Det kanske finns en framtid för svenskt indie-fiske, trots allt

Hur äckligt du än tycker det är att bada med oidentifierade djur och växter som nuddar din hud och skrämmer skiten ur dig, så är liv i haven något av det viktigaste som finns. Ändå är haven några av världens mest misshandlade resurser. Nu har dock Havs- och vattenmyndigheten börjat fundera på om det är dags att ​reglera fisket i Sverige. Man bara, äntligen! Lena Tingström från Havs- och vattenmyndigheten sa igår till Sveriges Radio att en reglering skulle kunna innebära förbud av fiske under vissa tider eller med vissa redskap. Det skulle i sin tur leda till att tio procent av den svenska havsarealen blir skyddade områden runt år 2020. TIO PROCENT. Enligt Greenpeace är 90 procent av världens fiskebestånd redan nu överfiskade eller fiskade till max – inklusive svenska hav.

Sorry, men haven har nog inte tid att vänta sex år på att man kanske förbjuder fiske under vissa perioder med vissa redskap på vissa ställen. ​Bottentrålning till exempel, är fortfarande lagligt hela året. Bottentrålning innebär att man "fiskar" med stora nät som skrapar rent havsbotten på allt som inte slinker igenom 16 millimeter smala hål. Man skulle kunna säga att trålning har ganska mycket att göra med att endast tio procent av våra hav TYP mår bra.

I början av augusti åkte fotografen Emil Nordin och jag hem till Lars-Ivan Hållstrand i Hästskär för att göra ett fotoreportage om svenska fiskare. Hästskär ligger i Norduppland alldeles vid Östersjön. Lars-Ivan är yrkesfiskare. I dagens fiskeklimat skulle man kunna kalla honom för en indie-fiskare. Hela hans liv är beroende av havet. Han tillverkar Sveriges sydligaste surströmming, som annars är en produkt från Norrland. Detta för att ha ett så brett sortiment som möjligt för att överleva på sitt fiske. Utöver att tillverka sin egna, ​prisbelönade surstömming, fiskar Lars-Ivan lax, abborre och strömming som han röker och säljer i form av livsmedel, a.k.a. mat.

Men att vara indie-fiskare på Östersjön är långt ifrån lätt. Förutom Livsmedelsverkets ständiga debatt om dioxinfisken i Östersjön, hotas Lars-Ivans verksamhet av industrifisket. Industrifiske i Östersjön är inte det fiske som delvis står för fisk som finns i fiskdisken på ICA. Det är nämligen inte mat. Åtminstone inte till människor.  "De största båtarna som finns i Sverige fiskar på strömmingen här i Bottenhavet," berättar Lars-Ivan. Det intygar Europaparlamentets rapport från 2011, ​Industriellt Fiske i Östersjön. I rapporten står det att fiske klassas som "industrifiske" är när fångsten används till annat än mat. Eller som det står i rapporten, "[fångsten är] inte avsedda som livsmedel."

​

​Lars-Ivan i sin sjöbod. 

Alltså, majoriteten av fisken som fångas i Östersjön är inte till för att ätas. Istället mals fångsten ner till fiskmjöl i Danmark. Det är ungefär som när Christopher McCandless skjuter en älg i filmen Into the Wild och misslyckas med att bevara köttet. Fast i Östersjön är det ingen som cruisar runt med skuldkänslor.

I Europaparlamentets rapport står det också att, "fiskmjölet och oljeprodukterna uppfyller dock kommissionens bestämmelser, som begränsar de tillåtna mängderna dioxiner och dioxinliknande PCB i sådana produkter." Hur kan gifter bara försvinna i och med att man ändrar form på något och maler ner det? Om Chris McCandless hade malt ner älgen hade den väl ändå inte gått att äta?  Enligt Livsmedelsverkets egna ​rapport från 2004 fann man att, "de prov av ekologiska ägg där värphönorna ätit värpfoder med fiskmjöl återfanns förhöjda dioxinhalter." Att mala ner något är alltså inte det samma som att rena det från gifter. Varför är det då okej att fodra djur som ska bli mat med fisk som enligt Livsmedelsverket inte är okej som mat i sig själva? Eftersom den rapporten kom för tio år sedan har halterna gått ner. Konstigt nog bara i fiskmjölet.

​Lars-Ivan på sin båt. 

För att återgå till fisket: Man kan ju tänka sig att industrifiskare samsas med indie-fiskare, att det finns en kvot som de båda grupperna ska uppnå tillsammans. Men enligt Lars-Ivan är det inte alls på det viset. "Vi har ju olika kvoter. De större båtarna har en annan kvot eftersom de trålfiskar. [De kvoterna] uppnår vi ju aldrig." Sen berättar Lars-Ivan att när han är ledig på vintern, eftersom det fiske som han håller på med är beroende av att fiskstammarna reder sig då – ni vet det där med kretslopp och ekosystem – då är det "en 30-40 stora båtar här ute hela vintern som ligger och drar, dygnet runt." Och så har det varit i flera år. För att återgå till Into the Wild: Det är ungefär som att Chris skulle skjuta älgar varje dag, hela året, och inte lämna något över till vargarna. Det skulle orsaka att alla dog av svält. Förutom Chris såklart, som skulle bli dödligt överviktig.

Men. Tack och lov har Havs- och vattenmyndigheten börjat tänka på att hindra "redskap som kanske skadar sjöpennor eller svampdjur som finns på havsbottnen. Eller att [hindra att man] fiskar i områden där fiskar leker och reproducerar sig."  Myndighetens uttalande kommer bara några dagar efter att Greenpeace startat en kampanj där de vill "​uppmana fiskeriminister Sven-Erik Bucht att få bort monsterbåtarna från våra hav och verka för ett schysst, småskaligt fiske." Och efter att ha hängt med Lars-Ivan, kommer den uppmaningen inte en dag för sent.

​@caisasoze

Klicka ​här om du vill påverka fiskeriministern och hjälpa indie-fiskare att överleva.