien, som skulle komma att samlas i en serie som hette Boyhood.

När han flyttade till Sydafrika blev Ballen fixerad vid apartheid och människoliven som det skördade. Han reste runt på den fattiga sydafrikanska landsbygden som geolog, men fotograferade samtidigt människorna och platserna han träffade på vägen. Han delade upp dessa bilder i två serier som kom att göra honom berömd, Platteland och Outland.

Något som vi också för första gången får ta del av i den nya boken är Ballens målningar från 70-talet, vilka kom att prägla hans abstrakta fotografier i Asylum of the Birds och The Theater of Apparitions. "Det var spännande att ha med de målningarna i boken," säger han. Många av målningarna försvann efter att hans pappa rensade ut hans gamla barndomshem, men de som klarade sig har kommit med i Ballenesque. "Jag målade inte på 30 år, men på något vis la de här grunden för mina senare verk."

I slutet av texten verkar Ballens verk existera, precis som en av hans målningar, främst i hans eget huvud. "Från ungefär 2002 och framåt ser man sällan en människas ansikte i fotona," säger Ballen. Hans nuvarande projekt som tas upp i bokens allra sista sidor heter Ah Rats. Nu får gnagarna, som funnits med på något hörn i hans verk de senaste åren, sina sekunder i rampljuset. I januari i år var Ballen art director för Die Antwoords video Tommy Can't Sleep, som är lika full av råttor som hans tankar.

Ballen går fortfarande runt ungefär fem timmar om dagen i Johannesburg och letar efter platser att fotografera. Resten av tiden tillbringar han med sin familj, jobbar med the Roger Ballen Foundation och tar hand om sina fler än 100 husdjur. "Jag har råttor, ormar, kycklingar, ankor, ödlor, kaniner, spindlar, duvor, kråkor, möss," räknar han upp. Ungefär en tiondel av dem har ett namn, bland annat har han en fågel som heter Icarus och en råtta vid namn Stoffel.

Ballen har även några visdomsord att ge unga fotografer som försöker göra ett namn av sig i en fotografisk era som han beskriver som "formlös" jämfört med när han själv påbörjade sin karriär. "Stor del av din förmåga att säga något betydelsefullt om världen definieras av dina fysiska erfarenheter," säger han. "Engagera dig i saker som faktiskt påverkar dig. Folk bara fotar, fotar, fotar – det kostar ingenting. De behöver inte själva ta några risker. Om man vill kunna säga något meningsfullt måste man våga ta risker."

Ballen är snabb med att förtydliga att han inte menar att fotografer ska utsätta sig för fysisk fara genom att "hoppa över staketet till Vita huset" för att få ett unikt foto. "Det tar år och timmar för en att utveckla sitt eget tillvägagångssätt. Mina bilder är starka eftersom de synliggör det undermedvetna. Att ta risker kan handla om både psykologiska såväl som fysiska faktorer." Att under flera år titta närmare på platser och människor som andra helst väljer att ignorera är hur Ballen själv gör det här. Resultatet har blivit att hans fotografier av outsiders hjälper oss andra att vända blicken inåt.