Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien.Tom Kualii, som är född och uppvuxen på Hawaii, har som favoritintresse att ta sig farligt nära lavafloder. Som en av världens främsta fotografer när det kommer till att plåta lava är Tom medveten om riskerna, men han menar att det hjälpte honom att bearbeta trauma som kommit av militärtjänst i krigszoner. "Det låter mig komma bort från kriget," förklarar han. "Bort från stressen som jag upplevde, och bort från min PTSD."
Annons
Mer än tio år efter att han återvände från Irak slår hjärtat fortfarande lika hårt när han tar sig nära en vulkan. Vi ville höra mer om hur spänningen med lava väger tyngre än riskerna, så vi ringde upp Tom och fick höra om de tekniska utmaningarna, spänningen och Hawaiis vackra lavalandskap.
VICE: Hej Tom, dina foton är helt fantastiska. Hur började du med det här?
Tom Kualii: Min resa som fotograf började när jag tog några kurser på universitetet, men det var inte förrän i Irak 2004 som jag köpte min första digitalkamera och började experimentera. När jag var i tjänst lärde jag upp mig själv när vi hade permission mellan uppdrag. Det tog bort mig från allt som pågick runt omkring mig – bort från kriget, från stressen och min PTSD.Jag gjorde det i ett helt år, och sen kom jag hem igen och insåg att fotografi var ett sätt för mig att läka mina sår. Det var ett vulkanutbrott, och jag har alltid med mig min kamera så jag åkte dit och tog några foton. Då skiftade hela mitt fokus till att börja dokumentera lavans flöde, och jag har inte varit densamma sen dess.
Tom Kualii: Min resa som fotograf började när jag tog några kurser på universitetet, men det var inte förrän i Irak 2004 som jag köpte min första digitalkamera och började experimentera. När jag var i tjänst lärde jag upp mig själv när vi hade permission mellan uppdrag. Det tog bort mig från allt som pågick runt omkring mig – bort från kriget, från stressen och min PTSD.Jag gjorde det i ett helt år, och sen kom jag hem igen och insåg att fotografi var ett sätt för mig att läka mina sår. Det var ett vulkanutbrott, och jag har alltid med mig min kamera så jag åkte dit och tog några foton. Då skiftade hela mitt fokus till att börja dokumentera lavans flöde, och jag har inte varit densamma sen dess.
Det är såklart inte bara svårt att fotografera det här, men också farligt. Vad är det värsta som kan hända?
Det är många olika faktorer som gör det farligt. Där lavan kommer ut till exempel är det väldigt farligt eftersom gaserna är giftiga. Lava som flyter på ytan är inte så farliga, men den farligaste delen är där den rinner ut i havet. Det här är på grund av att den kyls ner och en slags temporär landbrygga bildas, som vi kallar för "bänken". Senast en bänk kollapsade tog den med sig tio hektar land. Bara ett par timmar innan hade det området varit en del av kustlinjen. Om man hamnar på en bänk som är på väg att kollapsa kommer man inte därifrån med livet i behåll. Jag känner till två fotografer som dog på det sättet.
Det är många olika faktorer som gör det farligt. Där lavan kommer ut till exempel är det väldigt farligt eftersom gaserna är giftiga. Lava som flyter på ytan är inte så farliga, men den farligaste delen är där den rinner ut i havet. Det här är på grund av att den kyls ner och en slags temporär landbrygga bildas, som vi kallar för "bänken". Senast en bänk kollapsade tog den med sig tio hektar land. Bara ett par timmar innan hade det området varit en del av kustlinjen. Om man hamnar på en bänk som är på väg att kollapsa kommer man inte därifrån med livet i behåll. Jag känner till två fotografer som dog på det sättet.
Annons
Det låter som att nära döden-upplevelser förekommer ganska ofta?
Första gången jag höll på att råka illa ut var jag nära på att dö av uttorkning. Jag började klockan fyra på morgonen, och på något sätt tog en vandring som skulle ta två timmar i slutändan 14 timmar. På hemvägen började jag bli uttorkad, och jag kräktes och svimmade. Jag hade verkligen inte räknat med det, och jag hade tur att inget mer hände än det. Det har varit några dödsfall ute på lavafälten, senast var det en man som fick hjärtinfarkt. Men eftersom vi vill kunna ta de bästa bilderna måste vi vara beredda på riskerna.
Första gången jag höll på att råka illa ut var jag nära på att dö av uttorkning. Jag började klockan fyra på morgonen, och på något sätt tog en vandring som skulle ta två timmar i slutändan 14 timmar. På hemvägen började jag bli uttorkad, och jag kräktes och svimmade. Jag hade verkligen inte räknat med det, och jag hade tur att inget mer hände än det. Det har varit några dödsfall ute på lavafälten, senast var det en man som fick hjärtinfarkt. Men eftersom vi vill kunna ta de bästa bilderna måste vi vara beredda på riskerna.
Får du en kick av att fotografera lava? Är det som ett adrenalinrus?
Definitivt. Jag blir alltid taggad när jag ska ut och vandra för att se något häftigt jag aldrig sett förut. Sen är det också dagar när man är taggad på att komma till en plats och sen när man väl är där blir är det en stor besvikelse. Men det är den där vandringen varje morgon som jag alltid ser fram emot, när man väl kommer dit och det är lava överallt med vackert ljus, himmel och moln. När alla biter faller på plats känner jag ren och skär glädje.
Definitivt. Jag blir alltid taggad när jag ska ut och vandra för att se något häftigt jag aldrig sett förut. Sen är det också dagar när man är taggad på att komma till en plats och sen när man väl är där blir är det en stor besvikelse. Men det är den där vandringen varje morgon som jag alltid ser fram emot, när man väl kommer dit och det är lava överallt med vackert ljus, himmel och moln. När alla biter faller på plats känner jag ren och skär glädje.
Utöver bilderna, vad är det som är mest tillfredsställande med det här jobbet?
Det som är tillfredsställande är när andra välkända fotografer kommer för att titta på bilderna och säger saker som, "Jag önskar jag hade varit där och fotat." Vissa av bilderna är verkligen sådana som jag aldrig kommer ta igen, för man kan inte förutse vad naturen gör. Ibland kan det bli stora lavaexplosioner som sträcker sig hundratals meter upp i luften, och det pågår bara i ett par timmar och du kan vara den enda personen som bevittnar det.
Det som är tillfredsställande är när andra välkända fotografer kommer för att titta på bilderna och säger saker som, "Jag önskar jag hade varit där och fotat." Vissa av bilderna är verkligen sådana som jag aldrig kommer ta igen, för man kan inte förutse vad naturen gör. Ibland kan det bli stora lavaexplosioner som sträcker sig hundratals meter upp i luften, och det pågår bara i ett par timmar och du kan vara den enda personen som bevittnar det.
Annons
Vilket är ditt favoritfoto, och hur tog du det?
Det är svårt att välja, men jag har nog tre favoriter. En av dem är floddeltat som mynnar ut i havet, och lava faller ner i det. En annan är ett panorama där månen går ner, vilket bara händer en gång i månaden. Jag tror det är min favorit, för det tog mig flera månader för att få den bilden. Vissa gånger var det för molnigt och andra gånger kunde man inte se lavan ordentligt, men jag bara fortsatte åka dit och fotografera. Jag kollade alltid upp i förväg exakt när månen skulle gå ner, så för mig är den mer personlig än att det bara är en fin bild. Den sista är från dagen då jag nästan dog av uttorkning. Det är inte ett speciellt bra foto, men det är en av mina favoriter eftersom det är från dagen då jag verkligen kämpade för att komma till den platsen, vilket nästan kostade mig livet.
Det är svårt att välja, men jag har nog tre favoriter. En av dem är floddeltat som mynnar ut i havet, och lava faller ner i det. En annan är ett panorama där månen går ner, vilket bara händer en gång i månaden. Jag tror det är min favorit, för det tog mig flera månader för att få den bilden. Vissa gånger var det för molnigt och andra gånger kunde man inte se lavan ordentligt, men jag bara fortsatte åka dit och fotografera. Jag kollade alltid upp i förväg exakt när månen skulle gå ner, så för mig är den mer personlig än att det bara är en fin bild. Den sista är från dagen då jag nästan dog av uttorkning. Det är inte ett speciellt bra foto, men det är en av mina favoriter eftersom det är från dagen då jag verkligen kämpade för att komma till den platsen, vilket nästan kostade mig livet.
Har du några råd till andra som vill fotografera lava?
Om man som fotograf vill försöka fota lava, åk med någon som förstår riskerna. Jag åker fortfarande aldrig ut ensam. Det har blivit lättare för oss, för vi har hjälpmedel som Hawaiian Volcano Observatorys hemsida, vilket ger en ganska god indikation på hur aktiva vulkanerna är en viss dag. Jag följer även efter vänner eller andra fotografer som är guider och får information från helikoptrar som har en bättre överblick. Det handlar om att man ska vara bra förberedd innan man ger sig ut, det är det smartaste sättet att göra det på.
Om man som fotograf vill försöka fota lava, åk med någon som förstår riskerna. Jag åker fortfarande aldrig ut ensam. Det har blivit lättare för oss, för vi har hjälpmedel som Hawaiian Volcano Observatorys hemsida, vilket ger en ganska god indikation på hur aktiva vulkanerna är en viss dag. Jag följer även efter vänner eller andra fotografer som är guider och får information från helikoptrar som har en bättre överblick. Det handlar om att man ska vara bra förberedd innan man ger sig ut, det är det smartaste sättet att göra det på.
