Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Polen.I november 2018 blev en demonstration för transpersoners rättigheter i Kiev avbruten av en grupp högerextremister som kastade in rökgranater i folksamlingen. Christopher Miller, en amerikansk journalist baserad i Kiev, blev slagen i ansiktet av en nationalist och hävdade senare att istället för att skydda demonstranterna vände sig polisen mot dem. I ett uttalande som följde efter marschen sa arrangörerna: "Dagens händelser har visat att den högerextrema aggressionerna och våldet ökar i Ukraina."
Annons
Det här är vardag för stora delar av hbtq-communityt i Ukraina. Även för öppet homosexuella soldater som riskerar livet för sitt land. Fotografen Anton Shebetko tycker att det är dags att ukrainare börjar uppskatta uppoffringarna som hbtq-communityt har gjort för landet.
"Mer än 333 000 ukrainare har stridit i våra anti-terrorist operationer i öst", säger Anton och refererar till landets dispyt med pro-ryska separatister. "Men högerextrema grupper vill få dig att tro att det inte finns några homosexuella i militären."Därför skapade Anton fotoserien "We Were Here", som ger homosexuella soldater ett utrymme att berätta deras egna berättelser om deras erfarenheter i militären. Jag pratade nyligen med Anton om hans projekt, vad som händer när en soldat kommer ut och om det någonsin kommer bli bättre för hbtq-communityt i Ukraina.VICE: Hej, Anton. Vilka har varit en del i ditt projekt och hur övertalade du dem att delta?
Anton Shebetko: Alla som är med i projektet slogs i operationen i östra Ukraina. Några tjänstgjorde som soldater, andra som sjukvårdare och volontärer. Jag tog bara kontakt med dem och berättade om motivet bakom projektet. Några tackade nej, men majoriteten av de jag pratade med gick med på att vara med. Jag tror att det som hjälpte mig att övertala dem var löftet om anonymitet.Hur skulle du beskriva dagens situation angående hbtq-rättigheter i Ukraina?
Jag vill tro att det har skett små förbättringar. Ett par tusen människor deltar i den årliga prideparaden, tack vare en stark polisiär närvaro som skyddar deltagarna från nazister och andra nötter som anser att det är en dödlig synd att vara gay. Å andra sidan, situationen ute i olika delar av landet – där prideevenemang attackeras regelbundet – är inte bra. Och sen är det just den generella intoleransen som folk utsätts för dagligen. Så även om det kanske verkar som att det blir bättre i vår bubbla, inser du också att ökningen av nationalistiska känslor i kombination med ilska på grund av ett tufft ekonomiskt klimat gör livet svårt för hbtq-personer i Ukraina.
Anton Shebetko: Alla som är med i projektet slogs i operationen i östra Ukraina. Några tjänstgjorde som soldater, andra som sjukvårdare och volontärer. Jag tog bara kontakt med dem och berättade om motivet bakom projektet. Några tackade nej, men majoriteten av de jag pratade med gick med på att vara med. Jag tror att det som hjälpte mig att övertala dem var löftet om anonymitet.Hur skulle du beskriva dagens situation angående hbtq-rättigheter i Ukraina?
Jag vill tro att det har skett små förbättringar. Ett par tusen människor deltar i den årliga prideparaden, tack vare en stark polisiär närvaro som skyddar deltagarna från nazister och andra nötter som anser att det är en dödlig synd att vara gay. Å andra sidan, situationen ute i olika delar av landet – där prideevenemang attackeras regelbundet – är inte bra. Och sen är det just den generella intoleransen som folk utsätts för dagligen. Så även om det kanske verkar som att det blir bättre i vår bubbla, inser du också att ökningen av nationalistiska känslor i kombination med ilska på grund av ett tufft ekonomiskt klimat gör livet svårt för hbtq-personer i Ukraina.
Annons
Du har skyddat anonymiteten hos dina subjekt. Vad skulle hända om någon kände igen dem?
Två av deltagarna är öppet gay och en av killarna kom ut efter att jag fotograferade honom. Han heter Viktor Pylypenko, och är den första ex-soldaten i Ukrainas historia att komma ut offentligt. Efteråt har han deltagit i många intervjuer, och jobbar nu som en hbtq-aktivist vid sidan om sitt vanliga jobb.Det är svårt att förutse vad som kan hända med de andra deltagarna om de skulle välja att öppna upp sig om deras läggning. I Viktors fall fick han mycket stöd från hans tidigare kollegor i militären. Att komma ut har självklart också inneburit att han tagit emot ett antal hot, både online och över telefon. Men vad jag vet är han säker och mår bra.Delade de med sig några personliga berättelser med dig? Hur känner de runt att hålla deras identitet hemlig i militären?
Ja . Jag pratade med var och en om deras erfarenheter av homofobi och diskriminering i armén. Alla hade olika erfarenheter och åsikter, som runt nödvändigheten av Pride eller om folk bör komma ut. Men de höll alla med om att homofobin i militären är institutionell. Och nästan alla av dem sa att de inte var bekväma med att avslöja deras sexualitet inför deras kollegor, på grund av möjliga konsekvenser. Det är också viktigt att komma ihåg att problemet med diskriminering inte slutar vid homofobi – flera kvinnor delade också med sig av deras erfarenheter av sexism i militären.
Två av deltagarna är öppet gay och en av killarna kom ut efter att jag fotograferade honom. Han heter Viktor Pylypenko, och är den första ex-soldaten i Ukrainas historia att komma ut offentligt. Efteråt har han deltagit i många intervjuer, och jobbar nu som en hbtq-aktivist vid sidan om sitt vanliga jobb.Det är svårt att förutse vad som kan hända med de andra deltagarna om de skulle välja att öppna upp sig om deras läggning. I Viktors fall fick han mycket stöd från hans tidigare kollegor i militären. Att komma ut har självklart också inneburit att han tagit emot ett antal hot, både online och över telefon. Men vad jag vet är han säker och mår bra.Delade de med sig några personliga berättelser med dig? Hur känner de runt att hålla deras identitet hemlig i militären?
Ja . Jag pratade med var och en om deras erfarenheter av homofobi och diskriminering i armén. Alla hade olika erfarenheter och åsikter, som runt nödvändigheten av Pride eller om folk bör komma ut. Men de höll alla med om att homofobin i militären är institutionell. Och nästan alla av dem sa att de inte var bekväma med att avslöja deras sexualitet inför deras kollegor, på grund av möjliga konsekvenser. Det är också viktigt att komma ihåg att problemet med diskriminering inte slutar vid homofobi – flera kvinnor delade också med sig av deras erfarenheter av sexism i militären.
Annons
Scrolla ner för att se fler foton from Antons "We Were Here".
Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Polen.