Vi besökte en tio dagar lång sexfestival i Berlin

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Tyskland.

Två nakna män i trettioårsåldern jagar varandra runt några tält med sitt mörka hår flygandes bakom dem i vinden. En naken kvinna ligger på en naken man mitt ute på ett fält. Ett par som är en bit över 50 år sitter på en hammock. De varken tittar på eller rör varandra, men de pratar tyst. I kontrast till alla andra här är de fullt påklädda, trots att det är varmt utomhus: byxor, strumpor, skor, t-shirts, koftor, hela köret.

Relaterat: Vår dokumentär om Sydkoreas sex- och kärleksindustri:

De senaste nio dagarna har 150 personer tagit över en en farm i södra Berlin, där de deltar i festivalen Art of Love. För att undvika att chockera grannskapet ombes nyanlända att behålla kläderna på tills de når ladan i mitten av området. Bakom ladan är de flesta nakna och har sex med varandra ute i det fria.

Arrangörerna av festivalen har ordnat en klädstation för att uppmuntra så kallad genderplay, men det händer framför allt på natten. Under dagtid verkar deltagarna föredra nakenhet eller kroppsfärg. Av någon anledning har många manskroppar målats blåa med röda snoppar.

Schemat för de tio dagarna är fullspäckat med workshops och seminarier. För knappt 6000 kronor kan deltagarna, mellan sina sexsessioner, klämma in seminarier i orgasmisk andning, prostatamassager, luktsinnet, och även en inplanerad orgy som kallas Le Partouze.

Konstantin Stavridis kom på idén att organisera en sexfestival när han och hans fru köpte farmen för tre år sen. Paret ser på konceptet, tillsammans med tre övriga arrangörer, som ett alternativ till snabbt, anonymt sex i storstan, men även som ett alternativ till monogami. "Nyckelordet här är frihet," säger Stavridis, som kallar sig för själv för "ledare för rörelsen". "Allting är tillåtet här, så länge det inte skadar någon annan," fortsätter han.

Allting må vara tillåtet, men alla är inte inbjudna. En del av arrangörernas jobb är att gå igenom ansökningar och ringa upp varje sökande i förväg för att ställa en rad frågor, detta för att kunna avgöra om personen i fråga är intresserad av upplevelsen av rätt anledningar. Hälften av alla här är medlemmar av "rörelsen," vilket betyder att de är vänner eller bekanta till arrangörerna. Många av dem jobbar med sexuell hälsa – de är tantrainstruktörer, psykologer, massörer, de uppträder. Resten är folk som bara råkade snubbla över hemsidan och skrev upp sig, huruvida det var för att de ville ge fingret till samhällets normer eller bara knulla massor, det återstår att se.

Finn, 26, är den yngsta personen här; hans bruna hår är uppsatt i hästsvans och hans naglar har målats röda. Jag ser honom sitta på fältet och måla och går fram till honom för att fråga vad det var som gjorde att han ville vara med på festivalen. "Min flickvän och jag diskuterade polyamori och det slutade med att vi hamnade på hemsidan. Vi såg foton från förra årets event och det såg kul ut. Vi kom hit för att hitta alternativ till monogami som inte involverade vara otrogen i smyg," säger han.

Jag poängterar att alla runt omkring oss ser betydligt mycket äldre ut än honom. "Har du ett problem med äldre?" frågar Finn mig. "Igår hade jag en väldigt sexig upplevelse med en 57-årig kvinna. Vi lekte lite, det var vackert. Vad är det för fel med det?"

Till en början tyckte Finn att alla samtal och seminarier var lite för "new age-aktiga". Tydligen samlas över 100 nakna människor varje morgon i en cirkel i ett vitt tält och diskuterar eventuella problem som kan ha uppstått dagen innan: svartsjuka inom trekanter; kroppskomplex; någon som kanske hade blivit lite för upprymd. Men nu på den nionde dagen känner sig Finn helt bekväm med allting som försiggår på Art of Love.

Finn informerar mig att tiden här har tillåtit honom att utforska sin sexualitet. "En kväll satte jag på mig en svart läderklänning," säger han. "Sen blev jag satt bredvid Seani Love – en hårig björnsnubbe – och han frågade mig vems rumpa han borde piska. Utan att tänka efter böjde jag mig över hans knän och lät honom piska min rumpa. I den stunden kände jag att jag ville ha mer än så." Finns flickvän som ligger ner under vårt samtal säger att Finns upptäckter gör henne nervös.

"I början blev jag kåt av allt stönande överallt, men nu känner jag inte alls så," säger Nina. Det är inte hennes riktiga namn; hon är oroad att hennes arbetsgivare kunde få reda på att hon varit på Art of Love. Den första dagen var Nina med Daniel, en man vars kropp var målad grön. De träffades medan de satte upp tälten och de har bara legat med varandra sen dess. Daniel har tillbringat större delen av dagen med att springa runt med alla andra målade personer.

Det som Nina säger att hon uppskattar med upplevelsen är att hon nu känner sig starkare som kvinna. I en utställning om vulvan som hon gick på låg kvinnor med särade ben, gömda från magen upp bakom ett draperi och visade sina vaginor. Besökarna gå runt bland vaginorna, sätta sig ner i några minuter och verkligen titta på vulvan framför dem. "Jag känner mig verkligen mer självsäker efter att jag kom hit. Men när det kommer till Daniel kommer jag säga till mina arbetskamrater att vi träffades på en musikfestival i Berlin," säger hon.

Jag går över till nästa tält där det hålls en workshop i dirty talk. Folk går omkring och säger olika ord till varandra som blir alltmer sexiga och snuskiga. Utanför tältet står två män och en kvinna och tar en kalldusch. Kvinnan smiskar en av dem.

Ikväll är sista dagen av festivalen och det förväntas balla ur – tydligen är det ett uppträdande med dildos inplanerat och en porrfest. "Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när det tar slut," säger en av männen medan han kliver ut ur duschen. "Jag kanske bara stannar kvar här."

Stavridis verkar taggad på det: "Jag har en dröm att kanske 20 personer kommer börja bo här inom kort," säger han. "Men vardagslivet här skulle vara mycket lugnare. Festivalen är ett sätt för många att släppa loss – det är inte nödvändigtvis en livsstil. Jag ser festivalen som ett forskningsprojekt för free love. Alla kommer hit förberedda att öppna upp. Men det är nionde dagen, och såklart känner jag mig lite trött."

Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i augusti 2016. 

Sofia Faltenbacher finns på Twitter.