Tio frågor du alltid velat ställa en brandman

Alla är vi olika. Men oavsett vad vi tycker eller hur vi är, om vi är gamla eller unga, kan nog de flesta hålla med om och kanske till och med enas kring det faktum att bränder är väldigt läskiga. Och även om brandmän och brandkvinnor också kan bli rädda för eldsvådor är det inget som stoppar dem från att rädda folk ur svåra situationer.

Brandmannen Peter Lindgren arbetar som brandförman på Katarina brandstation på Södermalm i Stockholm (som by the way är världens äldsta brandstation som fortfarande är i bruk). Med 36 år på nacken inom brandförsvaret har han mycket att säga om hur det är och hur det inte är att arbeta som brandman. Jag tittade förbi för att ta reda på hur det är att jobba som brandman.

VICE: Vad är det bästa med ditt jobb?
Peter Lindgren: Förutom att hjälpa människor såklart är det väl sammanhållningen, det är som en extra familj. Man tillbringar ganska mycket tid här på arbetsplatsen: det är helger, det är julafton, det är nyårsafton och allt vad det är. Det blir precis som i idrott, ett lagarbete. Arbetet ska göras och ingen är starkare än den svagaste länken.

Vad är det sämsta eller jobbigaste med ditt jobb?
Det är när man känner att man inte kan hjälpa någon, eller att man inte räcker till. Att man inte hann fram och då inte kunde hjälpa personer. Det kan vara lite frustrerande ibland, men det är sällan man känner så, oftast löser man ju problemet så bra man kan. Man kan dock inte alltid rå över naturlagar och sånt, tyvärr. Sen ibland får vi jobba i tunnelbanan, antingen [om det rör sig om] självmord eller olyckshändelser. Det är väl det värsta kan jag tänka mig som man får arbeta med – krypa under tunnelbanor och försöka få loss folk.

Hur mycket "dötid" är det en vanlig arbetsdag?
Det är svårt att säga. Under dagtid är ju i princip alla timmar täckta. Det är mycket städning och hålla reda på materiell och gå igenom det. Vi åker ut och övar och orienterar på dagtid; det byggs ju en del i Stockholm, så vi försöker åka runt och uppdatera oss på hur det ser ut. Vi kanske får mellan 13 000 och 14 000 larm på ett år, så det blir kanske i snitt fyra, fem larm per dygn. Men det är ju inte jämnt fördelat om man säger så, vissa nätter och vissa dagar kan man ju knappt vara inne på stationen för man åker på larm hela tiden, och ibland är det väldigt lugnt.

Om man tittar på sociala medier och nyhetsflöden verkar det som att det brinner rätt mycket nuförtiden, reflekterar det här verkligheten?
Jag tror inte det brinner så mycket mer, däremot går ju alla runt med med en mobilkamera, bilder kommer ju på en gång. Förut var det fotografer från tidningar som skulle åka ut [till bränder] men de har ju inte en chans längre, det är människorna själva som fotar när de ser någonting. Så jag tror inte det brinner speciellt mycket mer, men däremot tror jag att [media] är mycket mer på tårna.

Händer det det ofta att ni räddar katter i träd?
Nej. Vi hjälper ju alla människor om vi kan och har tid, men det är ingen prioritet för oss att åka runt och ta ner katter i träd. Det är ingenting vi åker på larm på, utan det är helt och hållet vårt eget beslut [i så fall]. Men det har hänt och det kommer hända. Det är mer att vi försöker få personerna att locka ner katten själv, och sen självklart om den har suttit uppe i trädet någon dag kan vi väl åka dit och titta och se om vi kan göra någonting. Men oftast kommer ju katten ner när den är hungrig.

Kan man bli brandman om man är höjdrädd?
Tveksamt. Det går väl kanske att träna bort till viss del. Man har kanske inte de bästa förutsättningarna för att bli brandman om man är lite höjdrädd. Visserligen ska man ha respekt för höjder, det är inte fråga om det, men just rädslan i sig själv kan nog bli lite jobbig om man är väldigt höjdrädd. Men när man söker till Brandförsvaret får man ju gå igenom ett antal tester. Och där kommer ju sånt fram om man är höjdrädd eller inte simkunnig eller klaustrofobisk, de testar allt sånt.

Använder man alltid en sån brandstång man ser i filmer när det är larm?
Vi har en sån men det är ingen som åker i den kan jag säga. Den har ju stått där sen stationen byggdes. Det är väl mer en "kultgrej". Någon gång har jag väl åkt, men det kommer ju med en viss risk. Om du går upp två på natten och är halvtrött och nästan sover och åker ner för stången kan du landa rätt hårt där nere. Och det tar faktiskt nästan lika lång tid att springa i trapporna. Den kom ju till eftersom man brukade sova på övervåningen och så var bilarna parkerade på nedervåningen, men nuförtiden bygger man ofta sovavdelningen där i stället.

Det finns en bild av att ditt yrke är mansdominerat. Är det här något man pratar om inom brandkåren?
Nej, vi tänker nog inte så mycket på det själva. Vi har ingen kvinna på stationen, varför vet jag inte, de får ju gå igenom samma tester som killarna gör. Den tjejen eller den kvinnan som kommer hit är väl lika välkommen som vem som helst. Vi ser ingen skillnad, så jag tror det mer är media och folk som vill det här med att det ska vara lika. Visst, men vi har våra tester och dem måste man klara – sen är alla välkomna.

Har det hänt att du eller någon på stationen använt det faktum att ni är brandmän för att ragga på någon?
Det vet jag faktiskt inte, det kan säkert ha hänt, vad vet jag. Men jag tror inte det. Jag vill inte tro det. Den som man försöker ragga på kanske till och med läser en då. Då är det ju inte personen i fråga som är intressant. Däremot gjorde vi brandmanskalendrar förut, då pengarna oavkortat gick till vår brännskadefond. Sen kom det väl några som inte jobbade i brandkåren som försökte hänga på den där vågen med allt vad det var med sjuksköterskor och poliser.

Det är lite av en grej att man sexualiserar yrkesrollen, typ att manliga strippor klär ut sig till brandmän och så där. Vad tycker du om det?
Jag tycker väl att det blir en fel bild av oss, på något sätt att vi är objekt – vad det nu är för objekt – och jag tycker väl inte att det speglar vår yrkesroll på ett trovärdigt sätt. Att det är lite He-Man och allt sånt där. Vi kanske utsätter oss för lite mer [risker], och det var väl lite mer macho än vad det faktiskt är i verkligheten. Det är inget macho-yrke, vi går och städar våra golv och våra toaletter som vilken städfirma som helst.

Benjamin Wirström finns på Twitter och Hampus Andersson finns på Instagram.

Fler personer du alltid velat fråga saker:

10 frågor du alltid velat fråga en ung raggare

10 frågor du alltid velat fråga en gynekolog

10 frågor du alltid velat fråga en tjurfäktare