Hur det är att leva som lesbisk i Iran – där homosexualitet är olagligt

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Broadly. 

I en avlägsen villa i utkanten av Iran satt hon och lyssnade på män predika från Koranen, samtidigt som hennes brännskadade armar sved.

Tjugofemåringen berättar att hon ofta blev mobbad som barn för sitt "pojkaktiga" utseende. Men för ett par år sen blev trakasserierna mycket grymmare. Hon arresterades och torterades av iranska revolutionsgardet. Efter att ha blivit tipsade av en person som Azadeh säger hade en personlig vendetta mot henne hade man hittat en novell av Azadeh om två manliga soldater som var älskare under kriget. "Jag använde aldrig explicit ordet 'homosexualitet' i mina texter," säger Azadeh, "men de ville använda de texterna för att få ett erkännande från mig att jag är lesbisk. Jag förnekade allt."

Hon tvingades ändå genomgå en tre dagars "omorienteringskurs", vilket hon snabbt insåg var ett snällt sätt för att säga "förhör". Det gick ut på, berättar hon, religiös undervisning och upprepade försök att tvinga henne att erkänna att hon var lesbisk.

"De torterade mig genom att hälla kokhett vatten på min hud och slå mig, särskilt på huvudet. Utöver den fysiska tortyren blev jag utsatt för verbal misshandel," säger hon. "De sa hela tiden till mig att jag var en 'fittslickare.'"

Relaterat: VICE News om hur det är att leva som ung och homosexuell i Putins Ryssland:

Döden kan ses som ett värre straff än tortyr, men i praktiken utsätts kvinnor för dubbel diskriminering – först som kvinnor, sen även som lesbiska. Det här är på grund av att kvinnors rättigheter i Iran redan är allvarligt begränsade: som far, bror och make kan man utöva kontroll över sina döttrar, systrar och fruar utan att bli ifrågasatt. I rättsliga sammanhang, som exempelvis vid arvstvister, kan en kvinnas vittnesmål väldigt ofta väga hälften så tungt som en mans.

Det var inte alltid så här: iranska kvinnor fick rösträtt under Shahs regering på 60-talet. Men ända sedan den iranska revolutionen 1979 har många av kvinnors rättigheter tagits bort i och med införandet av sharialagar, ett rättssystem som bygger på Koranen och sunna (yttranden tillskrivna profeten Muhammed).

Nya lagar krävde att kvinnor måste ha på sig hijab, och kvinnor kunde inte längre ansöka om skilsmässa såvida det inte specifikt var skrivet i deras äktenskapskontrakt. Äktenskapsåldern sänktes till nio för flickor, och 1981 introducerade parlamentet prygel, stening och betalandet av blodspengar.

För Azadeh har inte det faktum att hon är en utövande muslim och dotter till en militärofficer räddat henne från år av diskriminering och orättvisa, ibland har hon blivit diskriminerad enbart på grund av att hon klätt sig på ett "maskulint sätt".

"När jag blir trakasserad kan jag inte gå till polisen. Ibland kommer trakasserierna och arresteringarna från poliserna själva," förklarar hon. "Jag har arresterats på grund av mitt utseende. En gång fördes jag med en grupp män till polisstationen och polisen ville kroppsvisitera mig utan befogenhet. Jag vägrade och bråkade med dem och det slutade med att vi slogs med knytnävarna."

Ironiskt nog har landets ledare uttryckligen förnekat existensen av homosexuella medborgare. Som den tidigare iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad sa i sitt ökända tal på Columbia University 2007: "I Iran har vi inte homosexuella som i ert land. I Iran har vi inte det fenomenet."

Schumacher har tillbringat de senaste fem åren med att ta fram en rapport för OutRight International om utmaningarna med att vara lesbisk i Iran. Han och hans team intervjuade 41 lesbiska iranier både i och utanför landet, både online och ansikte mot ansikte. Rapporten som det resulterade i, titulerad Being Lesbian in Iran, fokuserade specifikt på lesbiska kvinnors upplevelser i Iran, och det var den första undersökning som någonsin gjort det.

"Man ser inte mycket om lesbiska," förklarar Schumacher. "Man undrar hur det känns att vara kvinna [i Iran] och vilja vara med en annan kvinna. Från en väldigt tidig ålder ser du se de här flickorna bli mobbade i skolan, trakasserade av klasskamrater och sina lärare. Den outtalade berättelsen handlar om pressen från samhället, våldet i hemmen som de här kvinnors utsätts för."

Under iranska strafflagar är straffet för mosaheqeh, när två kvinnor smeker varandras könsorgan, 100 piskrapp. Kvinnor kan också pryglas endast för att ha kysst en annan kvinna. "Det är en väldigt vag punkt som i verkligheten tillåter tjänstemän att gå efter kvinnor som uppfattas vara lesbiska. Till och med om du är klädd på ett sätt som skulle kunna insinuera att du är lesbisk kan du straffas," säger Schumacher. "Deras blotta existens är kriminaliserad."

Azadeh ser inga motsägelser mellan sin religiösa tro och sin sexuella läggning. Hennes eget (lagligt sett inofficiella) äktenskap med en kvinna följde muslimska bröllopsritualer och hon anser att hennes partner är hennes fru i enlighet med religiösa regler. "Jag brukade kämpa med att tolka Koranen på ett sätt som var kompatibelt för min situation som lesbisk," säger hon. "Jag tror vi behöver en ny fatwa för det här."

OutRight-rapporten kommer med flera grundade rekommendationer riktade till den iranska regeringen, bland annat förespråkar den avskaffandet av alla lagar som kriminaliserar homosexualitet och upphävandet av alla rättsliga barriärer som hindrar kvinnor från att ha fullständiga rättigheter.

Rekommendationerna kanske verkar långsökta i ljuset av den nuvarande regimens synsätt på homosexualitet, men Schumacher menar att rapporten är lika mycket ett "utbildande verktyg" som den är en vädjan till politisk förändring. "När det kommer till kritan är det viktigt för samhällets och de allierade civiliserade i Irans upplysning, så de vet vad som försiggår."

*Namn har ändrats för att skydda medverkandes identiteter

Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i februari 2017.