Jag överlevde två björnattacker på en och samma dag

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK

Har du en dålig dag? Var glad att du i alla fall inte attackerats av en björn, knappt kommit undan den med livet i behåll, och sen attackerats igen av exakt samma björn.

För lite mer än ett år sen var det här exakt vad friluftsmänniskan Todd Orr råkade ut för när han vandrade i Gallatin National Forest i Montana. Trots att ha fått en lång lista med skador överlevde han mirakulöst nog, så jag snackade med honom om hur det är att kämpa mot en björn som försöker kötta sönder ens ansikte.

VARNING: Den här artikeln innehåller starka foton på Todds skador.

Relaterat: Desus & Mero om björnarna som invaderade en rumänsk stad

VICE: Hej Todd. Berätta vem du är och vad du gör.
Todd Orr: Jag är en friluftsmänniska. Jag har jobbat i Gallatin National Forest i 28 år nu, och jag har även Skyblade Knives, ett företag som säljer handgjorda knivar till jägare och samlare. 1 oktober 2016 blev jag attackerad av en grizzlybjörn. Tack vare snabba reaktioner, björnspray, träning och en vilja att fortsätta leva överlevde jag, efter att ha vandrat fem kilometer med en bruten arm, kapade senor, en mängd öppna sår och halvt skalperad.

Var inträffade attacken och varför var du där?
Jag hade bestämt mig för att reka efter älg i förberedelse för den kommande jaktsäsongen. Jag åkte bil i en och en halv timme tidigt på morgonen för att komma till leden, och sen var det en fem kilometer lång vandring på en timme till platsen där jag attackerades. Jag älskar att utforska skogarna i sydvästra Montana, och jag gjorde det på egen hand, vilket jag oftast gör. Det är sällan någon är villig att ta sig an en tre mil lång vandring på 3000 meters höjd som börjar klockan fyra på morgonen.

Jag skulle nog banga.
Den morgonen, precis efter soluppgången, klev jag ut ur träden och kom ut på en stor äng. Jag la genast märke till en grizzlybjörnhona med sina ungar som stod där vandringsleden delade sig. Sen försvann hon och ungarna på andra sidan av en kulle, utom synhåll. Jag väntade i ungefär 30 sekunder innan jag valde att fortsätta, då jag förutsatte att hon lämnat området. Jag tog några steg ut i det höga gräset när jag hörde ljudet av en gren som bröts någonstans bakom mig till vänster. Jag vände mig om och såg björnhonan komma över den lilla kullen och hon rusade rakt mot mig.

Oj.
Hon måste ha kommit i 60 kilometer i timmen. Jag drog fram min björnspray från hölstret och skrek så björnen skulle veta att jag var en människa, i hopp om att hon skulle vända om. Så tur hade jag inte. Inom ett par sekunder var hon över mig. Jag tryckte ner knappen så hårt jag kunde på björnsprayen och sprayade henne i ansiktet. Hennes höga hastighet gjorde att hon lätt tog sig genom spraymolnet, och hon landade på mig. Jag låste mina händer runt nacken för att skydda halsen. Jag hade trott att hon skulle rusa över mig och sen låta mig vara. Men jag hade otur, återigen. Hon stod över mig och bet mig om och om igen. Jag kunde höra muskler slitas sönder när hennes tänder bet ner djupt i min högerarm. Sen försvann hon.

Det låter fruktansvärt…
Och det var inte över då. Efter ungefär åtta minuter då jag vänt om för att gå tillbaka till min bil hörde jag ett ljud bakom mig och insåg att honan var tillbaka. Återigen hände allting väldigt snabbt, jag hade inte tid att ta fram björnsprayen eller min pistol. Jag la mig ner på marken för att skydda mig själv som jag gjort tidigare. Jag kunde inte förstå hur det här kunde hända igen! Jag frågade mig själv vad jag hade gjort för att förtjäna det här. Återigen skyddade jag min hals och nacke, huvudet och ansiktet med mina armar. Jag tryckte mig mot marken för att skydda mitt ansikte och mina ögon. Hon hoppade på mig och började bita mig våldsamt i min axel och mina armar om och om igen, fast mycket mer vildsint än tidigare.

Hur kändes det?
Styrkan i varje bett kändes lite som en slägga med tänder. Ett bett i min vänstra underarm gick igenom benet. Jag hörde hur det bröts. Min hand domnade och mina fingrar gick inte att använda längre. Den plötsliga smärtan fick mig att flämta. Det ljudet gjorde att hon ursinnigt började bita mig i axeln och ryggen. Jag visste att jag var tvungen att spela död, annars skulle björnen slita mig i stycken. Jag låg där, ihopkrupen som en boll och försökte spela död. Sex bett till och ett slag från hennes tass öppnade upp ett tio centimeter långt sår ovanför mitt högeröra, vilket nästan skalperade mig. Hudstycket föll ner på sidan av mitt huvud och blod forsade ner i mina ögon. Jag kunde inte se. Jag rörde mig fortfarande inte. Adrenalin gjorde att jag slutade känna av smärtan, men mina andra sinnen var förhöjda. Jag kunde känna och höra varje bett, hur musklerna slets sönder när hennes tänder sänktes ner i dem. Hon lyfte upp mig och drämde ner mig i marken igen, bet om och om igen. Jag trodde det var slutet för mig.

Vad hände sen?
Sen slutade björnen plötsligt attackera och bara ställde sig ovanpå mig. Jag kommer aldrig glömma det. Dödstyst bortsett från ljudet av hennes andetag och nosande. Och lukten! Jag kunde känna och höra hennes andetag på bakre delen av huvudet och nacken, några centimeter från ryggraden. Där stod hon, utan att röra sig, och tryckte ner mig i marken. Jag var helt hjälplös. Men jag var tyst och stilla. Och till slut gick hon bara därifrån.

Att bli attackerad av en björn två gånger måste vara väldigt ovanligt, eller hur?
Extremt ovanligt. Jag hade bara väldig otur. Jag gick tillbaka längs stigen mot min bil efter första attacken, och hon bestämde sig för att följa toppen av kullen bort från platsen. Vi gick i princip i samma riktning! Våra vägar korsades till slut 450 meter längre ner på berget. Jag tror hon såg mig på stigen och attackerade mig igen.

Berätta om dina skador.
Efter att ha kört till sjukhuset och blivit röntgad jobbade två läkare i ungefär sju timmar för att göra rent och sy igen mina sår. Jag hade en bruten vänsterarm med stora bitmärken där min underarmsmuskel hade brustit, nerver hade skadats och två senor hade kapats från muskeln. Min högerarm och axel hade ungefär 25 djupa bitmärken och bristningar. Sen var det även såret på sidan av mitt huvud, precis ovanför örat, och ett bett vid min högra midja som lämnade fyra sår efter sig. Min nedre rygg fick djupa sår från hennes klor som rivit mig när hon stod på mig. Dagen därpå fick jag gå till en ortopedisk kirurg som undersökte skadorna i min vänsterarm. De var tvungna att operera mig för att öppna upp såren igen, göra rent dem, undersöka skadan och reparera muskelbristningarna, och fästa de senor som kapats. Min vänsterarm såg ut som en strimlad hamburgare.

Hur mår du nu?
Efter tre månader hos en sjukgymnast kunde jag få tillbaka ungefär 90 procent av rörelsen och styrkan i min vänsterarm. Den fortsätter att sakta men säkert bli bättre med tiden och med viktträning. Jag kommer aldrig bli 100 procent bra, men jag kan nästan göra vad jag vill med min vänsterarm nu. Man skulle inte märka att jag är skadad om man inte ser ärren.

Och hur känner du inför björnar nu?
Jag hatar inte dem. Jag vill inte hämnas. Jag tycker inte björnen som attackerade mig ska avlivas. Hon såg mig som ett hot och skyddade sina ungar. Jag lärde mig en läxa. När jag är i skogen nu är jag mycket mer uppmärksam än vad jag någonsin varit tidigare – jag var för orädd tidigare – och det finns fortfarande vissa platser som jag helst inte går till själv.