Annons
tigga en cigg

Jag tiggde en cigg på festival och bytte till mig allt jag behövde

Jag kände mig som Mammons store apostel, Satan förkroppsligad, Marcus Birro när han fortfarande söp och hatade Jesus.

av Theo Hagman Rogowski
2017 07 04, 3:55pm

Foto: Hampus Andersson

På Bråvallafestivalen ersattes kontanter med chippade armband som laddas med krediter och förvirrar både besökare och personal. När ingen har pengar är byteshandel och tiggeri de naturliga alternativen. Jag ville se vad jag kunde byta till mig på Sveriges största festival 2017.

Hans Alfredson var en stor inspirationskälla. Hasse började med en leksaksbil och bytte sig upp till en elgitarr som han krängde mot en pillerburk (äkta konstnär). Han var varken den första eller sista musikern att göra den typen av affär. Jag hade även studerat den kanadensiske byteslegendaren Kyle MacDonald, som började med ett enda rött gem och efter 14 byten fick han ett tvåvåningshus.

Jag tänkte mig att svenskar i gemen är rätt kassa på att köpslå; folk prutar inte ens på loppmarknader. Psykopater är särskilt framgångsrika affärsmän, så jag söp mig ond och hänsynslös för att fullt ut kunna exploatera marknaden.

I såna här sammanhang fungerar cigaretter nästan alltid som minsta valör. Folk är både villiga att ge bort dem och byta till sig dem – perfekt för mina rovdjurskapitalistiska avsikter.

Den här snubben hade druckit sig dansk innan klockan ens var 15 och hans tal bestod bara av vokaler, men vi förstod varandra – kanske mer på ett kosmiskt plan än ett intellektuellt. Han bjöd på en cigg, men han minns nog inte vårt innerliga möte. Träffar ni på honom så hälsa och tacka från mig!

Bara 50 meter bort, bland ett gäng som undvek nykterheten med att ölspela "Över eller under" med en kortlek, satt en kille med ett akut röksug. Han erbjöd mig först att byta mot en cigarett med mindre tjära, men jag övertygade honom om tjärans positiva hälsoeffekter så han gav mig sina solglasögon i stället.

Sedan genomförde jag en skapligt kort strapats till en annan del av campingområdet. Här insåg jag min storhet som affärsman. Jag lyckades sälja ett par solglasögon i plast till grabben i mitten som redan hade ett par. I gengäld fick jag en oöppnad flaska Dubbeldusch som han och hans hårfagra gäng uppenbarligen skulle behöva bättre än mig.

Ett frodigt skägg behöver en saftig dos schampo. I utbyte mot hela flaskan fick jag det här formidabla multiverktyget: tång, såg, fil, skruvmejsel, kapsylöppnare och ett gäng prylar vars syften och namn jag inte har någon aning om – allt för att knäcka ett lås – i en enda pryl. Jag var extremt nöjd med mig själv och kände mig som Mammons store apostel, Satan förkroppsligad, Marcus Birro när han fortfarande söp och hatade Jesus.

Multiverktyget var svårt att byta bort. Det var för mäktigt för att någon skulle kunna presentera värdiga alternativ.

Efter att vi förhandlat om en t-shirt, kondomer och resorb bröt förhandlingarna med Jhonatan [sic] samman. Han erbjöd en gratis bärs och ett äkta business-leende som tröst.

I campingens utkant träffade jag Kim Mateo som ibland låter sig bli korsfäst när han inte är på festival. Han blev riktigt torsk på skurkverktyget och erbjöd mig sitt tält i utbyte. Under alla andra omständigheter var det här ett givet byte, men ingen behöver ett tält på en tältcamping där alla har med sig tält. Det här var det närmaste ett tvåvåningshus jag kom.

Till slut hittade jag en munter man som erbjöd mig engångs-matlagningsutrustning utvecklad för friluftsfolk och militärer i fält, i utbyte mot multigrejen och garanterad anonymitet (han ville inte att hans pappa skulle se honom byta bort mat mot tjyvdon). Taget!

Då dök den här besten upp bakom mig. "Tack," sa han och konfiskerade min enda handelsvara. Den utgjorde ett hot mot alla uppblåsbara knulldockor på området och vaktstaben hade ett helt stall fullt av dem.

Min handelspartner drabbades av plötsligt ångersyndrom och bailade. Det var över. Var var Centerpartiet när man behövde dem? De hade stått upp för mig: den svaga, illvilliga och ohederliga entreprenören vars tillgångar approprierades av överheten.

Ur mörkret uppbådade sig Karl (inte Kalle), en kille som motsatte sig alla ekonomiska teorier och bytte något mot inget. Han stod inte ut med det olyckliga slut han bevittnat när vakterna krossade Bråvallafestivalens marknadsekonomi. Det han fick mot sin regnjacka var min eviga tacksamhet och beundran. Karl, jag ska förstora den här bilden på dig och sätta upp i entrén på redaktionen. Du är hela Jordens goda exempel. Bråvallas egen Moder Teresa.

Mammon hade gett mig en andra chans att göra som Hasse och hooka en burk piller för att dämpa verkligheten en stund. Eller kanske var det en uppmaning att nöja mig och sluta – vädret var skit och egentligen behövde jag inget mer än en regnjacka. Jag har aldrig varit särskilt bra på att tolka subtila signaler, så jag visste faktiskt inte. Osäkerhet… Sympati för människosläktet… Jag började bli nykter och hade tappat min psykopatiska edge. Tiden var inne att försättas i konkurs, gå i pension och åka hem.

Theo Hagman Rogowski finns på Twitter.

Mer från VICE på festival:

Linkin Park-fans förklarar varför Linkin Park inte är så dåliga som alla säger

En helhelg på Summerburst

Vi frågade festivalbesökare på Bråvalla vad som är verklighet och vad som är dröm