Vi frågade en fritidspedagog hur partiledarna kan lära sig att hålla sams

Partiledardebatten i söndags var en hetsig och tjafsig "käbbelfabrik", enligt medierna. Och tittare som Sveriges Radios Studio ett intervjuade verkar inte tycka att det var så engagerande som SVT:s programdirektör Jan Helin kanske hade hoppats.

Fritidspedagogen Jesper Nilsson, 29, har utvecklat ett demokratiskt träningsprogram på Riberborgsskolans fritids Vintergatan i Malmö. "Demokratisamling" sker varannan fredag, då barn i årskurs 2 och 3 bestämmer en fritidsaktivitet till nästkommande torsdag. Jag hörde av mig till Jesper och frågade honom hur barnen för fram sina idéer utan att bli avbrutna och vad man gör med skrikiga och bråkiga demokrater.

VICE: Hur fungerar demokratin på fritids?
Jesper Nilsson: Barnen kan när som helst sätta sig ner och göra ett förslag. I dag kanske det sitter några ungar som bildar ett gäng – "vilka vill göra slajm?" – så kanske de lyckas samla tio till. De diskuterar ett förslag och vad det ska stå på förslaget de ska presentera. Sen får barnen ha valkampanjer – "rösta på oss så får ni slajm!" – sätta upp affischer och göra reklam. De presenterar förslaget på scenen i aulan varannan fredag. Sen går det till röstning och det förslaget som får flest röster genomför vi nästa torsdag. Nu på torsdag ska vi ha disco.

Man kan också ta upp andra saker, som till exempel "Det är skit med legot, någon jävel snor alla bitarna". Då får man föreslå en ny regel: "Om legobiten ligger på hyllan får man inte röra den". Sen går det till röstning och får det majoritet blir det en regel.

Hur gör ni för att barnen inte ska skrika på varandra?
Det är egentligen inte särskilt svårt. Det handlar om att alla ska vara insatta och vet vilka alternativ det finns att rösta på, och att ha en väldigt tydlig talordning. Ett av barnen är ordförande som säger vem som får prata och någon annan är mikrofonchef som ger en trådlös mikrofon till den som fått ordet. Man får inte prata om man inte har mikrofonen, det gäller oss vuxna också. Bryter man mot ordningen får man först en tillsägelse av ordföranden och andra gången får man gå ifrån samlingen och blir av med sin rösträtt.

Hur gör man om barnen hamnar i svårare konflikter? Vad hade ni gjort om Stefan Löfvén och Annie Lööf var taskiga mot varandra?
Vi har en konfliktslösningsmodell då vi samlar alla som varit involverade som i tur och ordning får berätta sin historia. Sen sammanfattar jag och då får man avbryta om jag har förstått det fel. Men säger Annie att Stefan slog först och Stefan säger att Annie slog först så säger jag "Då kan vi inte lösa konflikten och då får ni leka i andra konstellationer, för jag tänker inte slösa tid på att någon av er ljuger." Jag går ut rätt hårt med det, för man ska inte känna att det är farligt att erkänna att man har gjort något fel. Framför allt blir jag aldrig arg. Man ska alltid kunna få tröst – till och med om man betett sig som en idiot.

Vad kan partiledarna göra för att det inte ska vara så pinsamt att titta på debatterna?
Jag tror att man behöver få tala till punkt och man måste ha respekt för varandras perspektiv. Hur kan en liberal rationalisera sin politik och hur kan en socialist rationalisera sin. Att man är insatt i det trots att man inte håller med. Sen står det ju lite mer på spel på riksdagsnivån än på våra demokratisamlingar.

Såg du på partiledardebatten i söndags?
Nej, jag skippade den för jag antog att de bara skulle skrika på varandra.

Tack Jesper.

Theo Hagman Rogowski finns på Twitter.