Skräckhistorier från Tinder som får oss att vilja swipea nej på tvåsamheten

Tinder kan antingen vara det bästa eller värsta som nånsin hänt dig. För vissa är det en fiffig app som hjälper folk att lära känna nya människor i vår alltmer digitaliserade värld. Andra känner mest att det är en ytlig köttmarknad som folk bara använder för att hitta ett enkelt ligg. Ingen kan förneka att appen kan göra att du får kontakt med potentiella partners du annars aldrig skulle träffa, men dessvärre är en del av dessa potentiella partners typen som kommer på ditt ben genom brallorna fram mot slutet av kvällen.

Statistik från dejtingsidan Match visar att i går, 7 januari, är den dag på året då flest svenskar skapar en profil på hemsidan. Det här är alltså tiden då vi alla är som mest taggade på att kasta oss ut i dejtingträsket.

Tyvärr går onlinedejting inte alltid riktigt som man hoppats. För att vi ska påminnas om att det ibland ändå kan vara rätt nice att inte dejta alls kommer här fem berättelser om när Tinder lett till katastrof. Vissas erfarenheter är stela, en del är hysteriskt roliga, medan andra är direkt obehagliga. Varsågod!

Jag träffade en tjej på Tinder som jag hängde med typ tre helger i rad. Hon smsade mig och frågade om jag ville träffas igen och jag svarade, "Sorry, min syster fyller år så jag kommer vara hos min familj. Jag säger till när jag är i stan igen." Hon svarade med det maximala antalet tecken som får plats i ett sms, typ sju sidor? Hon sa att jag hade förstört ett perfekt förhållande och att Gud hade sagt till henne att det var menat att vi skulle vara tillsammans, att hon ville gifta sig med mig. Jag svarade inte.

Några dagar senare fick jag ett röstmeddelande från henne. Hon var full, grät, och sjöng Ushers "U Got It Bad". Hon sjöng hela låten. Som ett röstmeddelande. Sen sa hon att hon fortfarande älskade mig. Så jag ignorerade det också. Några dagar senare skickade hon ett foto av en brinnande papperslapp där det stod "Bucket List" längst upp. Det enda jag kunde se av listan var att det stod att hon ville ta mig till Sverige. Resten var oläsbart. Eftersom, återigen, hela pappret brann. – Brittany, 24

Jag hade snackat med en snubbe jag träffat på Tinder ett tag och vi kom rätt bra överens. Till slut träffades vi och han såg ut som sina foton och de var inte fula, så det var ju bra. Men när han klev ut ur sin bil såg jag att han rockade basketshorts. Det var inte som jag hade långklänning på mig eller nåt sånt, men kom igen? Basketshorts? Okej…

Han började snacka om hur mycket pengar han tjänar och det var mycket. Jag kunde bara tänka, Asså, du har på dig basketshorts? Han bara malde på och började prata om sin kompis som var kock och precis hade öppnat sin egen restaurang – han tjänade bara 800 000 kronor om året. Han skämdes för sin kompis skull eftersom han tyckte kompisen fattat ett riktigt dåligt livsbeslut. (Jag själv tjänar inte ens en fjärdedel av det där.)

Han tog med mig till ett billigt tacoställe och sa på ett väldigt nedlåtande sätt, "Om vi ska gå på fina restauranger måste du förtjäna det." Fyfan. Jag käkade mina tacos så fort jag kunde för att komma bort från den här snubben, för han var bara så äcklig. Ni kan nog fatta varför jag inte var jättetaggad på honom.

Vi gick tillbaka till hans bil och han frågade om jag ville följa med honom hem. Jag sa såklart nej. Han tryckte upp mig mot sin bil, vilket han säkert tyckte var så sexigt, och försökte kyssa mig. Jag såg genom hans basketshorts att han hade stånd. Så den var där… Och medan han försökte kyssa mig rös han till och jag kände nåt blött på mitt ben. Han fortsatte försöka kyssa mig, så jag började skratta in i hans mun. Jag hade inget annat val. Det var det konstigaste och stelaste jag någonsin varit med om. Jag fortsatte skratta medan han kom på mig, och han ba, "Vill du ses igen?" och jag ba, "Nix! Ring aldrig mig igen. Radera mitt nummer. Jag kommer aldrig prata med dig. Det här var hemskt. Tack och hej." Jag skrattade fortfarande hysteriskt när jag körde därifrån. Tre månader senare smsade han mig för ett booty call?

Jag hoppas han läser det här, för han gjorde mig så obekväm och jag skulle verkligen vilja få honom att känna likadant. – Shelby, 25

Efter mycket om och men bestämde jag mig till slut för att se själv vad hela grejen med Tinder var. Efter att jag swipeat runt i några dagar matchade jag med en kille som hette Ryan. Han var trevlig, såg helt okej ut, men jag var inte superintresserad. Vi småpratade lite och bytte nummer, men det ledde aldrig till något.

Fyra månader senare var jag på en hemmafest då jag träffade en annan kille som hette Ryan. Vi klickade, och senare den veckan bestämde jag mig för att smsa honom. Vi gjorde middagsplaner och bestämde att jag skulle hämta honom vid hans kontor efter jobbet och dra till en restaurang i närheten.

Dagen kom, och jag körde och parkerade utanför hans kontor klockan halv sju på kvällen. När han öppnade bildörren och hoppade in i passagerarsätet hade jag absolut INGEN aning om vem den här killen var.

Var det att han hade rakat sig? Hade han skickat ut en kollega i stället som nåt slags skämt? Hade jag tappat det fullständigt? Jag gick igenom alla möjliga scenarion i mitt huvud för att försöka lista ut varför det satt en främling i min bil som snackade med mig helt obrytt, som om han visste vem jag var. Jag försökte att inte visa exakt hur höga mina paniknivåer var och började ställa frågor som den Ryan jag träffade på hemmafesten skulle kunna svara på. Det här bekräftade att jag var på dejt med fel snubbe. Till slut när vi satt på restaurangen gav jag upp och frågade honom hur vi egentligen lärt känna varandra. "Vi matchade på Tinder," svarade han.

I det ögonblicket insåg jag att jag catfishat mig själv. Eftersom jag är ett pucko sparade jag inte efternamnen i mina kontakter och hade smsat fel Ryan. Jag var på dejt med den Ryan jag matchade med på Tinder, inte den jag träffade på hemmafesten. Jag kände mig som världens sämsta person och fick genomlida mitt livs stelaste dejt. Jag svor att jag aldrig skulle använda Tinder igen och snackade aldrig med nån av dem igen. – Tera, 26

Jag hade haft en helt okej dejt med en snubbe som hette Chip som jobbade som dj på events för Fashion Week. Vi gick och åt billig sushi och under middagen skröt han om gången då han tydligen låg med Emily Ratajkowski, men han försökte samtidigt försäkra mig om att jag var snyggare eftersom hon var "för smal" för honom eller nåt sånt skit. Vi gick hem till honom och började hångla. Han visade mig sina tatueringar – en över bröstkorgen till minne av hans pappa, en hyllning till David Lynch, ett japanskt motiv på röven. Eftersom jag redan befann mig där nere stannade jag kvar där – om du förstår vad jag menar – tills något vasst landade på mitt huvud. Det var hans dumma jävla katt som han berättat om tidigare under kvällen (han hade ett Instagramkonto för den och ville att jag skulle börja följa det). Jag försökte skaka av mig katten men den sänkte ner sina klor i mitt hår och min rygg. Till slut fick jag av den och vi rörde oss till hans våningssäng (han var alltså i 30-årsåldern…) och försökte fortsätta, men katten följde efter oss. Jag började få svårt att andas och tog mig till badrummet för att försöka återhämta mig från mitt astmaanfall som kattjäveln orsakat. Mina ögon var rödsprängda och jag hade utslag i ansiktet. "Chip" kom och försökte övertyga mig om att mina svullna, blödande ögon inte såg så hemska ut, men nånting (kanske hans hårda kuk han hade i sin hand?) fick mig att tro att han hade en baktanke. Jag behövde min inhalator och dra därifrån fort som fan.

Han skickade mig dickpics konstant i flera månader efter vår dejt. Senare fick jag reda på att hans katt nästan hade 15 000 följare på Insta. – Taylor, 24

Jag träffade en tjej på Tinder och vi snackade lite med varandra och bestämde oss för att ses över en fika. Jag hade varit på några Tinderdejter innan och det kan vara stelt när två människor möts på det sättet. Men jag och hon klickade nästan direkt. Vi hade saker gemensamt. Det var enkelt att föra en konversation. Det var trevligt.

Vid ett tillfälle ställde hon ner sin kopp medan jag pratade, strök håret bakåt och tittade mig rätt in i ögonen. Hon log. Jag log tillbaka. När jag fortsatte prata böjde jag mig ner för att plocka fram min mobil för att visa henne nånting. Jag antar att hon inte insåg att jag kunde fortfarande se henne klart och tydligt, för medan jag tittade ner såg hon sin chans att snabbt (och avsiktligt) stoppa fingrarna i halsen för att aktivera kräkreflexen.

Fyra sekunder senare är jag täckt i den här tjejens spya från topp till tå. Jag sitter kvar, chockad, och försöker begripa vad som precis hände. Hon ber om ursäkt och frågar om jag är okej. "Nope," svarar jag, ställer mig upp och lunkar iväg till toan för att tvätta av mig. När jag kom tillbaka var hon borta. Hon hörde aldrig av sig igen. – Ted, 24

Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i juni 2016.