Weed

Vi bakade weedkakor med en 80-årig gammal dam

Brigitte Biesel led av kronisk smärta och depression i 60 år, sen introducerade barnbarnen henne för ätbar cannabis.

av Tim Geyer
2018 03 01, 4:52pm

Alla foton av Eva Luise Hoppe

De flesta i Brigitte Biesels ålder köper en brevvåg just för att kunna väga sina brev, men Brigitte köpte sig en för att kunna väga sitt medicinska cannabis. "Nyligen såg jag en som liknade den jag har på Bares für Rares [Tysklands version av Antikrundan]", berättar hon ivrigt för mig. Samtidigt som hon pratar försöker hon koncentrera sig på att grinda weed.

Idag ska det bakas hemma hos Brigitte i hennes radhus i Köpenick, en pittoresk stadsdel i sydöstra Berlin. Hennes föräldrar flyttade in i huset 1936. "Jag tror jag garanterat är den första personen att baka den här sortens kakor här," säger hon och skrattar.

Brigitte älskar att baka. I julas bakade hon vaniljbullar, pepparkakor och andra godsaker till släktingar och vänner. Men idag är det inte till andra hon bakar. Jag är här för att hjälpa henne förbereda hennes "medicin", som hon kallar det – söta kakor spetsade med cannabis inhandlat från ett närliggande apotek.

Brigitte försöker inte bli bäng eller glömma bort världen för ett ögonblick. "Det är inte riktigt min grej," säger hon. Det är snarare tvärtom; tack vare cannabis känner hon sig mer levande än någonsin. Det gör att hon klarar av att hantera sin kroniska smärta, det hjälper henne att komma upp ur sängen på morgonen, och det gör att hon kan sätta sig ner bekvämt i sin trädgård under en rhododendron, vilket hon älskar att göra när den blommar ut i röda, vita och lila färger på våren och sommaren.

Hon är en av tusentals tyskar som insett att cannabis funkar för dem på ett sätt som konventionella mediciner alltid misslyckats med. I mars 2017 blev det lagligt att få tag på medicinsk cannabis i Tyskland om man har ett recept. Det är dock fortfarande relativt få kliniker som skriver ut det, och många sjukförsäkringsföretag vill inte täcka kostnaderna för det. Men i slutet av förra året hade över 13 000 personer ansökt om kompensation för deras recept hos landets tre största sjukförsäkringsföretag. Tyska myndigheter hade beräknat att endast 700 skulle ansöka om det.

Brigitte har levt med kronisk smärta de senaste 60 åren. Som 19-åring fick hon diagnosen skolios, ett tillstånd som innebär att ryggraden vrider sig och hamnar snett. Om du står bakom henne kan man se att hennes ryggrad inte är rak, utan mer liknar formen av ett "s".


VIDEO:


Hon var dock fast besluten att se till att hennes diagnos inte skulle stoppa henne från att leva ett aktivt och berikande liv, så hon tillbringade sina år som ung vuxen med att åka skidor, cykla och simma, medan hon till vardags jobbade med att sy dräkter för revyerna på Friedrichstadt-Palast i Berlin. Men i mitten av 30-årsåldern vaknade hon en morgon av att hon knappt hade någon känsel i vänstra halvan av hennes kropp. "Jag kunde inte röra min vänsterhand, den hade bara slutat fungera," minns hon.

På en klinik i Östberlin blev hon fastspänd i en säng och inkörd i en operationssal. 20 studenter och två professorer stirrade ner på henne som om hon vore en utomjordisk varelse. Ingen kunde förklara orsaken till hennes förlamning. På den tiden hade man inte röntgenapparater på sjukhusen i Östtyskland, så alternativet var att penetrera ryggmärgen med en spruta för att kunna ta ett prov på ryggmärgsvätskan. Smärtan var så outhärdlig att hon svimmade.

Läkarna upptäckte att orsaken till hennes förlamning var ett diskbråck mellan femte och sjunde ryggkotan. Hon levde med förlamningen i 15 år tills tre läkare på 80-talet lyckades stabilisera hennes nacke med hjälp av en bit av hennes höftben. Hon återfick mycket av känseln hon levt utan så länge. Läkarna fick tillåtelse att lämna kommunistiska Östtyskland för att presentera sin banbrytande operation i Västtyskland, men de återvände aldrig efter det. "Jag var tvungen att göra all eftervård på egen hand och se till att ärren läkte ordentligt," säger Brigitte.

Men det blev inte slutet för hennes medicinska besvär. År 2000 fick hon en stroke, och medicinen hon fick därefter skadade hennes inälvor och bukhinna. Dessutom fick hon även nyligen sjukdomen PNP – en sällsynt typ av muskelförlamning som gör att ens immunsystem attackerar ens nervsystem. Det gör att hon ibland har svårt att få sina ben att göra som hon vill.

Så länge hon kan minnas har läkare på fler än 50 sjukhus och kliniker skrivit ut de allra starkaste smärtstillande medicinerna till henne, men ingenting har fungerat. Ofta har hon blivit utskriven ännu fler mediciner för att lindra de första medicinernas bieffekter. När man hör henne rada upp alla olika åkommor och mediciner hon fått, förstår man varför det ligger en liten påse med cannabis på köksbordet, bredvid en vas full med färska tulpaner.

Brigitte lagar cannabissmör.

I slutet av 2016 kom Brigittes barnbarn på besök. De hade tagit med sig några weedkakor för att se om de skulle kunna lindra hennes smärta. Hon funderade på saken och kom fram till att vad som än kunde hända skulle kakorna inte vara så mycket värre än hennes vanliga medicin, så hon smakade en kaka. Efter ungefär en halvtimme kände hon av effekten. "Min smärta försvann inte på en gång, men när jag åt kakorna kände jag mig lättare", förklarar hon. "Jag tänker inte på smärtan lika mycket och jag känner mig inte lika ledsen." Hon berättar hon lidit av depression de senaste 15 åren, enda sedan hon genomgick en särskilt komplicerad magoperation. "Allting känns inte lika jobbigt när jag har kakorna."

Brigitte betalar 110 euro (1100 kronor) för fem gram cannabis och 160 euro (1600 kronor) för konsultationsavgiften, medan hennes man åker 16 kilometer till ett apotek som säljer medicinsk cannabis. Varje gång hon bakar gör hon en tillräckligt stor sats för att kakorna ska räcka i två till tre månader. Hennes försäkringsbolag borde täcka kostnaderna, "men de kan vara lite knepiga ibland", berättar hon.

Brigittes senaste läkare har skrivit ut två olika typer av medicinsk cannabis till henne: Bakerstreet för att hjälpa henne med smärtan på morgonen, och Bediol för att hjälpa henne somna på kvällen. Hon röker helst inte en joint, berättar hon för mig, eftersom rökning brukade göra så hon fick problem med blodcirkulationen. Hennes barnbarn gav henne även en kokbok med olika weedrecept, men hennes absoluta favoritsätt att få i sig cannabis är att äta det i kakor. "Och två om dagen kommer inte göra mig tjock", säger hon och skrattar. "Hur som helst, ska vi börja baka?"

Ingredienser:

  • 1,5 gram cannabis
  • 200 gram mjöl
  • 100 gram smör
  • 50 gram socker
  • En nypa bakpulver
  • 1 äggula

Brigitte häller försiktigt lite cannabis på vågen. Vid 1,47 gram saktar hon ner, men hon råkar få 0,2 gram för mycket. "Nej, det är för mycket", säger hon för sig själv, och tar bort lite i små nypor tills det väger exakt 1,5 gram. Hon är väldigt medveten om hur viktigt det är med precision när det kommer till medicinering och bakning.

Brigitte blandar ner cannabissmör i kakdegen.

Brigitte blandar alla ingredienser och täcker degen med plastfolie för att låta den jäsa i en timme. Sedan smälter hon en klick smör i stekpannan, och medan det puttrar på spisen häller hon ner sitt finmalda cannabis i smöret.

Hennes kök, med sina inramade tavlor av mysiga bänkar och avbildningar av bär och rosor, fylls med den söta doften av cannabis. "Nu kommer det lukta en del", varnar hon.

Medan cannabissmöret svalnar sätter hon ugnen på 220 grader och blandar ner smöret i degen tills gröna små prickar är utspridda över hela. Hon häller ner smörresterna från pannan. "Man vill inte att något ska gå till spillo", förklarar hon.

"Folk som säger att cannabis bara är narkotika har inte känt riktigt smärta", säger Brigitte. Hon tar aldrig tillräckligt mycket för att bli hög. Eller okej, det var en gång hon åt lite extra tillsammans med sitt barnbarn för skojs skull. "Vi satt utomhus i trädgården och jag hade ätit tre kakor," minns hon. "Det kändes som jag druckit ett och ett halvt glas rödvin."

Efter en timme kavlar hon ut degen "tunt och fint för att få en jämn effekt", och tar upp ett shotglas – hennes provisoriska kakform – och gör 30 små bollar som hon lägger på en plåt. De får gräddas i ugnen i tolv minuter. När de är färdiga har Brigitte en metod för att kunna hantera sin smärta de kommande månaderna.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Tyskland