Annons
Trippa tryggt

De långsiktiga effekterna av superstark ecstasy

Dagens ecstasy kan vara sex gånger så stark som i början av 90-talet. Hur orolig bör man vara för negativa biverkningar?

av David Hillier
2018 03 02, 1:56pm

Foto: dpa picture alliance / Alamy Stock Photo

Den här artikeln är en del av Trippa tryggt, en artikelserie från VICE om droger och skademinimering. Läs mer här.

Fråga en gammal rejvare om hur festerna var i början av 90-talet. Chansen är att du får ett tårögt svar om hur fantastiska pillren var på den tiden. Att käka dem var som att hamna i nirvana. Beroende på personens humör kanske berättelsen följs av påståendet att dagens ecstasy i jämförelse är skit – som en jävla Berocca jämfört med vad de brukade ta.

Det här är inte sant: ecstasy och MDMA är renare och starkare än någonsin. I en rapport från 2016 utförd av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA) fann man att snittsstyrkan i ecstasy var 125 milligram MDMA per piller. Under tidigt 90-tal var snittet 50 till 80 milligram. Det farliga med dagens droger är att det förekommer superstarka piller som kan innehålla mellan 200 och 300 milligram MDMA, samt MDMA-pulver med upp till 83 procents renhet. Dessa piller och pulver bär den huvudsakliga skulden för den tragiska ökningen av MDMA-relaterade dödsfall de senaste åren.

Men vad är de långsiktiga effekterna av så pass starka droger? Kommer ett upprepat intag få en att tappa halva hjärnan någonstans i en övergiven industrilokal? Jag ringde Guy Jones, från Reagents Test UK, och Oli Stevens, forskare vid oberoende DrugScience, för att få svar.

“Skador associerade med MDMA innebär skador på serotoninsystemet”, säger Guy Jones. Serotonin är en signalsubstans som släpps lös i hjärnan när man tar MDMA – till vardags känt som vårt lyckohormon. Dess inverkan på hjärnan är anledningen till att man känner sig euforisk och benägen att helt oironiskt gråta av lycka när någon på efterfesten drar igång “In the Air Tonight” med Phil Collins.

“Det finns en del publicerad forskning som visar på att de som använder MDMA i väldigt stora mängder får problem med det verbala minnet och vokabulären i det långa loppet”, säger Jones. Han tillägger att det även finns en del anekdotiska bevis för att människor får problem med sitt humör efter ett tungt MDMA-bruk. “Allt pekar på att ju mer MDMA du använder, och ju längre du gör det, desto värre blir symtomen.”

Starkare piller och renare MDMA dränerar hjärnan på mer serotonin. Betyder det att en regelbunden brukare, exempelvis någon som tar e varje helg i ett år, snabbt kommer tappa förmågan att prata ordentligt och sjunka ner i ett svart hål av depression?

“Osannolikt”, säger Guy. “MDMA har en förmåga att begränsa sitt eget bruk. Om någon tar alldeles för mycket uppstår två biverkningar: trippen blir mindre njutbar och avtändningen värre. Så vanligtvis slutar folk efter ett tag. Det får en för stor inverkan på deras liv. Jag skulle säga att biverkningarna börjar märkas efter två till tre månader.”

Men vad händer med dem som inte verkar få avtändning och har hög tolerans? Vi känner alla någon som, oavsett hur djupt ner i dekadensen de sjunkit under helgen, lyckas ta sig till gymmet på måndag morgon. Är det hälsomässigt lugnt för dem att trycka i sig 300-milligramspiller till söndag morgon för att sedan glida in på Friskis och Svettis 24 timmar senare?

“Det finns vissa människor som tycks skippa avtändningen, oavsett vad de tar. Såvitt vi vet är det en genetisk sak”, säger Guy. “Men tolerans är inte bra. Tolerans är din kropp som säger ‘det här är alldeles för mycket och jag måste minska din känslighet för det’. Det är ofta en permanent förändring. Om du upplever en minskad effekt av MDMA eftersom din kropp ökat din tolerans så lever du med den toleransen även när du inte är påverkad av droger.”

Guy tror inte att de långvariga effekterna av superstark ecstasy kommer skilja sig från de folk fick av pillren på 90-talet. Däremot spekulerar han att du kan utsättas för någonting betydligt otrevligare: brain zaps.

Den exakta orsaken till dessa hemska, anfallsliknande stötar är fortfarande okänd, men de uppstår som ett resultat av att serotoninreserven töms. Därför är det lätt att se hur starkare piller ökar risken för att symtomen dröjer kvar längre. “Två eller tre veckor vore möjligt”, säger Guy. Föreställ dig det. 21 dagar av obarmhärtigt zappande. Den absoluta hjärnbalks-skälvande skräcken man känner inför en sådan upplevelse.

Liksom Guy medger Oli Stevens från DrugScience att det är svårt att ge några hundraprocentiga korrekta svar på mina frågor. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med forskning på ämnet. Något som däremot är klarlagt är farorna som dessa superstarka och superrena droger skapar på kort sikt. Vi måste bli försiktigare med vilka piller och pulver vi stoppar i oss.

“Användare löper större risk att överdosera med väldigt stark ecstasy och MDMA”, säger Stevens. “Det här är särskilt sant vad gäller piller. Två piller kan vara allt ifrån en ganska stark dos till en dödlig dos för vissa människor – särskilt för tonåringar och i synnerhet tonårstjejer.”

Med MDMA är det enklare att kontrollera dosen med hjälp av en våg. “Man kan väga upp dosen man vill ha”, säger Oli. “Om exempelvis renheten går från 70 procent till 85 samtidigt som du lägger upp 200 milligram kristaller, går din faktiska dos MDMA från 140 milligram till 170 milligram – en förändring som är osannolik att skicka dig till sjukhuset.

Gällande piller är det säkrast att börja med en kvart och att dricka regelbundet. Och för de som rejvat ett tag och vill få tag på några riktiga tungviktarpiller från de holländska lågländerna – ta det lugnt så att inte blir hemsökt av brain zaps.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK