Med #killtheking har heavy metal sin egen #metoo
Illustration: Lia Kantrowitz
Features

Med #killtheking har heavy metal sin egen #metoo

Vi pratade med kvinnorna bakom metalscenens #metoo.
2018 mars 20, 5:42pm

Under en konsert på Södra Teatern i Stockholm i början av året gick det inte sällan kontroversiella bandet Destroyer 666 till attack mot #metoo – den världsomspännande rörelsen mot sexuellt våld och kvinnofientlighet. Bandet riktade sin ilska mer specifikt mot #killtheking, en #metoo-inspirerad kampanj som sattes igång av tre svenska organisationer för att motverka trakasserier, övergrepp och kvinnofientlighet på den lokala metalscenen. Destroyer 666 nämndes i #killtheking som ett exempel på skadlig maskulinitet som genomsyrar metalscenen överlag. Det fick frontmannen Keith "K.K. Warslut" att ilskna till när han tillsammans med sitt band stod på scenen i Stockholm.

Enligt Stockholm Direkt uttryckte Warslut sin vrede både mot rörelsen och kvinnor överlag. Han skrek nämligen: "Some women in this country have a problem with us. I know what they need. Hard dick! Fuck these political cunt suckers. This song is dedicated to the cunts in kill the king."

Efter Stockholm Direkts artikel gick Södra Teatern ut med en ursäkt och tog avstånd från bandets kommentarer; enligt bokaren var spelningen inte bokad direkt av Södra Teatern, utan via en klubbpromoter med kopplingar till Destroyer 666, som enligt Johanna Carlberg, kommunikationschef på Södra teatern, inte kommer vara aktuell för framtida spelningar. Vi har hört av oss till bandets skivbolag Season of Mist för en kommentar, men i skrivande stund har de inte återkommit.

Sedan dess har Destroyer 666 bland annat blivit utslängda från sin spelning den 16 mars på DNA Lounge i San Fransisco, där de var bokade att öppna åt svenska black metal-bandet Watain. Brooklyn Vegan rapporterar att spelningen ställdes in efter att arrangörer fick nys om incidenten i Stockholm; därefter flyttades spelningen enligt Watains önskemål till en annan lokal så att de två banden kunde spela tillsammans som planerat. Destroyer 666 Facebookinlägg gällande det hela var i vanlig ordning stridslystet och slutade med ett kortfattat: "Fuck them all! No surrender!"

I samband med att dramat runt Destroyer 666 fortsätter utvecklas är kvinnorna som kastats in i ögat av orkanen optimistiska och beslutsamma.

"Det var inte oväntat att Destroyer 666 skulle vara pinsamma", sa Emelie Draper, talesperson för #killtheking, till Stockholm Direkt angående bandets sunkiga utbrott på scen. "Trist för dem att de gör så medioker musik att de behöver fylla ut sina spelningar med att gråta över vår existens. Men det är väl ett slags kvitto på varför #killtheking finns och kommer fortsätta finnas, och att vårt budskap nått ut."

När jag ringde Emmy Sjöström som varit med och organiserat #killtheking och festivalerna Heavy Metal Action Night en vecka senare förklarade hon varför de valde att nämna Destroyer 666 från första början. Hon refererade till bandet som en slags symbol för allt som deras organisation kämpar mot.

"Vi nämnde Destroyer 666 i den första texten eftersom de är ett tydligt exempel", sa hon till mig över Skype. "KK spyr över alla, speciellt kvinnor, och med uppropet vet han att vi finns och vi har irriterat honom tillräckligt mycket för att han ska ta tid från sin spelning och snacka skit om oss. Han gör egentligen precis de grejerna vi har pekat ut honom för att göra, och gräver sin egen grav åt oss."



Sjöström är inte ensam i det här. Med henne finns flera andra svenska metalkvinnor från Dear Darkness, ett feministiskt metalnätverk på Instagram, och Hårdrock mot rasism, en grupp som kämpar mot rasism, kvinnofientlighet, homofobi och transfobi på sociala medier och IRL. Enligt Sjöström inspirerades kvinnorna av Sveriges #metoo-rörelse och såg paralleller mellan de diskussionerna och det de själva upplevt som metalfans och den svenska metalscenen. Andra har också anslutit sig. Metaljournalisten Sofia Bergström skrev om sina erfarenheter på Aftonbladet där hon skrev att #killtheking inspirerade henne a dela med sig, och 1381 personer har skrivit under #killtheking-uppropet.

“Sveriges #metoo-revolution växte sig väldigt stor väldigt snabbt med flera upprop i flera olika områden", förklarar Dear Darkness talesperson Frida Calderon. “Kvinnor inom musikindustrin hade sitt eget upprop och via det gjorde vi ett eget för hårdrock- och metalscenen, eftersom den här scenen alltid varit marginaliserande för kvinnor och speciellt ickebinära. Det finns en väldigt stark tystnadskultur och vi måste ta bort locket och låta kvinnor prata ut."

"Inom metalscenen måste vi alltid bevisa vad vi går för, mer än vad någon snubbe någonsin behöver göra någonstans. Vi börjar bli riktigt trötta på det."

“Vi ba, samma saker har hänt oss på metalscenen", säger Sjöström. "Vi måste starta vårt eget upprop eftersom det är riktigt illa. Vi är trötta som fan på det här, så let's kill the king. Så vi startade uppropet och talade om för folk att det är dags att få ett slut på mäns makt inom scenen. Nu är det dags att börja behandla kvinnor och ickebinära individer som jämnlikar. Det räcker nu. Kill the king.”

Uppropet publicerades i januari 2018.

De publicerade ett #killtheking-manifesto på sociala medier den 11 januari i vilket de pekade ut band som Destroyer 666, Pentagram och Venom Inc. Det uppmärksammades direkt och Sjöström säger att reaktionerna till en början var väldigt positiva, med många kvinnor och ickebinära som hörde av sig och tackade dem för initiativet och delade med sig av liknande problem. Trots en liten backlash ("människor på Facebook som inte ens har sina riktiga namn och bild som sa åt oss att vi var fåniga bitches som borde stanna hemma, allt det där vanliga skitsnacket, men vi raderade och ignorerade det", skrattar Sjöström) och arga meddelanden från kvinnofientliga metalfans som lackade på kvinnorna för att de sa ifrån eller såg sina favoritband omnämnas i uppropet, fick den överväldigande positiva responsen dem att vilja ta det vidare och expandera #killtheking utanför Stockholm till en global metalrörelse.

Sen gick allt fort. De tre grupperna stöttar varandra, men Heavy Metal Action Night och Hårdrock mot rasism fortsätter att kämpa under #killtheking och Dear Darkness har gått in i ett nytt projekt. Nyligen postade Dear Darkness ett inlägg där de berättade om en ny hashtag, ett nytt namn, en ny kampanj: #metaltoo.



“Det är viktigt att #metoo och #killltheking fortsätter att inkludera alla människor – alla kön, nationaliteter, alla länder", står det i inlägget. "Vi måste gå samman över gränser, kvinnor, ickebinära och män, och jobba med en jämställd hårdrock- och metalscen tillsammans. En scen där alla kan dela kärleken vi har för musiken på lika och säkra villkor, som ett team. Det är musiken som för oss samman och det är musiken som ska hålla oss tillsammans."

Som ett nästa steg i att öka medvetenhet har #metaltoo samlat in historier från kvinnor från hela världen om hur sexuellt våld, trakasserier, utfrysning och kvinnofientlighet har påverkat deras liv som metalfans. De här anonyma vittnesmålen syns på Dear Darkness Instagram och inkluderar en del sjuka sexuella övergrepp som ska ha utförts av både bandmedlemmar och metalfans. Aftonbladet har också publicerat över 20 av vittnesmålen som #metaltoo samlat in och ett uttalande från själva gruppen.

“En av sakerna som vi gjorde var att starta en hemlig Facebookgrupp för kvinnor och ickebinära, ett säkert ställe där man kan dela med sig av sin historia – berätta för oss vad som hänt dig och ha andra människor, kvinnor, och icke-män som bara lyssnar och stöttar dig", säger Sjöström. “Historierna som kommit fram i gruppen är fruktansvärda; våld, våldtäkt, sexuella övergrepp. Det händer på varje festival i Sverige; varje konsert, att något har hänt som ingen någonsin borde behöva uppleva. Att läsa dessa berättelser – och som för mig, att uppleva något sånt här – tar sönder en, eftersom människor inte tar det seriöst. 'Kom igen, du är i Sverige för fan. Inget sånt här händer i Sverige.' Jo det gör det."

Enligt Sjöström kan Sveriges internationella rykte som jämställt, med social välfärd och hög levnadsstandard vilseleda människor och ta bort fokus från de verkliga problemen, bortom återvinning och snack om att alla skulle vara glada här.

“Sverige anses vara jämställt och i teorin är det kanske så men inte i verkliga livet", säger hon. "Inom metalscenen måste vi alltid bevisa vad vi går för, mer än vad någon snubbe någonsin behöver göra någonstans. Vi börjar bli riktigt trötta på det. Vi vill bara vara en del av scenen på samma villkor som alla andra. Vi vill gå på konserter, vi vill bli fulla, du vet? Vi älskar musiken precis lika mycket som vilken snubbe som helst. Vi vill bara vara en del av det på lika villkor."

“Vi har alltid vetat att den här typen av attityder smittas av på hela vårt samhälle globalt och metalscenen är inget undantag, speciellt inte eftersom det är en mansdominerad scen," lägger Calderon till. “Svenskar har en lång historia av att stå upp mot orättvisor, och det är det som har tagit oss så här långt. Kvinnor i generationer innan oss krävde betald föräldraledighet, preventivmedel, barnomsorg och fri abort, och det har blivit en stor del av hur samhället ser ut idag. Vi visste att vi var tvungna att göra det här."

Namnet på den ursprungliga kampanjen, #killtheking, var Hårdrock mot rasisms idé. När jag pratar med en annan av gruppens talespersoner, dj:n Banesa Martinez, understryker hon vikten av intersektionalitet i rörelsen och berättar om hur strukturell rasism sprider sig in på metalscenen genom det svenska mainstream-samhället.

"Dessa problem har att göra med allt från anställningsproblem, segregation, rasprofilering och sjukvård, och de är problem som det kommer talas om ännu mer de kommande månaderna eftersom vi har ett etablerat rasistiskt parti [i riksdagen] som får allt mer politisk makt", förklarar hon och refererar till Sverigedemokraterna.

Martinez fortsätter prata om hur bilden av Sverige som ett feministiskt land ofta gör att sociala problem som är så viktiga att ta upp med #killtheking hamnar i skymundan. "De som mest blir utpekade är muslimer, men antalet hatbrott har ökat i Sverige, med attacker på hem för asylsökande och synagogor", säger hon. "Organisationer som jobbar med problem relaterade till våld i hemmet får inte tillräckligt med ekonomiskt stöd från regeringen, och vi har fortfarande problem med orättvis behandling av våldtäktsoffer i rättssammanhang. Antalet kvinnliga mordoffer där förövaren är en man hon redan känner, i sitt hem, är fortfarande högt enligt svenska mått mätt. Att få könsbekräftande behandling tar fortfarande flera år att godkännas, om man ens får det överhuvudtaget."

Under sin uppväxt minns hon att hon såg nazister öppet i publikhavet på black metal-spelningar; när hon blev äldre konfronterade hon dem ansikte mot ansikte och blev "nedslagen på en festival av en grupp konfronterande lokala rasister, som alla hade stålhätta." För Martinez (och alla andra kvinnor inblandade) är den här kampen uppenbarligen en som drabbar dem personligen.

"Många kvinnor har hört av sig till oss utanför Sverige och sagt: 'Fan, vi behöver det här också!'"

Calderon säger att de tre grupperna gick ihop på egen hand och fick snabbt ett band till varandra i deras delade mål och delade erfarenheter av att växa upp som tjejer och unga kvinnor på den svenska metalscenen. Alla tre kvinnor vi pratade med berättar att de fick upp ögonen för metal innan de blev tonåringar, och kände att de aldrig blev helt accepterade, trots sin passion och kärlek för själva musiken; ofta blev de straffade för att de vägrade anpassa sig till den förväntade feminina könsrollen, och blev hånade som "groupies" eller utmanades att bevisa sin metalkunskap.

"Att växa upp som tjej på en liten baltisk ö i ett vanligt medelklassamhälle innebar att jag i princip var tvungen att dölja mina musikpreferenser för att bli någorlunda accepterad", minns Calderon. "Jag ansågs vara pojkflicka och var rädd att min musiksmak spädde på den bilden, eftersom att växa upp som tjej innebär att mitt absoluta uppdrag var att behaga patriarkala strukturer och vara söt, tillmötesgående, attraktiv och anpassningsbar. Det var inte 'tjejigt' nog att ha på sig stora t-shirts med heavy metal-band, Dr Martens och inget smink – och det var inte poppis bland killarna, minst sagt. Idag skulle jag säga att metalscenen inte ens anses vara en subkultur, utan att enormt globalt musik-community; jag hade hoppats att det skulle göra det lättare för alla som inte är män att känna sig bekväma i sin musiksmak, men istället är sexismen och fixeringen vid utseende mycket mer tydlig."

Så vad händer nu med #metaltoo? Förhoppningsvis sprider den sig över hela världen, det är i varje fall rörelsens mål, och de har redan lagt grunden för att sprida #killtheking till olika länder. Calderon uppmuntrar de som är intresserade av att gå med i #killtheking att involvera sig via hashtaggen, genom att signera rörelsens namninsamling, genom att dela med sig av personliga berättelser (ens anonymitet är garanterad) och genom att skapa egna lokala grupper för att fortsätta kampen mot sexism, kvinnofientlighet och sexuellt våld inom metalscenen.

"Själva syftet med upproret var tydligt – att dela berättelser, stötta varandra och verkligen inse att det inte är våra individuella val eller vårt fel, utan snarare att det är ett strukturellt problem som kommer från den destruktiva manliga könsrollen, och hur den påverkar sin omgivning på så många olika nivåer av våra liv", säger Martinez. "Den gör sitt bästa för att hålla oss tillbaka, förtrycka och förminska genom sociala strukturer, samhällets strikta regler och förutsättningar, och normerna som kontrollerar hur vi uppfattar oss själva och de runt omkring oss. När berättelserna började komma ur #killtheking blev vi inte så överraskade över de hemska upplevelserna som delades – utan över storleken, antalet personer som delade liknande berättelser, och vissa som valde att dela med sig av namnet på förövare och deras band/lokaler som utsatt en av många andra offer. Det fick oss alla att jobba ännu hårdare och bli mer fokuserade på vägen vi valt att gå."

"Många kvinnor har hört av sig till oss utanför Sverige och sagt: 'Fan, vi behöver det här också!'" säger Sjöström. Det låter som allt flera kvinnor och ickebinära metalfans har nått samma kokpunkt som fick Sjöström och hennes svenska metalsystrar att vända sig mot aktivism.

"När du varit en del av scenen i över tio år byggs allt det man råkar ut för upp och man tänker: 'Är det så här jag borde bli behandlad? Vill jag leva mitt liv såhär?' Jag blev bara mer arg", förklarar hon. "Jag såg all sexism och kvinnofientlighet inom scenen, och människor accepterade, eftersom 'Det är så det är, sluta bry dig.' Okej, men jag måste bry mig om det, för det är mitt liv. Jag blev så arg, och jag hittade andra kvinnor som också var så arga, och nu är vi alla arga tillsammans"

"Metal har alltid handlat om att gå mot strömmen", säger Sjöström. "Om du tittar på vad som händer runt om i världen är det denna giftiga maskulinitet, rasism och kvinnofientlighet som tar över överallt. Det är metals roll att stå upp mot det. Om du vill vara metal och anti-etablissemanget borde du inte spela med i den där rollen av att vara en 'alfahane'. Du borde gå med oss, för det här är uppenbarligen något som är provocerande för människor, och metal är menat att vara provocerande. I det avseendet gör vi allting rätt."

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Noisey.