Hjärtskärande foton från livet som hoarder

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Frankrike.

Alla foton av Arnaud Chochon

I den ryska klassikern Dead Souls av Nikolai Gogol lägger huvudpersonen Plyushkin all sin vakna tid på att leta efter saker på ute på stan som han sen kan fylla sitt stökiga hem med. Plyushkin's syndrome, eller sjukligt samlande, är en särskild variant av tvångssyndrom (OCD) som kännetecknas av tvångsmässigt samlande, att man drar sig undan sociala sammanhang och försummar sig själv. Det drabbar oftast människor över 60 år.

I en intervju med Le Figaro förra året förklarade Jean-Claude Monfort, en neurolog som specialiserar sig i ämnet, att tillståndet oftast beror på en "traumatisk incident som hänt under tidig barndom" eller på grund av sjukdomar som schizofreni och alzheimers.

Arnaud Chochon är fotograf och spenderade nyligen ett år med att dokumentera Jeans vardag; han är en 60-årig fransman som lider av sjukligt samlande. Arnauds bilder fokuserar ofta på svåra personliga berättelser och när de träffades var det uppenbart för Arnaud att Jeans historia var värd att berätta. Det betydde dock inte att Jean tog emot Arnauds fotograferande med öppna armar.

"Det var väldigt svårt att komma i kontakt med honom," säger Arnaud. "Jag var tvungen att få hans förtroende. Vi hade långa samtal på gatan vid väldigt många tillfällen innan han till slut lät mig komma in i hans hem. I slutändan blev vi väldigt nära."

"Jean går ut på gatan vid samma tid varje kväll och letar efter det han är mest intresserad av: mat för att äta, böcker och tidningar så att han får reda på saker. Han samlar på alla möjliga saker, oavsett vad de är till för eller hur mycket de kan tänkas vara värda," berättar Arnaud.

"Han lever ett ovanligt liv, men det handlar bara om att hans logik skiljer sig från vår. Exempelvis torkar han maten han tar med sig hem från soptunnor för miljöns skull, så att maten tar upp mindre plats och gör att stadens sopförbränning blir mer effektiv. Han sover på en madrass gjord av tidningar i sin säng."

Jean säger att intresset för soptunnor började 1995, långt innan han slutade arbeta som byggnadstekniker 2002. "En dag såg jag några korvar som låg överst i en soptunna," berättar han. "Jag plockade upp dem och tog med dem hem. Jag gav dem till min pappa som verkligen gillade dem. Det var mycket roligare att hitta olika saker varje dag än att göra en massa skit på kontoret." Nuförtiden lever han på sakerna han hittar och av pengar som han ärvt.

"Han är väldigt kultiverad och påläst," berättar Arnaud. "Han kommer i håg allt som han läst i tidningen eller hört på radion och han går regelbundet på konstutställningar och konferenser. Vi har lagt ner mycket tid på att diskutera historia och aktuella händelser. Men han träffar knappt några människor."

En gång om året tvingas Jean till mänsklig kontakt. På grund av hälso- och säkerhetskäl anlitar kommunen en städfirma som städar lägenheten, något som Jean själv måste betala för. "När det händer försöker han flytta sina mest värdefulla saker till en sida av lägenheten och sparar alla tidningar och böcker," säger Arnaud.

"Under de två dagar som det är intervention kastar man allt som han samlat på sig under det gångna året. Det är jobbigt för honom. Jag var där under de två dagarna och det var väldigt spänt. Jean gör allt vad han kan för att spara de flesta av sina saker, men han kan inte gå emot fyra personer som kommer samtidigt för att tömma hans lägenhet."

Men så fort städarna lämnar lägenheten går Jean ut på gatan igen med samma mål som alltid: att fylla sitt hem med matbehållare, tidningar och allt annat som han hittar.